- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

klart, att den del av bruttonormaltrycket, som
överföres av porvattnet, icke kan förorsaka någon
friktion. Skärhållfasthetens storlek i ett visst ögonblick
är således icke beroende av det rådande
bruttonormaltrycket utan av det samtidiga
nettonormaltrycket. Det är just av denna anledning, som
skärförsöket måste utföras på ovan angivet sätt, så att
porvattentrycket hela tiden hålles så nära noll som
möjligt, emedan eljest nettonormaltryckets storlek
skulle vara okänd.

c
o

Jr

Kohesion

V’VÖ i ? * 5 kg/cm2

fi et t o n o r m o / t r y c k

Fig. 1. Skärhàllfastheten9 beroende av normaltrycket.

Det misstag ing. Olsson anser, att hans
menings-motståndare begå genom att diskontera en framtida
ökning av skärhållfastheten, kan icke inträffa, om
man vid skärförsöket såväl som vid
stabilitetsberäkningen uppfattar skärhållfastheten som en funktion
av nettonormaltrycket, och om man beräknar detta
på nedan angivet sätt. Den ökning av
skärhållfastheten, som en ökning av nettonormaltrycket medför,
inträder nämligen omedelbart.

Att skärhållfastheten hos lera verkligen växer
rätlinigt med • nettonormaltrycket, kan numera anses
fastslaget genom den mängd undersökningar i
skärapparater, som utförts i skilda länder. Såsom
exempel visas i fig. 1 resultatet av de provningar, som
företagits på platsen för det ryska kraftverket Svir 2.
Varje försökspunkt i diagrammet utgör medelvärdet
av ca 15 prov.

När de vid skärförsöket erhållna värdena på
kolie-sionen och friktionen skola användas för beräkning
av skärmotståndet i en glidyta, måste först
netto-normaltrycket i olika punkter bestämmas. Detta
erhålles som skillnaden mellan bruttonormaltrycket,
beräknat ur vikten av ovanför liggande massor, och
porvattentrycket. För beräkning av porvattentrycket
är experimentell bestämning av lerans
vattengenom-släpplighet samt ingående undersökning av
grundvattenförhållandena ofrånkomlig.

Som tidigare omnämnts måste för en jordart, vilken
som helst, volymändringen vara en symmetrisk
funktion av de tre huvudspänningarna. Av
undersökningar, som komma att publiceras i följande nummer
av V. o. V., framgår, att för sand detta samband är
en funktion av de tre huvudspänningarnas
medelvärde. Detta är som bekant lika med medelvärdet
av normalspänningarna på tre godtyckliga mot
varandra vinkelräta snitt och benämnes i det följande
medeltrycket. Andra ännu pågående undersökningar
tyda med bestämdhet på att även för lera
volym-ändringen är en funktion av medeltrycket. Huru-

vida detta är exakt giltigt, är i sak oväsentligt, men
i och för ernående av ett enklare uttryckssätt antages
i det följande så vara fallet.

Skulle vattengenomsläppligheten visa sig vara så
ringa, att den volymändring hos leran, som den med
byggnadsarbetet följande medeltryckändringen
förorsakar, endast delvis hinner försiggå under
byggnadstiden, måste man skilja på två fall, allteftersom
medeltrycket ökar eller minskar. I förra fallet,
exempelvis då ett byggnadsverk hastigt uppföres på
lermark, uppstår omedelbart ett porvattenövertryck
i marken under byggnaden, vilket endast långsamt
åter försvinner, i den mån leran — under avgivande
av vatten — hinner minska sin volym så mycket
som motsvarar medeltryckets ökning. Enär detta
tillfälliga porvattenövertryck ökar faran för
upp-tryckning av marken på sidorna, måste man givetvis
taga hänsyn till detsamma. Detta kan ske endast på
så sätt, att porvattenövertrycket vid tidpunkten för
byggnadens färdigställande förutberäknas och i
stabilitetskalkylen införes som en angripande kraft,
fördelad över den antagna glidytan. I senare fallet där
emot, t. e. då en kanal hastigt urschaktas i lermark,
uppstår i stället ett porvattenundertryck i
omkringliggande lermassor. Detta undertryck är ur
stabilitetssynpunkt enbart gynnsamt men försvinner åter
så småningom och får därför icke medtagas i beräk
ningen.

Ing. Olsson vill göra gällande, att hans
menings-motståndare förbise, att vattenutpressningen ur
leran, som vid skärförsöket på laboratoriet försiggår
på några dagar, i verkligheten ofta kräver mycket
lång tid. Att denna fråga ingalunda är förbisedd,
framgår av det förhållandet, att numera en icke
obetydlig litteratur vuxit upp kring densamma. 1
laboratoriet studeras med hjälp av inätklockor och
tidtagar-ur tidsförloppet vid kompressionen av lerprovet. Ur
kurvans form och under hänsynstagande till provets
dimensioner beräknas sedan lerans
vattengenomsläpp-lighet. Med kännedom härom och om
grundvattenförhållandena i övrigt samt om byggnadsverkets
dimensioner kan man därefter förutberäkna
tidsförloppet för lerans volymändring, porvattentryckets
ändring, byggnadens sjunkning etc.

Ing. Olssons uppgift om de 50 år gamla
byggnaderna vid S. J.. som fortfarande sjunka med ett
par centimeter om året, bevisar icke en fortgående
vattenutpressning ur marken. Rörelsen kan
möjligen bero på en långsam plastisk utflytning av
leran åt sidorna. Ett mera beviskraftigt exempel på
motsatta förhållandet erbjuder det ryska kraftverket
Svir 3, där sättningarna praktiskt taget avstannade
några månader efter byggnadsverkens färdigställande.
Detta visar, att vattenutpressningen ur leran i
ifrågavarande fall ägde rum inom samma korta tid trots
byggnadsverkens stora utsträckning i plan (ca 60 000
m2), trots lergrundens stora mäktighet (minst 100 m)
och trots den låga vattensläppligheten (7 • 10—7 m/s).
Naturligtvis kunna fall förekomma, då
vattenutpress-ningen kräver decennier, men detta förutsätter, att
vattengenomsläppligheten är åtminstone 100 gånger
mindre än i Svir.

Ing. Olssons slutpåstående, att svenska leror med
en vattenhalt över omslagspunkten sakna inro
friktion, och hans tidigare uttalande, att den ökning av
"fastheten", som en tryckökning medför, beror av

70

27 juni 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free