- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
138

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

högvärdigt stål. Järnvikten per längdmeter påle
uppgick till blott 10 kg. Pålarna motstodo ett tryck
av över 300 ton samtidigt med ett böjande moment
på 50 tm.

Tillverkningen försiggick på följande sätt (fig. 7).
Jag förutsätter nu, att en undre del av pålen redan
är gjord, och att pålen skall påbyggas. Den yttre
formen var gjord av plåtringar 40 cm höga, utförda
som halvringar, som skruvades ihop. Fem till åtta
st. ringar användes för varje gång. Den inre formen
bestod av ett stålrör, försett med ett gummiomhölje
med bomullsinlägg. Detta inre formrör är förlängt
nedåt med rör av något mindre diameter och försett
med ännu ett gummiomhölje, varigenom en vattentät
ficka uppstår med samma yttre diameter som
stål-röret. Denna ficka kan uttänjas genom tryckvatten.

Upptill täcktes ytan mellan yttre och inre formen
av ett ringformigt lock med hål för den längsgående
anneringen och för materialfyllning. När formen och
järnen blivit placerade, fastspändes de längsgående
järnen medelst klämmor, fästade på locket. Den
nyssnämnda fickan fylldes med tryckvatten, dels
för att hindra betong att komma in mellan det undre
stålröret och den färdiga påldelens inre yta, dels för
att lämna ett spelrum för detta inre rör.

Härefter fylldes formen med betong med 450 kg
portlandscement per m3. Formen vibrerades kraftigt.
Sedan formen fyllts, igentäpptes ifyllningshålen.
Vatten med ett tryck av 20 atm inpressades mellan den
inre stålformen och dess gummiomhölje. Betongen
verkar nu genom vibreringen fullkomligt som en
vätska och trycket från vattnet fortplantar sig genom
betongen upp till locket, som lyfter sig och därmed
framkallar dragning i de vid locket fastklämda
längsgående järnen. Trycket är tillräckligt för att
draga järnet upp mot sträckgränsen. Detta tryck
får stå på i 20 min. Under denna tid tryckes
avsevärt med vatten ut genom den yttre formens
ringar och man får en betong med mycket lågt
vattencementtal. Omedelbart härefter förses formen
med ett värmeisolerande hölje, i vilket man insläpper


-


k ■ 51 Som

si.som

Fig. 8. Hall med betong-takyta 51.5x51,ü m i valvform
med 8 cm tjocklek å valvet.

ånga. Temperaturen hos betongen stiger nu hastigt
över 100° och efter 3 timmars förlopp har nian fått
en utmärkt tät betong, som har samma hållfasthet
som vanlig betong efter flera månader.

Redan 3 à 8 timmar efter färdiggjutningen
nedpressades pålen. Tillverkningen och nedpressningen
av en 30 m lång påle tog, om inga särskilda hinder
mötte, ungefär 4 arbetsdagar.

Jag har nu ägnat så mycket tid åt Freyssinets
epokgörande nymodigheter, att det knappt är någon
tid övrig för de resterande ämnena. Endast det vill

Fig. 9. Die RUdersdorfer Brilcke vid Kalkbergedalen i Berlins
omgivning.

jag tillägga, att man numera icke alis anser det
omöjligt att bygga betongbalkbroar på upp till 100 m
spännvidd och gör man dem kontinuerliga, tror man
sig kunna komma upp till 150 m. Även för
betong-bågbroar öppna sig nästan svindlande perspektiv,
man talade om spännvidder på 600 till 1 000 m. Jag
tror dock, att man gör bäst i att något hålla sig på
jorden i alla fall. Projekten med de stora broarna
börjar nästan bli skrämmande.

Några ord måste jag emellertid ägna åt
skalkonstruktionerna, dvs. i allmänhet kupol- eller
valvkonstruktioner med så smäckra dimensioner, att de
närmast föra tanken på ett skal. Teoretiskt äro dessa
konstruktioner i de flesta fall mycket besvärliga och
mycket tidsödande att komma till rätta med. Man
måste nog anse, att vi, i praktiken och i
konkurrensen arbetande konstruktörer, just därför mycket
sällan få tid att utföra dem. Med glädje måste man
då emottaga varje nytt försök att framkomma
med några förenklade teoretiska metoder inom detta
område. Jag tänker därvid närmast på doktor H.
Granholms redogörelse härför i kongressens
förrapport. Jag skall emellertid förskona mitt
auditorium från alla teoretiska utläggningar inom detta
ämne och i stället visa några resultat av dessa teorier.
Så har exempelvis uppförts en hall med 51,5 X 51,5 m
yta med en taktäckning i flack valvform, som är
endast 8 cm tjock (fig. 8). På ca var tredje meter
funnos förstyvande bågbalkar med endast 15—40 cm
höjd. Taket var endast understött i de fyra hörnen.
Vid de konstruktioner av detta slag, som förut
uppfördes, upptogs valvkraften av anfangsbalkar, som
lågo upplagda på två eller flera pelare under varje
anfang. Senare minskades anfangsbalkarna och en
del av valvet togs med för att motverka valvkraften.
Numera har anfangsbalken försvunnit och valvet i
sin helhet får medverka för nämnda krafts
upptagande. För mindre spännvidder lönar det sig
emellertid icke att tillgripa en konstruktion av detta
slag pä grund av de besvärliga beräkningarna, utan
där är allt fortfarande enklast att bibehålla
anfangsbalkarna.

Ytterligare en takkonstruktion av skaltyp visar
flyghallen i Cherbourg. Taket är här gjort som en
båge med 55 m spännvidd och ca 6,5 m pilhöjd.
Takhuden är utbildad som en slags korrugering med
80 cm höjd och taket är i sin helhet blott 6 cm
tjockt. Här kan man verkligen tala om sparsamhet
med material!

138

26 sept. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free