- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
15

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag och Vattfnbyggnadskonst

lan inklusive en sådan antydd kurs inom K. T. H.
skulle giva mätningsmannakompetens. Saken har en
viss praktiskt betydelse, då för
stadsingenjörsbefatt-ningar denna mätningskompetens ofta föreskrives.

Dessa och många andra frågor kunna uppställas
om vår fackskola V. Yi kunna och böra ju ej
söka besvara någon av dessa i afton.

Den fråga, den enda, till vilken jag tycker det vore
lämpligt att avdelningen inom en ej alltför avlägsen
framtid toge ställning, är som jag antydde i början
denna:

"Bör denna avdelning närmare studera frågan,
huruvida utbildningen av väg- och vattenbyggare

vid våra högskolor fyller de krav man bör ställa
därpå, och på vad sätt?"

Andra av teknologföreningens avdelningar lia ju
nyligen haft, eller hava, liknande frågor inom vissa
ämnen under utredning och i den mån spörsmålen
inom vårt fack beröra liknande eller angränsande
frågor inom systeravdelningarna böra vi ju därvid
se till, att vår eventuella aktion på lämpligt sätt
koordineras med deras. Detsamma gäller ju ett
samordnande av avdelningens aktion i dessa frågor
beträffande fackkola V med sådana eventuella mått
och steg som föreningen i sin helhet, eller dess
styrelse, kan i framtiden komma att vidtaga för dessa
allmänna undervisningsfrågors utredning och
"främjande.

Väg- och vattenbyggnadsfacket under
åren 1934-1935.

Vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för väg- och vattenbyggnadskonst
sammanträde den 10 febr. lämnade tre
referenter, nämligen bandirektör Lars
Gran-feldt, kapten Törd Lindblad och
civilingenjör Victor Jansa, redogörelser för de
senaste två årens utveckling inom olika
områden av facket. Det första anförandet
återgives i det följande.

Järnvägar.

Av bandirektör LARS GRANFELDT.

En allmän fråga angående de viktigaste
tilldragelserna vid järnvägarna under åren 1934 och 1935
föranleder från järnvägshåll icke i första hand en
redogörelse för tekniska nyheter eller epokgörande
uppfinningar, tillämpade vid järnvägsdriften. Den
dominerande händelsen ligger nämligen på ett helt annat
område, det ekonomiska, i det att under de båda åren
inträffat en markerad konjunkturförbättring.

Vid årsskiftet 1933—1934 kämpade fortfarande
landets järnvägar med stora ekonomiska
svårigheter. Den tidigare relativt stora trafikvolymen hade
krympt ihop till ett under tidigare lågkonjunkturer
icke uppnått minimum, beroende på att järnvägarna
denna gång hade att bemästra icke endast
konjunktursvårigheterna utan dessutom den tilltagande
bilkonkurrensen, vilken växt upp under det föregående
decenniets goda tider. Det stora flertalet av våra
järnvägar drevos med ekonomisk förlust, vilket
resulterat i att en hel del kommit på ekonomiskt
obestånd. Statens järnvägar förmådde ej heller lämna
skälig ränta på investerat kapital.

Konjunkturomslaget medförde en glädjande ökning
av trafiken vid ett stort antal järnvägar och därmed
en avgjord förbättring av deras ekonomi. Ökningen
torde i allmänhet ha begynt under första kvartalet
år 1934, för att stiga till ungefär årets slut, varefter
under år 1935 en viss stabil nivå varit rådande utan
någon bestämd tendens vare sig till försämring eller
förbättring. För större industribetonade banor har

förbättringen varit avgjort mera markerad än för
mindre person- eller lokaltrafiksbetonade, vilka
fortfarande dragas med allvarliga bekymmer, helt
orsakade av bilkonkurrensen. I viss utsträckning har
alltså ett ekonomiskt tillfrisknande ägt rum. Detta
gäller icke minst Statens järnvägar, vars
ekonomiska ställning under år 1934 så påtagligt
förbättrades, att endast ca 2 millioner kronor fattades i
full förräntning av förräntningsbestämt investerat
kapital. För år 1935 torde S. J. uppvisa en vinst
av ca 3 millioner kronor utöver ovannämnda
förräntning.

Det ekonomiska uppsvinget inom näringarna har
emellertid icke, såsom under tidigare decennier varit
fallet, resulterat i någon ny järnvägsanläggning, i
det att vare sig koncession sökts eller beviljats för
någon helt ny järnväg de nämnda åren.
Järnvägs-byggandet har därför inskränkt sig till fullföljandet
av redan tidigare påbörjade företag, vilka
fortfarande utgjorts av statsbanan Malung—Vansbro
Inlandsbanan samt Ulricehamn—Jönköping.

Statsbanan Malung—Vansbro, 45 km lång, har
fullbordats och öppnades för trafik den 5 september
1934, då samtidigt trafiken å linjen Brintbodarna—
Malung nedlades.

Inlandsbanan, som öppnats för trafik söderifrån
redan innan år 1934 till Arvidsjaur, är fortfarande
under byggnad från denna punkt norrut samt även
söderut från Jockmock. Denna återstående länk i
Inlandsbanan planeras bliva färdig under loppet
av-år 1937. Därmed torde statens järnvägsbyggande
verksamhet tillsvidare vara ändad, och härom
varslar det under år 1935 fattade beslutet, att den i Kungl,
järnvägsstyrelsen befintliga byggnadsbyrån skall
nedläggas. Då man betänker, att staten under 80
år eller allt sedan år 1856 alltid uppehållit ett
verksamt organ för sina järnvägsbyggnader, betecknar
det omnämnda nedläggandet avslutningen på en
passerad epok i Sveriges ekonomiska historia;
järnvägsbyggandets tidsskede är ändat.

Den enda nnder arbete varande enskilda järnvägs-

22 febr. 1930

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free