- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
131

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väg och vvttenbyggnadskoxst

ca 10U kg högrë än som erhölls, när
betongkuberna på vanligt sätt helt i
torrhet tillverkades av betongmassa,
avsedd för undervattensgjutning. Av
det erhållna resultatet synes framgå,
att någon märkbar ursköljning av
cement ej ägt rum samt att betongmassan
på grund av de tryck och den
bearbetning, som den vid passerandet genom
gjutröret varit utsatt för, blivit
betydligt tätare, än om den på vanligt sätt
gjutits i form.

Gjutningen av pelarnas överdelar
kunde utföras på sedvanligt sätt efter
länspumpning inom kasuner.

Ovan beskrivna arbeten utfördes
direkt av huvudentreprenören, Tekniska
byggnads-byrån. Däremot uppdrog denna åt resp. A.-b.
Lindholmen—Motala (numera A.-b. Motala verkstad) och
Elektriska svetsnings a.-b. i Stockholm att inom
ramen av bestämmelserna i det antagna
tävlingsförslaget konstruera oc.h utföra resp. svängspannets
järnkonstruktion och maskineri samt järnkonstruktionen
för de fasta spännen.

Denna senare färdigställdes medelst svetsning vid
verkstaden i Stockholm så långt, att delarna kunde
pråmas direkt till arbetsplatsen och där utan
ställningar med hjälp av pontonkran monteras och
hop-nitas med i regel en skarv per spann. Den nitade
järnkonstruktionen för svängspannet tillverkades i
delar vid verkstaden i Motala och transporterades per
järnväg till arbetsplatsen, där delarna hopmonterades
på ställningar, uppförda på ledverket. Samtliga
järnkonstruktioner ha sprutmålats med aluminiumfärg.

Brobaneplattan av betong, som utfördes av
huvudentreprenören, göts efter ett på förhand uppgjort
schema, avseende att minska risken för
sprickbildningar genom järnkonstruktionens deformation.
Betongen hissades upp vid svängpelaren och
gjutningen påbörjades samtidigt i spännets båda ändar
samt fortsattes utan avbrott, tills de båda
gjut-ningarna möttes vid spännets mitt. Spännets
ytter-ändar vilade under gjutningen lätt på domkrafter,
vilka sänktes allt efter som gjutningen framskred.
Enligt beräkning skulle spannändarna vid gjutningen
sänka sig 19,5 cm. Det visade sig emellertid, att
järnkonstruktionen var avsevärt styvare än beräknat,
varför ifrågavarande sänkning endast blev 14,5 cm.

Fig. 5. Järnkonstruktionen för fasta spännen.

Fig. 6. Svängspannet och ledverk.

För att få spännet att passa mot de fasta spännen
måste därför hela svängspannet lättas med
domkrafter och justeringsmellanlägg borttagas vid
pivå-lagret. Vid gjutning av brobaneplattan för de fasta
spännen användes dèn fula men ändamålsenliga
pråmen ’"Pelle", på vilken uppbyggts en ställning
med en utkragande Dip-balk, uppbärande en telfer.
Betongkorgarna kunde med denna anordning hissas
upp ur båtarna samt tömmas på godtyckligt ställe å
brodäcket. Med tillhjälp av ankare och fyra spel
förhalades "Pelle" utefter bron, allt eftersom
gjutningen fortskred.

När farbaneplattan färdigställts, det helsvetsade
räcket monterats av Strängnäs metallfabrik och
Svenska vägaktiebolaget utfört asfaltbeläggningen,
återstod att justera svängspannets maskineri och
förreglingar. i detta fall tämligen komplicerade
konstruktioner.

Det 60,6 m långa svängspannet torde vara det
största i Sverige av denna typ. Sväng- och
upp-skruvningsmaskineri med tillhörande förreglingar ha
utbildats på sedvanligt sätt, men
manövreringsanordningarna äro ovanliga. Ursprungligen var det
meningen, att bron skulle manövreras på vanligt sätt
endast från ett manöverskåp, placerat på den fasta
bron invid svängspannet. Då emellertid sjötrafiken
förbi brostället nattetid är mycket livlig, skulle
nyssnämnda ordning ha medfört, att 3 brovakter med 56
timmars arbetsvecka per man måst anställas. För
att minska driftkostnaden byggdes därför på
Strängnässidan en brovaktbostad, innehållande bl. a. etl
manöverrum med en manöverpulpet, från vilken
svängspannet kan fjärrmanövreras och
händelseförloppet följas medelst indikeringslampor.
Manövreringen kan emellertid, om inan så önskar, lika väl
ske från manöverskåpet på bron, dvs.
svängbromaskineriet är kopplat för dubbel manövrering,
vilket komplicerade den elektriska utrustningen i
avsevärd grad. Anordningarna för fjärrmanövreringen
lia dragit en extra kostnad av ca 10 000 kronor och
brovaktsbostaden ca 30 000 kronor.

Själva svängningen av spännet tar vid elektrisk
drift en tid av ca 1 min. och vid handdrift ca 12 min.

Bron har byggts under kontroll av Kungl,
väg-och vattenbyggnadsstyrelsen och vägingenjören i
länet, major C. Gyllenberg, med författaren som
platskontrollant. Konstruktionerna hava, med
tidigare nämnt undantag för järnöverbyggnaden och
svängmaskiner, utarbetats av huvudentreprenören,
Tekniska byggnadsbyrån, Delin & Perslow, med

28 nov. 1936

131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free