- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
141

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väg-och vättenbyggnadskonst

Fig. 1.

Försök med ozonisering vid Stockholms
vattenledningsverk.

Av Dr. phil. NIKOLAUS SCHÖNFELDT, Berlin-Siemensstadt.

Viel Stockholms vattenledningsverk hava under år
1935 genomförts talrika försök med ozonisering
av-vatten vid såväl Norsborgs- som Lovö verken. Dessa
undersökningsarbeten skedde inom ramen av ett
mångsidigt försöksprogram och gällde besvarandet av
frågan, om genom detta förfarande vid Norsborg
vattnets färg och vid Lovön dess lukt och smak kunde
förbättras. Genom välvilligt tillmötesgående från
vattenledningsverket har författaren i år satts i
tillfälle att själv utföra ozoniseringsförsök.

Försöksanläggningen (se fig. 1) bestod av en
hög-frekvensomformare, 50/500 per., varjämte nätspän
ningen, 220 V, genom en enfastransformator
upptransformerades till ca 8 000 V, med vilken spänning
ozonapparaten sålunda arbetade.1 För
ozonframställningen användes en Siemens apparat, typ ORA 3,
med 3 ozonrör. Den tillförda luften mättes med
en vanlig gasmätare och leddes efter torkning genom
den ovannämnda ozonapparaten, varefter ozonluften

i För ozonframställning vid vattenrening i stor skala är
ett högre periodtal lämpligare och vid moderna
ozonanläggningar använder man upp till 10 000 per. Härvid blir
nämligen den per apparatenhet producerade ozonmängden
liksom ozonutbytet större. Detta innebär såväl lägre
anläggnings- och driftskostnader som även platsbesparing.

medelst ett kompressoraggregat infördes i
blandningstornet. Den använda ozonanläggningen var
konstruerad för en maximal vattenmängd av 5
m®/tim. Blandningstornet var till skillnad mot vid
föregående års försök fyllt med singel. Fyllningen
bestod av ett 90 cm högt skikt med 25 mm kornstorlek
och ett 90 cm skikt av 10 mm kornstorlek. Med
denna fyllning avsågs att åstadkomma en möjligast
intim blandning mellan vattnet och den ozonhaltiga
luften. Blandningstornet hade en höjd av ca 3 m.
Blandningen mellan vattnet och luften skedde, som
synes av fig. 1, enligt motströmsprincipen. Genom
tvenne å blandningstornet befintliga kranar kunde
för bestämning av ozonhalten prov på både den
tillförda och den avgående ozonluften uttagas.
Ozonöverskottet i vattnet bestämdes kolorimetrisk! efter
tillsats av ortotolidin.

Försök i Norsborg.

Norsborgsverket har som huvudsaklig vattentäkt
Mälaren. Råvattnet uppvisar där en färg av ca 35
mg Pt/1. Vattnet renas genom långsamfiltrering med
en filterhastighet av 0,15—0.20 m/tim. utan föregående
behandling med fällningsmedel. Härigenom
nedsät-tes färgen till 20—25 mg Pt/1. I mindre mängder tages

26 dec. 1936

141

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936v/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free