Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag-och Vvttf.nbyggnadskonst
Fig. 1. Totalvy av den färdiga bron, sedd från väster.
Den bärande konstruktionen för svängspannet
utgöres av 2 st. nitade plåtreglar c/c 5.6 m. Balkarna
lia över sväugpelaren en höjd av 2.8 m.
Svängspan-nets totala vikt uppgår till ca 350 ton.
Brons överbyggnad uppbäres av 15 st. betongstöd.
Av dessa har landfästet på Strängnässidan samt de
två närmast detta belägna pelarna grundlagts på
träpålar, under det att samtliga övriga stöd nedförts
till berg. Svängpelaren, som har en total höjd av
17,4 m och en betongvolym av 295 m3, har cirkulär
sektion med en diameter av 4.5 m samt är upptill
försedd med ett kapitäl med 6,8 m diameter. De båda
anslagspelarna ha upptill en bredd av lr5 m, som
successivt ökar mot botten, där bredden uppgår till
ca 2,75 m, samt ovan vatten en längd i brons
tvärriktning av 6,5 m, vilken under vatten nedgår till
5,0 m. Övriga pelare ha upptill en bredd av 1,0 m,
som successivt ökar mot botten, samt en längd i brons
tvärriktning av 6,5 m. vilken längd under vattnet
nedgår till 4,5 m. Vid södra anslagspelaren var
grundläggningsdjupet störst, nämligen 17.6 m under
DVY.
Ledverken lia utbildats på ett mera ovanligt sätt,
med betongplintar, uppburna av träpålar, som
ned-slagits till fast botten genom en 4 m tjock från pråm
tippad grusfyllning. Det lösa slamlagret i bottnen
kunde nämligen ej ge tillräckligt fäste åt pålarna.
Största pållängden uppgår till 24 m.
Betongplin-tarna äro sinsemellan förbundna medelst Dip
20-balkar, på vilka uppsatts tre ovanför varandra
liggande avvisarlister av trä.
Grundläggningsarbetet påbörjades den 4 juni 1935.
Arbetets gång vid de stöd, som nedfördes till berg,
var i huvudsak följande:
En dykarflotte förankrades på platsen för pelaren,
varefter en ram nedsänktes på sjöbottnen för
begränsning av det område, inom vilket schaktning
skulle verkställas. Denna utfördes sedan medelst
spolning genom ett 8" s. k. mammutrör, i vars nedre
i sjöbottnen nedsänkta ända tryckluft insläpptes.
Röret manövrerades med ett spel enligt telefonorder
från den dykare, som skötte rörets nederända.
Spol-ningsverkan var synnerligen god, och lera, grus och
pinnmo samt mindre stenar uppfordrades utan
svårighet. Större stenar kopplades eller lades i en "bask"
samt hissades upp med krän.
Sedan berget renspolats utfördes erforderlig
pall-sprängning och härefter verkställdes noggrann
pejling så att pelarformens underkant kunde utbildas
efter bergkonturen.
Medan schaktuingsarbetet pågick, tillverkades
. pelarformen på slip för att sjösättas och
ut-bogseras på sin plats, så snart
undervattensarbe-tet för pelaren fullbordats. Pelarformen restes i
vertikalt läge samt sänktes genom att å formens
nedre del placerade fickor fylldes med grus.
Formen riktades sedan upp, passades mot berget saint
fastspändes med wires, för vilka fästen
fastbor-rats i berget. Enär under sommaren synnerligen
livlig båttrafik råder i sundet, var nämnda arbete
både besvärligt och tidsödande. De rörelser i
vattnet, som uppkommo av båtarna, hade nämligen en
7.
"v
’k** ÅiSS ÄLrø &&*<> X.ZS Jsk- -SäL» sh*o
A
i i
i
/ / ^
-J-—f- -r
i ■
il
1/
/cis- e/tpLrerS/asj cc^/ /ofor?
Fig. 2. Sammanställningsritning.
28 nov. 1936
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
