- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
77

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väg och vvttenbyggnadskonst

nåder i vattenstånd genom vind å långa raka
kanalsträckor, är att uppdela dem i flera delar genom att vid
lämpliga tidpunkter stänga de skyddsportar, som
vanligen finnas anordnade för att minska följderna av
dammbrott.

Andra frågan.

Reglering av vattenståndet i kanaliserade floder och
av vattenmängden genom nedersta dammen med hänsyn
tagen till om vattenkraften är utnyttjad eller ej.

Generalrapportör: L. van Wetter, Ingenieur en chef,
Directeur des Ponts et Chaussées, Liège.

9 rapporter från Tyskland, Spanien, Förenta
staterna, Frankrike, Italien, Holland, Sverige,
Tjeckoslovakien och Ryssland hade inkommit.

Den svenska rapporten var författad av
byrådirektör P. Wittrock och beskrev den nyligen
färdigbyggda skärmdammen i Nordre älv, en synnerligen
intressant automatiskt verkande dammkonstruktion,
som nödvändiggjorts av Vänerns reglering. Genom
denna kommer nämligen vid vissa tillfällen
avbördningen i Göta älv att bliva mindre än den
naturliga avrinningen och då vattenhastigheten i Göta
älvs nedre del är ringa, skulle saltvattnet från havet
kunna tränga längre upp än under naturliga
avbörd-ningsförhållanden. Därav skulle åstadkommas stora
olägenheter för Göteborgs stad, som tager sitt
vattenledningsvatten från den gren av älven som flyter
genom Göteborg och som endast framför en
fjärdedel av Göta älvs totala vattenmängd. Tre
fjärdedelar avbördas nämligen genom Nordre älv. Detta
förhållande gör det möjligt att genom avstängning
av Nordre älv alltid få så mycket vatten att
fram-rinna i Göteborgs-grenen, att ej saltvattnet tränger
längre upp i denna gren än före regleringen.
Dammen omfattar 4 klaffluckor, bestående av en
stålplåtcylinder med 2 meters diameter och en vid denna
fästad träskärm. Dammens totala längd är 150
meter. Varje lucka är rörlig kring en horisontal axel
och lagrad strax över bottnen på dammens
betongtröskel. I stängt läge avstänga luckorna vattnet till
0,5 meter över medelvattenytan och i nedfällt läge
uppgår det fria djupet över luckorna till 5 meter.
Luckorna äro utbalanserade genom motvikter i form
av vattentankar, rörliga i höga torn, ett på var sida
om älven, och manövreras genom att vatten pumpas
upp i eller tömmes ur motvikterna. Den
automatiska regleringen är inställd så, att luckorna
nedfällas, då vattenståndsskillnaden överstiger 0,035
meter. Då fartyg önskar passera dammen, fällas de
två västra luckorna av vakten, som strax efter kan
resa dem genom igångsättning av elektriskt driven
pump.

Generalrapportören sammanfattade i sin
generalrapport de erfarenheter, som kunna dragas ur de
olika rapporterna, med särskilt omnämnande av
använda mera intressanta metoder, såsom dammen i
Nordre älv, samt påpekade de svårigheter, som kunna
uppstå för att med hänsyn till sjöfarten på ett
tillfredställande sätt lösa hithörande problem, särskilt
då det är fråga om vattendrag, där vattenkraften är
utnyttjad.

Av diskussionen framgick även, huru svårt det är
att tillgodose alla intressen. I svenska vattendrag,
där fallen i allmänhet äro koncentrerade till urbergs
trösklar, och däremellan liggande älvsträckor ha
obetydlig lutning, äro dock svårigheterna tämligen obe-

Fig. 2. Sjöfartsleder mellan Schelde, Meuse och Rhen.

tydliga i jämförelse t. e. med Rhen, som utan något
koncentrerat fall snabbt framflyter på en sträcka av
ca 120 km nedanför Basel och därvid sänker sig
omkring 100 meter. Det ligger i sakens natur att ojämn
vattenframsläppning kan medföra olägenheter för
pråmfarten på den grunda floden. Diskussionen
resulterade i nedan angivna slutledningar.

I. Då vattenkraften ej är utnyttjad.

För att minska vattenståndsvariationerna till ett
minimum är det lämpligt:

1) Att ej begränsa sig till att införskaffa
upplysningar rörande vattenstånd, vattentemperatur och
väderleksutsikter utan även uppgifter om kanalsträckornas
vattenmagasin, vattendragets och dess bifloders
avbörd-ningsmängd samt då det gäller långa kanalsträckor
jämväl om vindstyrkan;

2) att centralisera underrättelsetjänsten och i vissa
fall även skötseln av manöveranordningarna;

3) att sköta regleringen av efter varandra liggande
dammar så, att varje kanalsträcka är i, stånd att möta
ej endast vattenståndsvariationerna på grund av
naturlig avbördning och vind utan även på grund av
manövrerandet av uppströms befintliga anläggningar, vilket i
särskilda fall kan medföra behov av, att omställningen
av dammarnas vattenframsläppning måste — för att
motverka följderna av felaktig reglering — ske genom
successiv ordergivning med början från den nedre
dammen och fortsättande uppströms;

4) att hava tillgång till självregistrerande peglar och
vindmätare och dessutom en privat telefonlinje med
skilda anrop för olika stationer (själwäljarsystern), så
att meddelanden och order på kortaste tid kunna
överbringas. Vid viktiga vattenvägar är det även lämpligt
att utrusta manövercentralen med fjärr-registrering av
vattenstånden.

II. Då vattenkraften är utnyttjad.

Som en allmän regel kan sägas, att det ej är
lämpligt att utnyttja den disponibla vattenkraften längs en
vattenväg annat än i rena strömkraftverk.

I detta fall är det nödvändigt att strängare tillämpa
användandet av alla medel för förhindrande av
vattenståndsvariationer och anlitandet av förut nämnda
åtgärder. Upplysningar och förutsägelser måste delgivas med
korta tidsmellanrum.

Frågan om regleringen av vattenståndet ovanför och
nedanför den nedersta dammen bör lämpligen
återupptagas till behandling vid nästa kongress.

Tredje frågan.

Reglering av strömfåran hos fritt flytande floder,
avseende såväl att underlätta sjöfarten som att skydda
strandområdena.

26 sept. 1936

77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free