- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
76

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Kongressen öppnades den 2 september 1935 och
förhandlingarna, som voro förlagda till Palais des
Academies i Bryssel, pågingo under dagarna 3, 4, 5,
6 och 10 september, varjämte utflykter för studier
företogos den 4, 7, 8 och 9 september. Efter de
egentliga kongressförhandlingarnas avslutning den
10 september voro dessutom anordnade studieresor
i Belgien under tiden 11—13 september och i Holland
under tiden 14—19 september.

Drottning Astrids av Belgien frånfälle inträffade
några dagar före kongressens öppnande, och denna
uppskakande tilldragelse satte givetvis sin prägel på
kongressen. Alla officiella mottagningar i Bryssel
voro sålunda inställda, men själva förhandlingarna
pågingo efter det uppgjorda programmet med
undantag för några timmar under själva begravningsdagen,
den 3 september, då de voro inställda.

Kongressens förhandlingar bestodo liksom vid
tidigare kongresser i överläggningar rörande vissa på
förhand fastställda ämnen, uppdelade i "frågor" och
"meddelanden". Dessa hade under år 1934 tillställts
föreningens medlemmar och rapporter berörande de
ifrågavarande ämnena liade insänts från skilda
länder och efter tryckning på förhand tillställts
föreningsmedlemmarna. Antalet rapportörer från
Sverige var 14 st. och 12 svenskar deltogo i kongressen.
Totala antalet deltagare utgjorde omkring 600. För
varje fråga eller meddelande hade kongresslandet
utsett en generalrapportör, som för kongressen
framlade en sammanfattning av de inkomna rapporterna
i respektive ämne, eventuellt med förslag till resolu
tioner eller rekommendationer.

Liksom vid föregående kongresser voro arbetena
uppdelade på två sektioner, nämligen sektion I för
inre vattenvägar och sektion II för havssjöfart.

Sektion I hade att behandla 3 frågor och 3
meddelanden och sektion II 2 frågor och 3 meddelanden.

De vid kongressen behandlade ämnena voro:

Första sektionen — inre vattenvägar.

Första frågan.

Studium av inverkan på kanalers och kanaliserade
floders sjöfart samt på underhållet av deras botten och
slänter på grund av:

a) Vågrörelser och därigenom uppkommande
strömningar i tillfarter till slussar med hög sänkhöjd vid
hastig fyllning eller tömning av dessa;

b) höjning eller sänkning av vattenytan genom
ökning eller minskning av vattenmängden på grund av
naturliga eller med konst framkallade orsaker eller
genom en förhärskande vindriktning vid långa
kanalsträckor. Förebyggande åtgärder.

Generalrapportör: H. Gellens, Inspecteur général des
Ponts et Chaussées, Bryssel.

7 rapporter från Tyskland, Förenta staterna,
Frankrike, Holland, Sverige, Tjeckoslovakien och
Ryssland hade inkommit.

Dessa behandla i respektive länder gjorda
observationer och erfarenheter rörande hithörande
företeelser, varvid den svenska rapporten, författad av
kanaldirektör A. Norman, redogör för gjorda
observationer av vattenståndets variationer och därvid
uppkommande vågrörelser i Trollhätte kanal vid
fyllning och tömning med olika hastighet av slussarna
i Brinkebergskulle och Trollhättan. Den ryska rap-

porten berör ej direkt förhållanden, som denna fråga
avser, utan innehåller teoretiska och experimentella
studier angående grundvattenströmning till floder
och kanaler och därigenom uppkommande krafter,
som kunna åverka deras bäddar och slänter samt
inverka på materialet i slänterna.

Generalrapportören hade med ledning av de
inkomna rapporterna sammanfattat resultatet av
hittills utförda undersökningar och observationer i
några korta slutledningar, Conclusions, som av
kongressen godkändes och som hade följande lydelse:

Vad som berör avdelning a) av den framställda
frågan:

1) Beträffande själva företeelsen:

De genom tömning eller fyllning av en sluss
uppkomna vågorna bliva starkare ju större den
vattenmängd är, som strömmar från respektive till
slusskammaren. Reglering av vattenmängden vid tömning
respektive fyllning bör därför ske med försiktighet.

Vågorna bliva små, i den mån kanalens våta
tvärsektion är stor, men kanalens bredd har det största
inflytandet. Det är därför ur denna synpunkt
fördelaktigt att giva kanalen en tvärsektion med relativt stor
bredd i vattenlinjen.

Vågfrontens hastighet är synnerligen jämn och beror
huvudsakligen på den våta tvärsektionens geometriska
form. Hastigheten för vågens övriga punkter beror på
själva vågens höjd.

Vågorna fortfara tämligen länge; deras höjd minskas
långsamt under denna tid.

2) Beträffande hjälpmedel som kunna åstadkomma
förbättringar:

Bn förhållandevis stor bredd i vattenlinjen å
kanalsektionen försvagar vågorna; på samma sätt verkar en
ökning av kanalsidornas råhet; likaså efter varandra
följande utvidgningar och förträngningar av kanalens
tvärsektion samt en utjämningsbassäng ovanför slussen.
En mera verksam försvagning av vågorna erhålles, om
förgreningar av kanalen finnas; inverkan därav bör
dock närmare studeras.

Vad som berör avdelning b) av den framställda
frågan:

1) Beträffande vattentillgången:

Anordningar, omfattande självregistrerande peglar,
regn- och vindmätare, vilka genom särskilda
telefonledningar stå i förbindelse med de stationer, som reglera
vattenpåfyllning och avtappning, möjliggöra sådan
reglering av vattenmängden att avsevärda skillnader i
vattenstånd kunna undvikas.

2) Beträffande inflytande av vind:

De vattenståndsförändringar, som åstadkommas
genom vind, synas bliva desto kännbarare ju närmare
vindriktningen sammanfaller med kanalens
längdriktning. Relativt stora nivåskillnader uppkomma därför
icke ens i långa kanalsträckor, då kanalens
längdriktning bildar en vinkel av någon betydenhet med den
dominerande vindriktningen; detsamma gäller för en
kanalsträcka, som består av flera delar, orienterade i olika
riktningar.

Skogspartier, lämpligt belägna i förhållande till
vindriktningen, kunna verka som skyddskärmar.
Skogsplanteringar hava blivit utförda uteslutande för att skydda
sjöfarten på vissa kanalsträckor mot den förhärskande
vinden.

Ett effektivt medel att förebygga alltför stora skill-

76

27 juni 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free