Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 2 jan. 1937 - Högkonjunkturåret 1936, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
snittspriset för 1936 ligger sannolikt en aning lägre
än det för 1935. Även beträffande dessa råvaror
gäller, att priserna varit högre under senare
halvåret än under det förra. Denna prisstegring
kommer till uttryck i engrosprisindex i de stora
industriländerna, men relativt svagt. Den engelska
partiprisnivån har stigit 7 à 9 proc. Den amerikanska
har gått upp 1 à 2 proc. och den svenska 5- à 7
proc. Såsom framgår av redogörelsen ovan för
råvaruprisernas utveckling, är det också under årets
senare del som stegringen av iridices redovisas. Vi
befinna oss f. n. i en kraftig råvaruhausse och med
hänsyn till den allmänna konjunktursituationen
förefaller det icke, som om något bakslag i densamma av
annat än tillfällig karaktär skulle vara att vänta ifråga
om de stora råvarorna. Av betydelse för den fortsatta
prisutvecklingen är givetvis, i vilken utsträckning
devalveringen i de tidigare guldländerna under
sensommaren i år kommer att leda till en uppblomstring
inom respektive länders näringsliv. Vissa tecken
tyda på att man icke kan ta för givet, att den
franska devalveringen i den utsträckning den
hittills haft kommer att verka starkare stimulerande
på franskt näringsliv än den Blumska regeringens
övriga djupa ingripanden i franskt näringsliv verkar
hämmande på företagarinitiativet. Uppenbart är att
fördelarna av devalveringen med hänsyn till
utrikeshandeln håller på att försvinna genom att
kroppsarbetarnas lönenivå stigit i det närmaste lika starkt
som devalveringen minskade francsens guldvärde.
Endast kostnaderna för de båda övriga
produktionsfaktorerna lia i större utsträckning reducerats genom
devalveringen.
Konjunkturutvecklingen i de stora industriländerna
har såsom förut framhållits icke varit ensartad.
Återhämtningen liar varit starkast i U. S. A. Sedan i
mars har produktionen stigit utan avbrott och var
i oktober omkring 15 procent större än ett år
tidigare. Medan alltsedan bottnen nåddes 1932
kurvorna för produktionen av kapitalvaror och
konsumtionsvaror följt varandra mycket nära, har i och
med det gångna året inträtt en mycket markerad
förändring, i det för årets uppsving helt svarar den
ökade omfattning framställningen av kapitalvaror
tagit. Konsumtionsvaruproduktionen var icke
obetydligt lägre vid årets slut än vid dess början.
Framställningen av kapitalvaror var under andra och
tredje kvartalet cirka 44 proc. större än under samma
tid året förut enligt Standard Statistics beräkningar.
Enligt Federal Reserve Boards produktionsindex var
sysselsättningen inom industrien under oktober
omkring 8 proc. mindre än den under 1929
genomsnittliga; ett dylikt bedömande måste uppenbarligen ha
en mycket approximativ karaktär med hänsyn till
de betydande strukturella förändringar
produktionsapparaten undergått under en så lång period som
den mellanliggande. De förut angivna siffrorna för
järn- och stålindustriens tillverkningsexpansion ge
vid handen, att dessa produktionsgrenar svara för en
väsentlig del av indexets stegring. Att för
närvarande utnyttjas omkring 75 proc. av dessa industriers
teoretiska kapacitet innebär ingalunda, att man
skulle kunna utan nyanläggningar öka tillverkningen
med en tredjedel. I själva verket avser man inom
stålindustrien, att man för att kunna tillfredsställa
kundernas alla anspråk ifråga om kvalitet endast kan
utnyttja omkring 80 proc. av den teoretiska
kapaciteten utan att tvingas att företaga nyanläggningar.
Emellertid tyda alla tecken på att det nya året
kommer att medföra en fortsatt stegring av efterfrågan
på järn- och stål. Det är framför allt utvecklingen
inom tvenne industrier, som måst komma att
aktualisera nyanskaffning av maskiner. På grund av den
starka motsättningen rörande public utility-företags
verksamhet, som rått mellan New Deals representanter
och de finansiiitressen, som varit engagerade i public
Utilities, och den lagstiftning mot förtrustning av
public utilities-företag, som Roosevelt genomfört och
vars laglighet ännu delvis ligger under den
amerikanska högsta domstolens prövning, har landets
elektricitetsindustris produktionskapacitet praktiskt
taget icke ökats sedan 1932. Tack vare osäkerheten
rörande den legala regleringen av detta
verksamhetsområde, har landet kommit i den situationen, att
hela dess outnyttjade reserv av utbyggd kraft endast
uppgår till omkring 5 proc. En dylik situation är
tydligen ohållbar och man kan vänta, att oavsett
vilka lagstiftningsåtgärder än företagas för reglering
av alstring och distribution av elektrisk kraft,
kommer det nya året att medföra en betydande
nyanskaffning- för utbyggande av nya och utvidgning och
rationalisering av gamla kraftanläggningar. Det
gångna årets nyanskaffningar inom branschen
beräknas till $ 300 mill. och man skattar det nya årets
till dubbla detta belopp. — Lika pockande äro
järnvägarnas nyanskaffningsbehov. Detta framgår bl. a.
därav att trots att årets skörd var kvantitativt
mycket ringa på grund av torkan gjorde sig en markerad
brist på järnvägsvagnar märkbar vid transporten av
densamma. Då en räntabilitets och därmed
kreditförbättring för järnvägarna gör sig gällande tack
vare de stegrade transportkvantiteterna —
transportkvantiteten var under november 20 proc. större än den
ett år tidigare — och det under 1934 beslutade
"nödtillägget" till järnvägstarifferna samt trots stegrade
materialkostnader och ökade löneutgifter (den
tidigare sänkningen på 10 proc. har bortfallit), kan man
räkna med ökad nyanskaffning. Anskaffningen under
årets sju första månader har visserligen varit absolut
sett ringa, men dock nära dubbelt så stor som under
samma tid 1935. Järnvägarna väntas i år för första
gången sedan 1931 lämna nettovinst, skattad till 100 à
120 mill. dollar mot en förlust på 300 mill. 1935.
Härtill kommer att bostadsbyggandet visar en
fortsatt tendens att stiga, framkallad av att hyrorna
fortsätta att gå upp — under det gångna året omkring 10
proc. —- medan byggnadskostnaderna hålla sig på en
tämligen konstant nivå. Räntabilitetsförhållandena
för bostadsbyggandet har dessutom samtidigt
förbättrats genom den allmänna ränteutvecklingen och
statens åtgärder för underlättande av fastighetskrediter
(Federal Housing Administration). American
Federation of Labor har gjort en uppskattning av det
bostadsbehov, som skulle förefinnas att täcka under de
närmaste tio åren. Beräkningen slutar på ett årligt
behov av 1,3, mill. bostäder, beroende dels på det
obetydliga bostadsbyggandet under senare år, dels
på de stora födelsetalen under åren 1920—1924. Även
med ali reservation för beräkningen är det dock
uppenbart, att det föreligger ett oerhört ackumulerat
bostadsbehov. Under 1935 byggdes endast knappa
300 000 bostäder och under fastighetsboomen 1928
4
16 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
