- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
144

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

hastigheter har sålunda endast i mycket ringa
omfattning en biologisk förrening skett, som icke
var tillräcklig för att vid filtreringen i väsentlig
grad kunna förbättra vattnets egenskaper. De
företagna bestämningarna av syreförbrukningen, som vid
de ifrågavarande ozoniseringsförsöken endast
spelade en sekundär roll, äro långt ifrån tillräckliga
för att lämna en klar bild av filtrets biologiska
arbetssätt. De giva dock en antydan om en metod,
med vilken närmare upplysningar kunna erhållas om
filtrens biologiska verksamhet.

Sammanfattningsvis kunna beträffande de under
detta år uppnådda resultaten följande uttalanden
göras:

1) Genom ozoniseringen var det i Norsborg möjligt
att i hög grad förbättra vattnets färg, utan att någon
smak- eller luktförsämring därvid inträdde.

2) Vid Lovöverket var det möjligt, att vid normala
råvattenförhållanden genom ozoniseringen erhålla
ett med det kolbehandlade renvattnet i allmänhet
likvärdigt vatten, som efter 24 timmars förvaring icke
uppvisade någon påtaglig smakförsämring.

3) Under särskilt ogynnsamma förhållanden med
avseende på råvattnets lukt och smak var det vid
Lovöverket möjligt att genom kombination av
filtrering med nedsatt hastighet och ozonisering erhålla ett
ständigt välsmakande vatten, vilket efter 24 timmars
förvaring ej uppvisade någon försämring av praktisk
betydelse. Denna kombination måste således
betecknas som synnerligen gynnsam och lämnar resultat,
som överträffa de genom kolbehandlingen eller
genom långsamfiltreringen erhållna.

Det är slutligen författaren en angenäm plikt att
uttala sitt synnerliga tack till kapten E. Garberg och
civilingenjör N. Westberg vid Stockholms
vattenledningsverk för välvilligt bistånd vid försökens
utförande.

LITTERATUR

Byggnaden och staden, av Cyrillus Johansson.
Förlag: Nordisk rotogravyr, Stockholm. Pris, linneband
26 kr., halvfranskt band 32 kr.

I bokens företal förklarar sig författaren höra till
de "romantiska", till dem som tro lika mycket på
intuitionens betydelse som på ett "vetenskapligt"
genomträngande av arkitektens yrkesspörsmål. Det må härtill
med tillfredsställelse knytas den reflexionen, att
författaren såsom byggnadsfackman i detta ords vidaste
bemärkelse och i vilken egenskap han i denna sin bok
framträder, dock synes låta tanken leda känslan för
att i problemställningarna söka nå orsakssammanhanget
fram till den rätta lösningen. Det är icke minst
för en ingenjör intressant och lärorikt att följa den klara
linje från detaljutformningen av bostaden och
arbetsplatsen till helhetslösningen i stadsplanen, som det före-

liggande bokverket, en arkitekts arbetsberättelse,
framvisar.

I det första kapitlet, "Bostäder", påvisas den starka
differentieringen mellan olika slag av bebyggelse i den
moderna storstaden och nödvändigheten bl. a. av att
skapa bostadsområden och bostäder, där stadsbon kan
få erforderlig avspänning från arbetsdagens jäkt i
kontakt med naturen. Nutidens markanta särskiljande av
bostad och arbetsplats, näringslivets koncentration,
citybildningen, återges på ett övertygande,
verklighetskän-nande sätt och konsekvenserna därav dragas i de
lösningar, som i form av ett rikligt bildmaterial över
skapade och projekterade byggnadsverk jämte tillhörande
text på både svenska och engelska språket framläggas
för läsaren såväl i detta som det följande kapitlet,
"Byggnader för arbetet". Författaren drar en lans föl
smalhuset och påvisar dess fördelar framför tidigare —
och även senare — stockholmsk byggnadspraxis i fråga
om husdjupet samt uttalar sina sympatier för den mera
lantliga bostaden inom stadens ram, "hellre städer i en
park än parker i en stad".

Behovet av kommunikationernas ordnande för
bostadsproblemets rationella lösning framhålles mycket
kraftigt, och författaren torde även vara en av de
förhållandevis fåtaliga byggnadsfackmän som redan tidigt
för Stockholms vidkommande förstått kravet på goda
förortskommunikationer och dess verkliga innebörd, "i
kommunikationsfrågornas ordnande ligger nyckeln till
hela stadens framtid".

Speciellt intresse tilldrar sig måhända också för
ingenjören det sista avsnittet i boken, "Stadsplaner", där
detta spörsmål, närmast i anslutning till författarens
tävlingsförslag i norrmalmstävlingen, beröres. I
samarbete med den kände tyske trafik- och
stadsplaneteknikern Sierks har författaren i en logiskt genomförd
uppställning sökt samordna de olika trafikmedlen i
staden kring ett tunnelbanesystem som dess ryggrad.

Till lösningen av dagens aktuella problem för
Stockholm vill författaren därmed hava lämnat ett bidrag,
vilket ytterligare framgår av hans hänvisning till det
anmälda bokverket i byggnadsnämndens
uppmärksammade, nyligen avgivna utlåtande angående stadsplanen
för nedre Norrmalm och förslag till tunnelbana.
Angående sträckningarna för de olika branscherna i
tunnelbanesystemet anför författaren i sin bok att "varje
större avvikelse från radien innebär en försyndelse mot
de enklaste trafiktekniska regler". Anmälaren har under
sina egna försök att sätta sig in i ifrågavarande problem
blivit livligt övertygad om riktigheten av detta
påstående, som bestämt hävdas bl. a. just av Sierks. Därmed
är emellertid icke sagt att någon mindre modifikation
av den i boken presenterade principiellt sett kanske
100-procentiga lösningen, med hänsyn till de lokala
förhållandena och den större eller mindre sannolikheten
för olika utvecklingsriktningar hos den fortsatta
stadsbebyggelsen, kan vara fullt rimlig.

Det föreliggande bokverket har kommit ut vid en
tidpunkt då lösningen av de i detsamma berörda
byggnadsfrågorna i hög grad kräver alla goda krafters
medverkan och fyller sålunda väl en uppgift för
byggnadsfackmannen av i dag. Dess smakfulla
illustrationsmaterial och prydliga utstyrsel gör den därjämte till en
prydnad för biblioteket.

Torsten Jt. Åström.

144

26 sept. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free