- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
139

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\&g och vattenbyggnadskonst

aaoixj

Fig. 10. Lyftverket vid Niederfinow, förbindande Hohenzollernkanalen med Odemiederung (ca 6 mil frän Berlin).

Tyvärr ser jag mig nödsakad att nu göra ett hastigt
slut på berlinkongressens föredrag för att åtminstone
något kunna tala om de studiefärder, som ingingo i
programmet.

Som jag redan nämnt, gjordes ett par resor redan
under berlindagarna i Berlins omgivning. Så reste
vi en lördag ut och besågo die Rüdersdorfer
Brücke (fig. 9), som skall överföra
riksautomobil-vägen vid Kalkbergedalen. Denna 1 000 m långa bro
hade en överbyggnad av helsvetsade plåtbalkar.
Spännvidderna varierade mellan 47 och 61 m.
Bal-karna monterades på fasta ställningar. Bron hade
två körbanor om 7,50 m bredd och två gångbanor om
1,75 m bredd. Körbanorna voro skilda åt medelst
ett 3,5 m brett mellanparti. Balkhöjden var 3 m.
Denna bro var, liksom, så vitt jag kunde konstatera,
de övriga konstarbetena vid Tiksautomobilvägen,
byggd på entreprenad. Bron var här uppdelad på
flera entreprenörer, som med stora namn skyltade för
sina gärningar. De tyska entreprenaderna utföras
dock icke, som hos oss, efter klumpanbud utan efter
à-pris. Där entreprenörerna även utföra
konstruktionerna, eggas därför icke deras konstruktörer till
att utnyttja materialet, vilket man vid många
tillfällen kunde konstatera. Även vid de tillfällen, där
konstruktionerna tydligen voro gjorda av byggherren,
alltså av något tyskt riksverk, förvånade man sig
över vilka massor, som nedlagts i byggnadsverken.
På det hela taget måste man fastslå, att såväl inom
stål- som inom betongtekniken stå vi här i Sverige
på fullt jämbördig, ja kanske i vissa fall
högre nivå än Tyskland. Jag vill
därmed icke ha sagt, att vi icke ha mycket
att lära av de tyska brobyggena, men
man ;skall se dem med kritiska blickar.

Söndagen efter nyssnämnda färd gjorde
vi en heldagsutflykt till det stora
lyftverket vid Niederfinow (fig. 10). Detta
lyftverk, som är det största i världen, togs
i bruk på våren 1934. Det lyfter fartygen
36 m och ersätter 4 st. gamla slussar.
En genomfart tager 20 minuter och
upp-eller nedstigandet av vattentråget 5 min.
Den gamla slussningen behövde nära 2
timmar. Lyftverket förbinder
Hohenzoilernkanalen med Odemiederung. Hela
lyftverket är 60 m högt och 94 m långt.
Träget har nettomått av 85 X 12 X 2,5 m
och den totala lyftvikten är 4 300 ton.
Tråget hänger i över 250 st. stållinor.

Efter ett avslutningssammanträde i samma lokal
som vid kongressens öppnande avreste ca 800
kongressdeltagare med tåg till Dresden för att
efter en kortare inspektionsfärd och en del
festligheter där i bussar fara på riksautomobilvägen till
Bayreuth. Vi fingo under denna färd se många
vackra broar, t. e. den nya, knappt färdiga bron
— Saalebrücke — vid Hirschberg i Frankenwald
(fig. 11). Denna bro gjorde ett mäktigt intryck med
sina massiva stenvalv. Det var 8 valv med 27 ni
spännvidd. Materialet till bron var tydligen valt
med hänsyn till arbetslösheten inom stenindustrien.
Denna arbetslöshet giver nog också delvis förklaring
till de materialmassor, som även vid andra
brobyggen åtminstone i vissa fall syntes, att döma av
en okulär besiktning, ha blivit använda i något
överflöd. Bland andra broar, som beskådades på denna
resa, väckte den i gammal klassisk stil byggda
järnvägsbron vid Göltzschtal uppmärksamhet, där den
gick fram med sina i flera våningar byggda
tegel-valv (fig. 12). Vanliga enkla balkbroar av stål eller
betong omväxlade med rambroar i ett eller två spann
(fig. 13). Ibland voro broarna försedda med leder,
ibland utan, ofta beroende på grundförhållanden,
men ibland byggda så, av den enkla anledningen att
konstruktionsritningaina till en likadan bro i
närheten redan funnos färdiga.

På denna resa Dresden—Bayreuth fick man ett
mycket starkt intryck av det stora intresse, som av det
allenahärskande partiet i Tyskland nedlades på de

Fig. 11. Saalebrücke vid Hirschberg i Frankenwald, stenvalv med 27 m spännvidd.

26 dec. 1936

139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free