- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
62

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

att tron på farlederna uppsköt igångsättandet av
järnvägsbyggandet till 1850-talet, därmed även försenande
vårt lands industrialisering och folkförsörjning. Vi
veta alla, att denna ståndaktighet kostade Sverige
en utvandring, som blev ödesdiger och i sin mån
ytterligare försenade utvecklingen.

Det var emellertid med veiiklig entusiasm, som
flertalet väg- och vattenbyggare äntligen fingo ägna
sig åt järnvägarnas utförande, och föreningens
sammanträden äro i största utsträckning upptagna av
detta spörsmål.

1800-talets senare hälft kan även karakteriseras av
ett tämligen jämnt fördelat intresse för vägar,
hamnar, far- och flottleder, broar, hus, sjösänkningar och
kommunalteknik. Till de stora nyheterna kan man
räkna betongens allmännare användning från
1880-talet och kraftverksbyggandet från tiden för
sekelskiftet.

Vilka uppgifter stå vi nu inför?

Därom kan endast givas ett kort dygnsperspektiv,
ty vi äro alla pilgrimer, förgäves spanande efter
sammanhanget i företeelserna. Förutom det ordinära,
som automatiskt följer utvecklingen, skönjer man
dock några betydelsefulla uppgifter, som skänka
vardagens möda fantasi. Och nu är tiden inne att med
välvilliga kamraters hjälp pina Eder med några
siffror.

1800-talets förra hälft karakteriserades som
kanal-byggandets stora tid, men då medhanns dock endast
450 ikm, medan vi sedan 1861 åstadkommit mer än
1 100 km farleder och kanaler. I längdavseende
intaga sålunda våra bearbetade farleder en blygsam
plats med sina ca 1 600 km.

På hamnområdet är man i statistiskt avseende
mindre säker på sin sak, men vi räkna numera med 600
hamnar. Under 75-årsepoken hava dessa varit
föremål för en kraftig utveckling i kajlängd och
maskinell utrustning, medan nya hamnar utgöra ett fåtal,
huvudsakligen lastageplatser för skogsindustriens
utskeppning. Av vårt lands 300 000 km vattendrag äro
nu 11 % eller 33 000 km allmänna flottleder.
Explosionsmotorn torde hava satt stopp för utveckling i
längd, men bidrager å andra sidan till
driftsförbättringar. Vattenbyggnadstekniskt kräves ännu mycket
arbete i flottlederna, varvid vattenkraftens
tillgodogörandet varit en hälsosam pådrivare.

1861 hade man ej hunnit med mera än 500 km
järnvägar och när vi nu stå inför järnbanebyggandets
avslutning, hava vi nått upp till 17 000 km. Ett
hög-kvalificerat tekniskt arbete återstår emellertid för att
sätta järnvägarna i tävlingsdugligt skick med hänsyn
till bil och flyg. Därvid är elektrifieringen ett av
de främsta medlen och kan man möjligen förvänta
dess införande även på viktigare enskilda järnvägar.

När det svenska folket vid 1800-talets mitt äntligen
övervunnit sin historiskt fastslagna tröghet och från
farledsbyggandet med välkänd hetsighet kantat sig
över på järnvägarna, blev det en sådan tro på de
senare, att landsvägarna alltjämt försummades, trots
varnande röster från en och annan väg- och
vattenbyggare, som sett sig om utomlands. 1861 hade vi
sålunda mindre än 50 000 km allmänna vägar, på
vilka dragare och människor sleto ont och i varje
fall vår lantbefolkning tillbragte en stor del av
tillvaron. Det är först efter sekelskiftet man spårar ett

intresse, som tilltagit våldsamt, sedan beskattningen
av motorfordonen kommit i gång och
arbetslöshetspolitikens krav tillgodosetts. Sålunda hava vi nu
mer än 83 000 km allmänna vägar. Huru snart vi
komma att befinna oss vid vändpunkten beror väl
huvudsakligen på flyget.

Alla äro medvetna om den livliga verksamhet, som
råder inom örobyggandet, där nya konstruktioner och
förbättrade materialier satt oss i stånd att uppnå
oanade spännvidder.

Dagsnoteringen är följande längder av olika
materialier.

m %

Sten ......... 50 700 38

Trä .......... 34 500 26

Järn ......... 25 000 19

Betong ....... 23 500 17

133 700 100

De urgamla materialen sten och trä hävda sig ännu
(64 %), men järnet och betongen (36 %) höra
framtiden till.

Den största brouppgift vi nu stå inför, tillgodoser
svenskens urgamla längtan mot södern, nämligen en
landförbindelse över de danska öarna, varigenom de
konfliktlösas och yverbornas ö kommer närmare
Europa och Nordens inträde i världsstadens era
påskyndas. Man slår ej på trumman utan skäl, om
man påstår, att resan Malmö—Jylland bleve världens
intressantaste färdväg i tekniskt hänseende. Genom
en fast förbindelse med Europa komme också vår
storartade statsbaneelektrifierings minskning av
kör-tiderna till sin fulla rätt.

Den stora och ovissa frågan inom samfärdseln är
emellertid flygleders anläggande. Månne det är
fantastiskt att tänka sig våra 400 samhällen inom
något årtionde försedda med flygfält och fyrbelysta
leder mellan dem?

Slutligen hava vi linjebyggandet för våra
télefon-och telegrafledningar, vilket varit av en
utomordentlig omfattning. 1861 hade vi knappast hunnit med
7 000 km och nu äro vi framme vid den oerhörda
siffran om 1 250 000 km. Radioteknikens framsteg
komma väl så småningom att minska takten i
ledningars dragande.

Vattenkraft har tillgodogjorts i vårt land ända
sedan medeltiden, väsentligen för bergsbruk, kvarnar
och sågar. Men utvecklingen gick långsamt och
fördelad på små enheter. Sålunda hade vi ännu på
1860-talet ej orkat med mer än ca 50 000 hk i högst
6 000 anläggningar, medan vi nu äro uppe i mer än
9 000 vattenverk med en kapacitet om 2 millioner
hästkrafter. Man är mycket förhoppningsfull, om
man tror, att ytterligare 1 % av Sveriges 75 000
vattenfall bliva utbyggda inom överskådlig tid. De
små anläggningarnas period är över och
huvudintresset ligger tillsvidare hos sjöregleringar och
stam-linjebyggande.

Man benämner gärna Finland för de 1 000 sjöars
land, men man kunde med större berättigande kalla
Sverige för de 100 000 sjöars land, ty vi hava dock
96 000, medan Finland får nöja sig med 60 000. Stora
ekonomiska värden äro bundna till dessa sjöar i
både negativ och positiv riktning.

På sjösänkningamas område, där vattenbyggare

62

27 juni 1930

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free