- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
69

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våg och våttenbyggnadskonst

Nuvarande statliga
bestämmelser göra sålunda
icke de stora broarna
rättvisa.

Av prof. Gaede är i Der
Bauingenieur 1934, hft.
13/14 approximativt
uträknat, vad tillåtna
påkänningen på betongen har för
betydelse för ekonomien
vid en stor bro (fig. 17).
För en betongbåge med
t. e. 180 m spännvidd blir
egna vikten på bågen,
vilket motsvarar
materialåtgång och i viss mån
kostnaden, endast hälften, om
påkänningen ökar från 90
till 130 kg/cm-. En
sammanställning av tillåtna
påkänningarna för betong i
andra länder visar, att de

svenska bestämmelserna ligga långt efter de flesta
övriga länders. Sådan sammansättning blir ju dock
endast schematisk, då alla specialbestämmelser icke
kunna representeras (fig. 18).

Genom en ändring av hittills gällande statliga
bestämmelser för beräkning av broar skulle bättre
garanti kunna vinnas, att broarna kunna tjänstgöra så

Tyskland 1937 Sverige 1934 England 1934 öehler förs/. 1934 Franhnhe 1934 Schweiz 1935
°th%n? 30-90 95 = 100 110 159.) 161 168.5
180 160 140 120 100 BO 60 40 20










Fig. 18. Sammanställning av tilliten betongpåkänning i olika länder.

länge som är avsett, genom att det finnes en av
vederbörande myndighet känd marginal, intill vilken
de eventuellt kunna tillfälligt överbelastas. Den
merkostnad, som härigenom orsakas för mindre antal
typer av broar och broelement, torde väl uppvägas
av den vinst, som kan göras på broar med stora
spännvidder.

Om friktion och kohesion i lera.

Av civilingeniör WALTER KJELLMAN.

I föregående nummer av V. o. V. har civilingenjör
John Olsson gjort ett uttalande i det gamla
tvisteämnet om samverkan mellan friktion och kohesion i
lera. Då den uppfattning om lerans skärhållfasthet,
som ing. Olssön därvid betecknar som felaktig, är
den, vilken jag tidigare förfäktat i dessa spalter, och
då de undersökningsmetoder han anser vara
missvisande, sedan flera år tillämpas av
Vattenbyggnads-byrån, måste jag, ehuru det med hänsyn till ing.
Olssons stora erfarenhet och utomordentliga insats
på ifrågavarande område kan synas förmätet, söka
bemöta hans uttalanden. I förbigående kan förtjäna
påpekas, att ovannämnda betraktelsesätt och
provningsförfarande i princip numera äro allmänt
antagna i utlandet, och att de bilda grunden för det
omfattande forskningsarbete, som under de senaste
åren utförts i Europas och Amerikas nyinrättade
jordmekaniska laboratorier.

Den uppfattning om lerors skärhållfasthet, för
vilken ing. Olsson gör sig till tolk, står i bestämd
motsats till den ovannämnda. Med hänsyn till
frågans stora praktiska betydelse vore det synnerligen
önskvärt, att det bleve klarlagt, vilkendera åsikten
som är den riktiga. Det följande kan måhända tjäna
som ett bidrag i detta syfte.

Av ing. Olssons beskrivning av skärförsöket att
döma synes han vara av den uppfattningen, att
vattenutpressningen ur leran skulle förorsakas enbart av
det påförda normaltrycket. Så kan dock icke vara
förhållandet. Vattenutpressningen är nämligen lika
med lerans volymminskning, och under förutsätt-

27 juni 1936

ning av isotropi måste denna såsom varande en
riktningslös storhet i lika grad påverkas av de tre
huvudspänningarna. Även skärkraftens anbringande
medför en ökning av huvudspänningarna och sålunda
en ökad vattenutpressning. Skärförsöket får därför
icke utföras på det sätt ing. Olssön beskriver, utan
skärkraften måste successivt påläggas i små etapper,
och leran måste efter varje ökning av kraften lämnas
tid att anpassa sin vattenhalt efter
spänningstillståndet. Åtminstone vid de undersökningar, som
utförts av Vattenbyggnadsbyrån, har detta alltid
iakttagits; vid lerprovningarna för de ryska kraftverken
vid Svir påfördes skärkraften sålunda i ca 5 etapper
med ett tidsintervall av cà 4 dygn.

Kärnpunkten i ing. Olssons kritik synes vara, att
den ökning av skärhållfastheten, som en ökning av
normaltrycket medför, i verkligheten inträder först
efter mycket lång tid, och att det därför måste vara
otillåtet att räkna med denna förbättring redan vid
tidpunkten för byggnadens färdigställande. Med
normaltryck menar ing. Olsson därvid förmodligen
bruttonormaltrycket, dvs. summan av porvattentrycket och
det på lerkornen verkande nettonormaltrycket. I så
fall är uttalandet riktigt men kritiken obefogad, ty
ett dylikt beräkningssätt torde icke någonstädes
till-lämpas.

När man i den moderna hithörande litteraturen
sätter lerans skärhållfasthet = kohesionen -†-
friktionskoefficienten X normaltrycket, menar man ju
med normaltryck det på lerkornen verkande
netto-normaltrycket. Det får väl nämligen anses själv-

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free