- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
56

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

Noggrann kontroll av en maskinaxels lodläge.

Ett ovanligt mätningsproblem i samband med kraftverket Svir 3 i Ryssland.

Av civilingenjörerna WALTER KJELLMAN och PERCY THAM.

Inledning.

Vid uppförandet av det nu färdiga ryska
kraftverket Svir 3 kunde man redan på ett tidigt stadium
förutse, att mycket stora sättningar — olika under
olika delar av byggnadsverken — skulle komma att
inträffa. Av Vattenbyggnadsbyrån företagna
beräkningar visade, att till följd därav
kraftstationsbyggnaden under tiden från turbinmontagets början till
dess kraftverket trätt i funktion skulle komma att
vrida sig en vinkel av 0,75 °/00 uppströmsåt. Då det
ur driftsynpunkt ansågs önskvärt, att turbinaxlarnas
slutliga avvikelser från lodläget skulle hållas inom
så snäva gränser som möjligt, beslöt man, förlitande
sig på sättningsberäkningarnas riktighet, att
montera turbinerna med en initiallutning av 0,75 °/00
ned-strömsåt, för att de under inverkan av de senare
påförda belastningarna skulle vrida sig till vertikalt
läge. Ehuru det sedermera blev klart, att så små
lutningar, som det här gällde, ur driftsynpunkt äro utan
betydelse, framkom dock — närmast för att få
kontroll på sättningsberäkningarnas tillförlitlighet •—
önskemålet att noggrant undersöka axlarnas lägen,
sedan kraftverket satts i drift. Den mätmetod, som
för detta ändamål måste tillgripas, torde kunna
betecknas som unik, varför den kan förtjäna ett
omnämnande.

Mätmetod.

Att den avsedda kontrollmätningen av
turbinaxlarnas lägen kom att medföra svårigheter, berodde
därpå, att varje axel trots sin storlek — längd ca 20 m,
diameter ca 1 m — är så skymd av lager, bjälklag
o. a., att icke från någon punkt mer än ett kort

Skolans
spegelbild

avläsning direkt mot skalan. Skillnaden i avläsning,
dividerad med avståndet från spegeln till skalan,
anger dubbla vinkeln mellan spegeln och lodlinjen.
Sedan vändes spegelapparaten upp och ned och
mätningen upprepades. Medeltalet av de båda erhållna
vinklarna angav, huru mycket turbinaxeln lutade mot
lodlinjen åt ifrågavarande håll. På samma sätt
uppmättes lutningen i en däremot ungefär vinkelrät
riktning, varefter den resulterande lutningen erhölls
genom sammansättning av de båda komposanterna.

Den beskrivna mätmetoden visade sig väl
användbar, men ej tillräckligt noggrann, beroende på att
ojämnheter i axelns yta på de ställen, där
spegelapparatens eggar lågo an, påverkade mätningsresultatet.
Vidare är att märka, att metoden avser den materiella
axelns lutning på ifrågavarande sträcka, medan det
är rotationsaxelns läge, som är av intresse. Därför
beslöt man tillgripa den metod, som beskrives i det
följande.

Om en teodolit fast förbindes med turbinaxeln,
kommer dess vertikaltapp vid turbinens rotation att
alstra en enmantlig rotationshyperboloid. Rotations-

Fig. 1. Schematisk framställning av spegelmetoden.

Fig. 2. Teodolitmetoden. Sidovy och plan över turbinaxel och teodolit.

stycke av densamma är synlig. Mätning med
teodolit på vanligt sätt genom direkt syftning mot axeln
var därför utesluten.

I stället prövades den metod, som schematiskt visas
å fig. 1. En för ändamålet tillverkad spegelapparat,
försedd med en ytterst noggrant planslipad spegel,
hölls tryckt mot turbinaxeln. i ett
precisionsavvägningsinstrument, uppställt några meter framför
spegeln, gjordes avläsning på den i spegeln reflekterade
bilden av en bakom avvägningsinstrumentet belägen
vertikal skala. Därefter gjordes i instrumentet en

axelns lutning mot lodlinjen kan, som nedan visas,
beräknas, om tappens lutning mot lodlinjen är känd
i tvenne lägen under rotationen. Tappens lutning i
ett dylikt läge sammansättes av sina komposanter i
tvenne mot varandra ungefär vinkelräta vertikalplan.
För att bestämma lutningskomposanten i ett sådant
vertikalplan inriktas tuben i detta plan och fastlåses.
Sedan alidadlibellen horisonterats, avläses
vertikalcirkeln. Därefter vrides tuben 180° i horisontalled,
ali-daden bringas åter till inspelning och vertikalcirkeln
avläses på nytt. Halva skillnaden mellan de båda av-

28 56

mars 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free