- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
122

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 1. Nivåplan över grusåsen.

virke och mer än metertjocka bäddar av vedrester,
förmodligen sjunken drivved.

Liksom gyttjelagren ha utfyllningarna sin största
utbredning på saltsjösidan och kunna därstädes nå
en mäktighet av ända till 20 m (fig. 4.). I regel vila
fyllningsmassorna direkt på dy- och gyttjelagren och
ha endast på enstaka ställen trängt ned till
grusåsen. De äldre utfyllningarna bestå av ett mycket
blandat material såsom grus, sand, stenblock,
byggnadsavfall och virkesrester. Ävenså finnas här och
var rester av pålgrunder och stenkistor från äldre
byggnader. De yngre utfyllningarna äro till
övervägande del sammansatta av rent, stritt grus,
spräng-sten samt särskilt i de undre partierna av grus
uppblandat med större och mindre rullstenar.

Att med hittills i Sverige använda
pålningsmetoder framgångsrikt påla igenom dessa lager föreföll
att vara ogörligt. Särskilt ingåvo de metertjocka
ihopar av sjunkvirke, som lågo inbäddade i gyttjan,
en viss respekt. Vid behandlingen av problemet
blevo vi emellertid intresserade av den
pålnings-metod, som lanserats av den belgiska firman Pieux

Franki. I samråd med våra grundläggningsexperter
beslöt slussbyggnadskommittén att låta firman
verkställa provpålning på ett par ställen, där
grundförhållandena voro som mest ogynnsamma. Resultatet
blev fullt tillfredsställande, varför vi beslöto oss för
att utföra huvudviadukterna med fast grundläggning
medelst användande av frankipålar. Då pålning
enligt system Franki, som härmed introducerades i
vårt land, är en för svenska förhållanden relativt ny
pålningsmetod, skall jag närmare redogöra för
tillvägagångssättet.

Ett 15 à 20 ni långt stålrör med 0,5 m dia
meter och ungefär 3 cm godstjocklek ställes vertikalt
på marken medelst pålningsmaskinen (fig. 5). Lös
betong nedföres i röret till en sådan kvantitet, att
det fyller detta till 60 à 70 cm höjd, varefter en
hejare om 2,8 à 3,8 ton, som löper inuti röret, får
falla på betongproppen från 5 à 10 m höjd. Genom
den våldsamma chock, som hejaren åstadkommer, när
den träffar betongen i bottnen på röret, pressas
betongmassan med stort tryck mot rörets sidor.
Friktionen mellan betongen och röret blir härvid så stor,

122

26 sept. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free