- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
110

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Te km sk Tidskrift

med vertikala pålar, varför i regel hänsyn till
pålarnas lutning icke behöver tagas.

Vid beräkning av det passiva jord trycket vid en
slänt bör man — speciellt om slänten är förstärkt
med pålar — undersöka om icke glidning kan ske
efter praktiskt taget farligare glidyta än den enkla
plana glidytan. I fig. 17 hava tvenne glidytor
inritats, vilka under vissa förhållanden kunna vara
farligare. De äro inlagda så att jordtrycket blir
oberoende av slänttriangelns vikt och skära en ev. pålning
genom slänten praktiskt taget under rät vinkel,
varför pålningens mothållande verkan blir ringa.

Så länge pålarna äro "fasta" blir — enligt vad
ovan påvisats — deras inverkan på jord trycket den-

samma som om volymvikten minskats (resp. ökats)
V

med kvantiteten —. Har man således en slänt i en
n

viss lera, som står i viss lutning nätt och jämnt utan
pålning, kan denna slänt genom pålning bringas att
stå i betydligt brantare lutning, utan att skred
inträffar. För t. e. kajkonstruktioner på pålar i en
kohesionsjord, vilka i regel bestå av en
plattformskonstruktion uppförd på pålar över en slänt, innebär
ett dylikt förstärkande av slänten en avsevärd
ekonomisk besparing genom den minskade bredd på
plattformskonstruktionen, som blir en följd av den
brantare slänten.

Lamellager för betongkonstruktioner.

Av civilingeniör O. VICTOR SJÖDIN.

De nu för ett år sedan slutförda arbetena för
reglering av Slussområdet i Stockholm hava i flera
avseenden varit av en från normalare
arbetsförhållanden avvikande art. Arbetet har som bekant i
huvudsak bestått i att under pågående stark trafik genom
arbetsområdet ombygga eller tillbygga ett större
viaduktområde, som tillsammans med det underst
liggande markplanet separerar trafiken i 3 ovanför
varandra liggande trafikplan. Den successiva
utbyggnad under pågående trafik, som sålunda ägt rum, har
härvid i hög grad satt sin prägel på den
konstruktiva utformningen, vilket framför allt kommer till
synes vid dilatations- och lageranordningarna.

De speciella lösningar på dessa problem, som
härigenom kommit till utförande vid detta
byggnadsverk, skola i denna uppsats bliva föremål för en
närmare beskrivning.

Fig. 1 visar en modellfotografi av slussområdet i
färdigt skick. Fig. 2 visar områdets konstruktiva
uppdelning i olika dilatationsområden. Orsaken till
monoliternas relativt oregelbundna form och storlek
ligger i första hand i den ovannämnda successiva
utbyggnaden under pågående trafik. Då det varit en
ledande princip att i görligaste mån söka att lägga
di-latationsfogarna efter konturen av det arbetsområde,
som för varje gång varit tillgängligt som byggnads-

plats, äro dilatationsfogarnas lägen enligt fig. 2 i viss
mån en avbildning av dessa byggnadsstadier.
Fördelarna härav äro bland annat, att man undviker gamla
gjutfogar med utskjutande armering, som stå öppna
från en arbetssäsong till en annan, och som förutom
konstruktiva svagheter gärna bliva otäta. F.n annan
fördel är, att man vid den efterföljande
trafikomläggningen kan upplägga trafikbelastningen på en
konstruktion, som i statiskt avseende verkar på sitt
slutgiltiga sätt. Konstruktionerna äro till största delen
utförda av armerad betong med högvärdigt betong- och
järnmaterial. På grund av byggnadskroppens
oregelbundenhet stod det redan vid
konstruktionsproblemets uppläggning klart, att det gällde att i
görligaste mån förenkla principen för åstadkommande av
dilatation mellan de olika monoliterna. Härvid
visade sig, att en relativt enkel lösning erhölls genom
att över en dilatationsfog uppdela huvudbalkarna ocli
lägga en eller flera balkar fritt upplagda på
pelar-topparna, varvid glidning kunde ske i ett glidlager.

förs/ag H/bufformning ov 5tussomröde‡

U ,

u

ÖDKAND

Fig. 1. Modellfotografi av slussområdet i färdigt skick.

110

Fig. 2. Dilatationssystemet.

26 sept. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free