- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
39

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

v4.g0ch vvttenbyggnadskonst

Vid husbyggnader är emellertid betongens dåliga
värmeisolering en stor nackdel. Klinkerbetongen
torde på sitt nuvarande stadium, som ovan nämnts,
inte avhjälpa detta. Man är därför vid ytterväggar,
takkonstruktioner o. d. av betong nödsakad begagna
sig av särskilda isoleringsmaterial. Tidigare
användes härför huvudsakligen korksten, i regel lagd
invändigt men ofta t. o. m. utvändigt, en anordning
som inte kan anses berättiga något högre betyg åt
husbyggandets kvalitet. Men även invändigt förlagd
bildade den putsade korkstenen en långt ifrån
motståndskraftig yta, vartill kom att de spikar, som
måste användas för korkens fästande, snart nog
visade sig på den putsade väggen eller i taket och
dessutom sprickor snart framträdde i putsen, där korken
slutade. De lätta betongmaterial som under olika
namn under sista tiden förts i marknaden i form av
fabriksgjorda stenar eller plattor, erbjuda emellertid
en bättre lösning. Hit hör den genom jäsning i
betongmassan eller genom inblåsning av gas bildade
porösa ’gasbetongen" och likaså den med lätta
pim-stensmaterial framställda "pimsbetongen". På detta
sätt har man nått ned till volymvikter på 0,5 kg/dm3
och t. o. m. därunder. Ett tämligen nytt material
som synes förena tämligen god hållfasthet med
mycket låg vikt är "siporex", som vid en volymvikt
av 0,5 angives lia en tryckhållfasthet av 20 kg/cm2.

Dylika isoleringsplattor läggas lämpligast i formen
vid gjutningen och binda i regel väl till betongen.
Likaså fäster puts väl, och av för det här behandlade
skolbygget utförda prov synes framgå, att
draghållfastheten i skiljeytan mellan puts och platta oftast är
större än plattans egen hållfasthet. En nackdel med
de hittills använda lättbetongplattorna är emellertid,
att frostbeständigheten ej kan anses fullgod, och då
man ju av flera skäl helst vill anbringa isoleringen på
en betongvägg utvändigt är detta självklart en stor
brist. Om puts i sig självt inte är någon
eftersträvansvärd ytbeläggning för utvändiga ytor, är den
naturligtvis så mycket sämre, där underlagret ej är fullt
frostbeständigt. Det måste nog sägas, att något
fullgott isolerande beklädnadsmaterial för utvändiga
betongytor för närvarande ej finnes. Och något sådant
torde väl knappast heller uppstå, förrän krav härpå
reses från något annat område av byggnadstekniken än
husbyggandet, då hyran för bostadslägenheter och det
därav konstituerade fastighetsvärdet näppeligen
torde influeras av ett bättre ytmaterial för fasaderna och

Fig. 4. Formsättning för yttervägg med gasbetongplattorna
utlagda.

Fig. 5. Gasbetongplattorna inlagda på form för vattenbjälklag.

således något ekonomiskt intresse, som kan
framdriva ett nytt och bättre material för närvarande ej
finnes ifråga om husbyggnader. Och dock torde inte
oöverstigliga svårigheter finnas för att skapa ett
material av fabriksgjorda plattor med tillräcklig
värmeisoleringsförmåga och som redan vid tillverkningen
försågos med ett ytskikt av cement- eller keramiskt
material, som onödiggjorde en senare ytbehandling.

Även beträffande stålet har de senare årens
utveckling medfört en utpräglad kvalitetsförbättring.
Stål med betydligt bättre hållfasthetsegenskaper än
det gamla "handelsjärnet’’ tillverkas för
byggnadsändamål. Från att tidigare endast ha använts i
brobyggnadstekniken har stål med en brottgräns av 44
kg/mm2 på sista åren börjat användas även inom
husbyggandet. Kostnaden för den bättre
materialkvalitén ligger också så obetydligt över det vanliga
materialet, att det oftast blir en ren
kostnadsbesparing att använda det bättre materialet, vartill
kommer mindre dimensioner hos konstruktionen.
Måhända bör det i detta sammanhang påpekas det
slentrianmässiga sätt, som ofta tillämpas vid beräkning av
husbyggnadskonstruktioner, i det man endast
kontrollerar, att den tillåtna påkänningen i
balkkonstruktioner ej överskrides, medan en undersökning av
ned-böjningarna ofta försummas. Vid de stora rörliga
laster, som vid många slag av husbyggnader ofta
förekomma och de höga påkänningar, som med bättre
material äro motiverade, nås ofta nedböjningar, som
även om de ej överskrida de i normerna angivna,
dock kunna ge upphov till sprickbildningar i tak o. d.
Överhuvudtaget kan nog sägas, att sprickbildningar,
förorsakade av ett schematiskt utfört
konstruktionsarbete i förening med slentrianmässigt och föråldrat
utförande äro så vanliga inom husbyggandet att de
snarast äro att betrakta — och även betraktas —
som normala företeelser.

När det sedan gäller stålet kan det tyvärr inte
sägas att normerna fullt följt med materialets och
konstruktionsmetodernas utveckling. Våra nuvarande
järnbestämmelser från 1931 tillåta inte det
utnyttjande av materialet, som kan anses berättigat.
Yäg- och brosakkunniga ha emellertid utsatt
bestämmelserna för en ganska kraftig kritik och skisserat
vissa förändringar däri, speciellt beträffande tillåtna
påkänningar och knäckning, en kritik, som väl
resulterar i ett omarbetande av de gällande
bestämmelserna.

25 apkii. 1936

39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free