- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
71

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väg och vvttenbyggnadskonst

minskningen i vattenhalt, äro icke ägnade att
klargöra begreppen. Om tryckökningen förbättrar
skär-hållfastheten, varför får icke detta kallas friktion?
Varför blanda in begreppet vattenhalt, som är en
ovidkommande sak, och varför tillgripa sådana
svävande uttryckssätt som fasthet, mjukhet, konsistens,
bärförmåga etc., när man har tillgång till
hållfasthetslärans klart definierade begrepp?
Skärhållfastheten är en funktion av nettonormaltrycket och
vattenhalten en funktion av nettomedeltrycket, men
något direkt orsakssammanhang mellan
skärhållfasthet och vattenhalt existerar icke.

Av vissa publikationer (t. e. ing. Fellenius’
uppsats i septemberhäftet f. å.) framgår, att
ifrågavarande författare beräkna skärmotståndet i en
glidyta på följande sätt. För byggnadsarbetets början
upptagas genom borrning möjligast ostörda prov
från olika djup i marken, och deras
skärhållfasthet bestämmes, innan vattenhalten hinner ändra
sig. Denna skärhållfasthet, vilken i allmänhet
befinnes växa med djupet, anses bestå uteslutande av
kohesion. Vid stabilitetsberäkningen införes därför
såsom mothållande kraft i glidytan för varje punkt den
skärhållfasthet, som enligt provningarna förefanns på
ifrågavarande nivå före byggnadsarbetets början.

Det är uppenbart, att om skärhållfastheten delvis
består av friktion — vilket jag hoppas snart få
tillfälle bevisa genom provning av de utav ing.
Fellenius omnämnda Göteborgslerorna enligt de principer,
som tillämpas av Vattenbyggnadsbyrån — kommer
skärhållfastheten att efter arbetets utförande ändra
sig, om än långsamt, och den nämnda
beräkningsmetoden att helt komma på sidan om verkligheten.
Den kommer på den osäkra sidan, dvs. medför risk
för katastrof, i alla de fall, då nettonormaltrycket mot
glidytan blir mindre efter arbetets utförande, än det
var vid provningen. Så sker vid utgrävningar för
kanaler, järnvägsskärningar, kajer etc. Den kommer
däremot oavsiktligt på den säkra sidan, dvs. leder
till onödiga kostnader i de fall, då
nettonormaltrycket är större vid tidpunkten för arbetets
färdigställande, än det var vid provningen.

Ovanstående gäller under förutsättning, att den
utförda provningen gåve riktig upplysning om
skärhållfastheten före arbetets början. Av förutnämnda
publikationer att döma synas emellertid ifrågavarande
författare över huvud taget icke genomföra några
skärförsök på leror utan nöja sig med det s. k.
kon-provet, förmenande att ett bestämt samband råder
mellan könens intryckn-ing och lerans
skärhållfasthet. Därmed har man avlägsnat sig så långt från
verkligheten, att det är omöjligt att bedöma,
huruvida man befinner sig på säkra eller osäkra sidan.
Ty jag förmodar, att ing. Olsson icke vill göra
gällande, att konprovet ger riktig upplysning om
skärhållfastheten, ifall denna delvis består av friktion.

För jordarter utan inre friktion — om sådana
överhuvud taget finnas — är det tänkbart, att konprovet
kan giva riktig upplysning om skärhållfastheten, men
något belägg härför har mig veterligen icke givits.
Då emellertid konprovet i stor utsträckning användes
vid geotekniska undersökningar i vårt land, vore det
synnerligen önskvärt, att det material framlägges,
varpå metodens försvarare grunda sitt påstående, att
ett bestämt samband råder mellan könens
nedsjunkning och lerans skärhållfasthet.

NOTISER

Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst hade tisdagen den 19 maj,
omedelbart före högtidssammankomsten med anledning av
föreningens 75-årsjubileum, ordinarie sammanträde i
Riddarhusets stora sal under ordförandeskap av major
Richard Smedberg.

Sedan uppläsning och justering av protokoll från
sammanträdet den 6 april ägt rum, meddelade ordföranden,
att det av avdelningsstyrelsen väckta förslaget om vissa
förändringar av invalsordningen i föreningen avstyrkts
av föreningens styrelse, men att en något större
försiktighet vid behandlingen av invalsförslag dock syntes
hava blivit följden av förslaget. Vidare meddelades att
ett till början av september månad planerat
avdeinings-möte i Göteborg pä grund av ekonomiska skäl måste
inställas. Från Svenska betongföreningen hade
inkommit inbjudan till avdelningens ledamöter att deltaga i
föreningens vårmöte måndagen den 25 maj, varvid bl. a.
föredrag om Storströmsbron i Danmark skulle hållas,
vilket meddelades till kännedom. Från
Hafenbautech-nische Gesellschaft e. V. hade till teknologföreningen
sänts en inbjudan till dess årsmöte i
Duisburg-Ruhr-ort/Düsseldorf den 27—29 maj, vilken överlämnats till
avdelningens styrelse för eventuell åtgärd. Ordföranden
meddelade, att något representationsbidrag ej kunde
påräknas från föreningens sida men anhöll om besked
senare, därest någon av avdelningens ledamöter på eget
initiativ tänkte deltaga, i vilket fall ett företrädande
av föreningen kunde ifrågakomma.

Angående de arbetande kommittéerna meddelade
ordföranden, att de båda standardiseringskommittéerna
rörande ventiltappskranar samt helvalsade stålrör
avgivit sina betänkanden, vilka expedierats såsom
föreningens remissvar. Ordföranden framförde ett tack till
avdelningens representant i vardera kommittén
civilingenjör Claes Fischerström och förste ingenjör
Gustaf Dahllöf.

Från den på intiativ inom teknologföreningen bildade
kommittén för svensk anslutning till Internationale
Ver-einigxmg für Brüchenbau und Hochbau, bestående av
major Ernst Nilsson, sammankallande, civilingenjör
Ejnar Latmdberg, sekreterare, fyringenjör R. Frost,
förste byråingenjör E. Hedvall, byråchef R. Kolm och
intendent N. Royen, hade till styrelsen överlämnats
yttrande med förslag till åtgärder för ett organiserat
deltagande från Sverige i den internationella föreningens
verksamhet. Yttrandet som utmynnade i ett förslag om
tillsättande av en nationalkommitté kallad Svenska
nationalkommittén i anslutning till Internationella
föreningen för bro- och byggnadskonstruktioner och
bestående av representanter för 12 olika angivna
institutioner och korporationer, varibland Svenska
teknologföreningens avdelning för Väg- och vattenbyggnadskonst,
hade av styrelsen med tillstyrkande översänts till
teknologföreningens styrelse för vidare handläggning.
Ordföranden framförde avdelningens tack till kommitténs
sammankallande och sekreterare ävensom övriga
ledamöter för det ingående utredningsarbete som utförts.
Ordföranden anmälde härefter, att styrelsen till
ledamot i den med avdelningen för mekanik gemensamma
kommittén för granskning av förslag till
standardisering av vatten- och ångvcntiler, vilken nu påbörjat sitt
arbete, utsett förste ingenjör Gustaf Dahllöf såsom
avdelningens representant. Till ledamöter i den vid
föregående sammanträde beslutade kommittén för
utredning rörande statens taxor för ingenjörsarbeten inom
väg- och vattenbyggnadsfacket hade utsetts civilingenjör
Gustaf Dahlberg, sammankallande, civilingenjör Gösta
Richert, sekreterare, kapten F. Bachman, civilingenjör

26 sept. 1936

71

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free