Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som önska kosta på sig högre teknisk utbildning.
En annan var att specialiseringen ej bör drivas för
långt och att vad man snarare måste studera på en
högskola är vissa angränsande områden, vilka man
sedan ej har tid att studera i sin specialverksamhet.
En tredje var att driftsekonomiska synpunkter måste
meddelas, dvs. att då allt byggande bör vara
ekonomiskt berättigat, driften av den tekniska
samhälls-maskinen borde bli föremål för undervisning. Ett
fjärde krav var att redan i gymnasiet skulle ordnas
humanistiska förstudier, som kunna fostra ledare,
detta på den grund att ledarskapets förutsättning
— människokännedom — krävde humanistisk
bildning. I dessa allmänna frågor delar jag i det stora
hela samma uppfattning som professor Forssell,
ehuru t. e. i avseende på antalet ingenjörer, som
bör utbildas av staten, en mindre kategorisk
formulering av statens skyldigheter synes mig
nödvändig. På detaljfrågorna, som han berörde, är jag
som sagt ej beredd eller kompetent att ge mig in.
Då jag ej har personlig kontakt med arbetet vid
högskolan och endast har tillgång till dess program,
kan min framställning i fortsättningen endast få form
av några allmänna reflexioner, vilka jag efter
diskussioner med några av dem, som under de senare
åren utgått från högskolan, har anledning förmoda
besitta någon aktualitet.
Vi äro ju alla överens om att det ej är nog med
att kunna bygga. Man måste kunna bygga
anläggningarna så, att det byggda med fördel kan
ekonomiskt drivas och användas. På min tid på Teknis
bibragtes teknologen knappast några ekonomiska
synpunkter på anläggning, drift och skötsel av det
byggda eller av den tekniska samhällsapparaten.
Vore det ej lämpligt att anordna — som komplement
till den undervisning i byggnadsorganisation, som nu
förekommer på Tekniska högskolan — en särskild
serie föreläsningar, där räntabilitet, företagsekonomi
och driftorganisation behandlades och varvid
väg-och vattenbyggaren finge studera räntabiliteten hos
en stadsbyggnad, ett kraftverk, olika samfärdsmedel
drift och konkurrenskraft, en byggmästares ekonomi
etc.? En sådan orientering kan förvisso ej på något
sätt skänka förmåga eller mästerskap i ekonomiska
ting; det är endast den ekonomiska och
administrativa begåvningen och erfarenheten, som i praktiken
fäller utslaget. Med en sådan inriktning — även om
blott som en smula motverkan mot eventuella latenta
tendenser till dyrkan av tekniken som självändamål
— tror jag kunde vara lämplig även på
högskolestadiet, låt vara att det på sin höjd kunde bli fråga
om inplantandet, kanske under sista studieåret, av
några driftsekonomiska sanningar i ett par konkreta
fall eller aktuella spörsmål.
Det säges, att studietiden numera med de friare
studierna har tendens att övergå till cirka 4x/2 år
vid K. T. H. och det förefaller mig vara en föga
önskvärd tendens inom ett praktiskt yrke. Man har
sagt, att ett gott medel att motverka denna tendens
vore att ha ett större antal assistenter. Vidare har
sagts, att om den s. k. rittekniken, vari redan
undervisas, lades till rätta och dreves intensivare för
fackskola V på ett något tidigare stadium skulle eleverna
i tredje och fjärde årskurserna därigenom vinna
mycken tid. Studiernas förlängning kan givetvis i
varje fall ej anses önskvärd.
Vilka äro resultaten och erfarenheterna från
systemet med examensarbeten? Avsikten med dessa
arbeten är naturligtvis, att eleven skall lära sig brottas
med ett problem, analysera, systematiskt bearbeta
och lösa det på ett självständigt sätt. Har
examensarbetet ej en stor tendens att svälla ut och borde det
icke något minskas eller tidsbegränsas? Skulle ej
examensarbetet ibland kunna något inriktas även på
den ovannämnda ekonomiska sidan av vissa
uppgifter?
Även en ganska kort blick på Tekniska högskolans
senaste redogörelse för studiekurserna vid fackskola
V ger ett intryck av ansenlig ansvällning av vissa
professurers omfång. Två ämnen som därvid falla
i ögonen äro vattenbyggnadslära och
kommunikationsteknik. Det kan säkerligen vara önskvärt, att
ett stort och växande ämne, innan en uppdelning i
flera professurer är motiverad, sammanhålles av en
professor, som hade den allmänna delen av ämnet
och dessutom någon specialitet. Men han borde ha
under sig och vid sin sida vissa på kortare tid
anställda speciallärare eller docenter, som toge vissa
branscher av ämnet för en begränsad tidsperiod, och
som vore exponenter för det levande livet och i
praktiken verksamma ingenjörer. Säkerligen ha sådana
lösningar redan omdebatterats inom högskolans egen
organisation.
En brist, som ofta kan konstateras hos den
nyblivne ingenjören, är att han under sin utbildning
haft så föga tillfälle att lära sig uppträda och
offentligt framföra och försvara sin mening. Man kan ju
säga, att detsamma i någon mån gäller hans tillfällen
att förkovra sig i det svenska språkets skriftliga
behandling. Ansvaret för utbildningen i svenska
språket får väl dock kastas på gymnasieutbildningen,
som föregår studentexamen. Ingenjör Planertz är
i detta avseende ett avskräckande exempel, men jag
tror ej han särskilt kan skrivas på högskolornas
debetkonto. Men en önskan om större övning i talets
och debattens konst är förvisso berättigad. Vore
det ej möjligt anordna seminarieövningar förlagda
i samband med ordinarie övningstimmar, då
hög-skolëeleven inför professorn och kamraterna redogör
t. e. för en övningsuppgift och sedan försvarar
densamma mot detta auditoriums kritik? Om sådana
seminarieövningar kunna upptagas på timplanen,
vore det säkerligen av nytta för många.
Till sist en fråga som hör till detaljerna, men
varmed jag haft en viss kontakt.
Vad beträffar geodesien har jag av intresserade
erfarit, att vissa önskemål förefinnas. S. k.
mät-ningsmannakompetens erhålles av väg- och
vattenbyggare för närvarande utanför K. T. H.
Mätnings-mannakompetens har enligt lagen förutom lantmätare
den person, som avlagt fullständig avgångsexamen
från K. T. H:s fackskola för väg- och vattenbyggnad
och kan styrka sig äga praktisk erfarenhet i
ägo-mätning o. d. Den kurs i ägomätning, som för
närvarande har privat ordnats, bör kunna förläggas inom
K. T. H. För närvarande finnes inom K. T. H. en
högre frivillig kurs inom geodesien, som benämnes
högre kursen och som avser endast ett mycket
speciellt behov. Kunde t. e. ej den högre kursen utbytas
mot sagda kompetenskurs eller denna läggas som en
specialkurs? I så fall skulle väl lagen ändras så, att
avgångsbetyg från väg- och vattenbyggnadsfacksko-
14
22 febr. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
