Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
■ i^rxrsK
■ i
I
—f—––Tf| ■ - i, LL__ _F
lf—fc i r
Fig. 2. Typsektion av klassrumsflyglar.
myndigheterna förändrat sina granskningsprinciper
för husbyggnader. Stockholms byggnadsnämnd har
dock i flera fall, så beträffande den här behandlade
byggnaden, medgivit ett huvudsakligt tillämpande av
de statliga bestämmelserna. Att detta endast varit
möjligt i ett fåtal fall beror till största delen på att
garantier högst sällan kunna ställas för, att arbetets
utförande verkligen står i överensstämmelse med de
statliga bestämmelsernas fordringar. Och en sådan
garanti kan endast lämnas i form av kunnig och
an-svarskännande arbetsledning och kvalificerad och
noggrann kontroll.
I ett hänseende har emellertid utvecklingen på
betongområdet varit "husbyggnadstekniskt" betingad.
Nämligen när det gäller de lätta betongmaterialen.
Efter mångfaldiga misslyckade försök att
åstadkomma en lättare betong med god hållfasthet,
lämplig för framställning av normala
betongkonstruktioner, fördes för några år sedan i marknaden ett lätt
stenmaterial: betongklinker. Ehuru många tidigare
varit inne på samma väg, hade framställningsmetoden
inte tidigare kunnat lösas på ett sådant sätt, att dess
ekonomiska utnyttjande lönade sig. Med
betongklinker kan man nu framställa en betong som med
en volymvikt 20—25 % lägre än vanlig betong kan
ges en hållfasthet, som medger en tillåten
böjnings-påkänning av 35—40 kg/cm2. Som typiskt för
utvecklingen på husbyggnadsmaterialens område
förtjänar här anföras, att då betongklinker först fördes
i marknaden, den rekommenderades för alla
tänkbara behov, för volymvikter ner till 1,2. Den
användes också på detta sätt i ett flertal byggnader
men med dåligt resultat. Nu torde man kunna säga
att vad som kan kallas "tung klinkerbetong", således
med en volymvikt av upp till 1,8 är ett utmärkt
material för bjälklag i form av massiva armerade plattor
upp till spännvidder på 6—8 meter. Likaså kan detta
material med fördel användas, där dess i förhållande
till vanlig betong större värmeisolerande förmåga
onödiggör korkisoleringar o. d. vid smärre
betongkonstruktioner såsom pelare och balkar i en för
övrigt välisolerande vägg. Det är blott att önska, att
den nuvarande ensamfabrikanten snart får
konkurrens, så att materialets goda egenskaper även
kompletteras med en rimligare prissättning. Beträffande
andra slag av lätt klinkerbetong torde man alltjämt,
till dess bättre resultat kan påvisas, böra ställa sig
skeptisk. Denna uppfattning synes, att döma efter
en polemik i Byggmästaren efter ett av förf.
föregående år hållet föredrag, även delas av andra
fackmän på området. Till och med klinkerbetongens
uppfinnare företrädde i sitt bidrag till polemiken en
liknande uppfattning.
Betongen bildar ju en mot klimatisk och mekanisk
åverkan mycket motståndskraftig yta. Och medan
den i t. e. brobyggnadstekniken sedan länge använts
som självständigt ytbildande material med eller utan
efterbehandling, har den inom husbyggandet
egentligen endast i smärre detaljer såsom socklar,
portomfattningar o. d. begagnats på detta sätt. Har det
skett, har man också i regel eftersträvat en
imitationsteknik, som syftat till naturstenliknande
yt-effekter. Först på senare tid har betongens stora
möjligheter i detta fallet börjat tillvaratagas. Så
ha även en del egentliga husbyggnader uppförts
med betongkonstruktionerna till större eller mindre
del synliga. För att få en jämn yta, vilket av en
eller annan traditionsbunden orsak ansetts
eftersträvansvärt, har man använt form av plåt eller
masonit, vars yta behandlats för att lätt släppa
betongen. Mera sällan har man för större ytor
till-lämpat den vid brobyggnader vanliga metoden att
använda en späntad och eventuellt hyvlad träform
och i ytan visat den därav uppkomna strukturen.
Speciellt om man använder smala formbräder, för
böjda ytor t. o. m. läkt, nås på detta sätt en ny
yt-effekt, vilken endast en alltför traditionell inställning
torde sätta efter strukturen hos en fasadtegelyta eller
en spritputs. Att den beträffande motståndsförmåga
ligger betydligt över de flesta nu använda
ytbehandlingsmaterial, framför allt kalkputs, torde däremot
knappast kunna bestridas.
Vidgade möjligheter till att ernå nya yteffekter
med betongen erbjuda vidare de nya speciella
cementsorterna. Den mörka smältcementen, den ljusa
svenska cementen och den danska vitcementen
möjliggöra färgvariationer i betongytan utan användande
av cementfärger o. d. Likaså kan man genom val
av färgade stenmaterial, marmor o. d. nå ytterligare
variationsmöjligheter, varvid dock i regel en
sänkning av hållfastheten blir följden. Genom
inblandning av färgämnen i betongmassan torde även vissa
möjligheter erbjudas, en metod, som dock begränsas
av vissa färgämnens hållfasthetsnedsättande inverkan
på betongen.
Fig. 3. Fasadarmering i klassrumsflygeln.
38
25 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
