- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

Fig. 14. Schema för läktarekonstruktionen i högtidssalen.

Några nämnvärda temperaturspänningar torde ej
heller uppstå i stommen på grund av
värmeisoleringens anordning. Denna är nämligen utförd med
10 cm lätta gasbetongplattor med en volymvikt av
0,5—0,6 kg/dm2 och denna isolering är förlagd på
utsidan och täcker som en klädnad hela
betongstommen. Under bottenbjälklaget och på väggarnas
utsida ha plattorna lagts i formen vid gjutningen
(fig. 4—6). På yttertaket ha plattorna lagts i
ce-mentbruk och då taket redan hade erforderlig
lutning klarad vid bjälklagets gjutning genom att hela
bjälklagsplattan . gjorts lutande, erfordrades endast
en tunn avjämning av de största ojämnheterna i
gas-betongbeläggningen för påläggning av
membranisoleringen och den yttre Icopal-beklädnaden.

En svårighet var, som redan i inledningen antytts,
den utvändiga ytbehandlingen av väggarna. Efter
diverse prov bestämdes en ljus terrasit-puts, som
också i det stora hela trots den ogynnsamma väderleken
förliden höst, visat sig sitta bra. Något av ett
experiment var emellertid, att i stället för stensocklar
använda en speciell sockelputs av samma märke, vilken
dessutom i stor utsträckning anbragtes på
gasbetong-underlaget, men även detta har slagit mycket väl ut,
att döma efter de hittillsvarande erfarenheterna.

En detalj i klassrumsflygeln, som förtjänar att
särskilt framhållas, är lösningen av de i en byggnad av
detta slag besvärliga ledningsdragningarna. Som av
sektionen på fig. 2 framgår, är från korridorväggen
i dörrhöjd utgjuten en 35 cm klack. Denna klack
tjänar som stöd för en mot korridortaket anbragt
vägg, bestående av lätt löstagbara träluckor (fig. 7).
Härigenom bildas en för revision lättåtkomlig
längsgående trumma, vari alla evakuerings- och
rörledningar anbragts och som vid korridorändan mynnar
i ett rymligt schakt.

För realskoleflygeln har i princip samma
konstruktionssystem som för klassrumsflygeln använts. Dock
har för den del, som inrymmer de större salarna, i
stället för "korridorväggen" utförts en bärning på
pelare med mellanliggande bärlinor (fig. 8). Det har
av rumsbildningsskäl och även av belysningstekniska
orsaker ansetts önskvärt att hålla bärlinornas höjd så
liten som möjligt, varför de blivit ganska breda och
betydligt bredare än de bärande pelarna (fig. 9).
Detta har nödvändiggjort speciella arrangemang med
tvärgående skjuvarmering över pelarhuvudena.

42

I den översta våningen i denna byggnad, som
inrymmer skrivsal, har man måst helt släppa pelarna,
då ju dylika skulle hindra en effektiv övervakning
vid skrivningarna. Taket har därför gjorts fribärande
på hela byggnadsdelens bredd och konstruerats som
T-balksbjälklag men i övrigt med utvändig isolering
osv. som förut beskrivits. Balkindelningen har
gjorts överensstämmande med fönsterdelningen (fig.
10), vilken i denna byggnadsdel är betydligt mindre
än i övrigt. Detta dels emedan rummen här äro av
större längd men med stora anspråk på jämn
belysning, dels i en del våningar en oregelbunden
rumsindelning förekommer.

Som ovan nämnts, förekomma i denna
byggnadsdel pelare, vilka utförts runda mot träform för senare
putsning. I nedre våningen har spiralarmering måst
användas för att hålla dimensionerna inom rimliga
gränser. Vidare har hela främre delen av denna
byggnadskropp i bottenvåningen utbildats till en öppen
portik (fig. 11) och byggnaden uppbäres här av
likaledes runda betongpelare. Ursprungligen ritades här
betongkringgjutna järnpelare, men då vid
byggnadstillfället risk för konflikt inom verkstadsbranschen
förelåg, utbyttes konstruktionen mot spiralarmerade
betongpelare. För att på dessa för åverkan starkt
utsatta pelare skapa en motståndskraftig yta, götos de
mot plåtform och av vitcement av A-cementkvalitet.
Stenmaterialet var av vanligt slag och en god yta
med tilltalande ljus färg erhölls. Som ett kuriosum
kan här antecknas, att när fondväggen i portiken
senare bekläddes med travertin-sten, det visade sig, att
pelarnas och väggens ytor såväl vad färg som
struktur beträffar mycket nära överensstämde.

En svårighet vid portikpelarna var överförande av
lasten från de breda och tunna fönsterpelarna till
portikpelarnas koncentrerade sektion. Därför ordnades
ett i betongväggen ingjutet pelarhuvud av en kort
och hög I-balk, upplagd på en platta av stål, med hål
för den stående armeringen. Vidare uppkommo i
fönsterpelarna vid ojämn lastfördelning på bjälklagen,
beträffande ändpelarna redan normalt, betydliga
excentriciteter, som gåvo upphov till dragning i
betongen. Därför ha fönsterpelarna i kanterna
försetts med en rätt kraftig armering, som i byglar förts
runt pelarhuvudenas balkar.

Även i trapphuset har betongpelare använts, vilka
gjutits mot helsvetsad plåtform, som fått kvarsitta
och efter svetsfogens efterbehandling målats (fig. 12).

Konstruktioner, där den armerade betongen
erbjuder större möjligheter än alla andra
byggnadsmaterial är framför allt fribärande konsoler. Att från en

Fig. 15. Form och armering för läktaren.

25 april 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free