Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 23 jan. 1937 - Tom Bergendal †, av K. A. W. - Kalkyl och bokföring, av Harald Hörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
ställande direktör för Larsbo-Norns a.-b. Samma
befattningar hade han de följande två åren vid Avesta
järnvägs-a.-b. och i Svenska
diamantbergborrnings-a.-b. 1911—1913. Han var tjänsteman hos Svenska
teknologföreningen 1914—1922, då han lämnade det
aktiva affärslivet. Han var såsom sakkunnig anlitad
för ett flertal specialuppdrag. Han var sålunda
Jernkontorets kommissarie för Chicagoutställningen 1893
och ledamot av industriutskottet för
Stockholmsutställningen 1897. Åren 1906—1910 var han verk-
ställande direktör i Södra Dalarnas järnvägs-a.-b. och
1907—1914 ordförande i Pappersmasseförbundet.
I Teknisk tidskrift var han vid flera tillfällen en
uppskattad medarbetare, och ända till dagarna före
jul såg man hans resliga gestalt och vänsälla ansikte
på teknologföreningen, där han sedan många år
fungerade som sifferrevisor. Den höga ålder Tom
Bergendal uppnådde gör att endast få av hans kamrater
i arbetet finnas kvar, som minnas och i ett eftermäle
skulle kunna göra full rättvisa åt hans insatser för
svensk industri och teknik, men även för yngre
generationer som inom föreningslivet haft förmånen få
möta honom, framstår han som den dugliga, redbara
typen för en svensk ingenjör, god människa och
vänfast kamrat, vars minne länge ljust skall leva bland
oss. K. A. W.
Kalkyl och bokföring.
Några synpunkter på deras sammanhang i anslutning
till "Tankar om bokslut".
I numret för den 27 juni i år av Teknisk tidskrift
har signaturen Bruksdisponent skrivit en artikel
"Tankar om bokslut", som jag uppmärksammat genom
ett referat i dagarna i en tysk organisationstidskrift.
Det är många betydelsefulla frågor författaren till
"Tankar om bokslut" berör, och det är med nöje jag
antager hans inbjudan till diskussion — eller kanske
rättare tager upp den kastade handsken.
Först vill jag liksom författaren understryka, att
en dyrbar Holleritapparat löser inte utan vidare ett
företags redovisningsproblem. Både vanliga
bokföringsmaskiner och det moderna, billiga
genom-skriftsförfarandet fyller för flertalet fabriker upp-
giften på ett mera ändamålsenligt sätt. En
Hollerit-eller motsvarande apparat, som ej smidigt anknytes
till företagets organisation, är givetvis ett oting,
medan den på rätt plats i rätt företag kan göra stora
tjänster.
Trots alla kontorsmaskinsförsäljares påståenden
bygger industribokföringen ej på den ena eller andra
tekniska apparaten utan på en rationellt genomtänkt
redovisningsplan i anslutning till företagets drift. På
detta område ha under det senaste decenniet både
tekniska och ekonomiska krafter arbetat energiskt för
att finna en rationell lösning. (De av Bruksdisponent
efterlysta nationalekonomerna hava väl mera indirekt
gjort sig gällande.)
En av uppgifterna har varit att sammansmälta
bokföring och självkostnadsberäkning till vad man brukar
kalla kalkylerande bokföring. Genom denna
redovisningsmetod får man fram kalkylunderlaget direkt ur
bokföringen och slipper ifrån en massa dubbelarbete.
Dessutom vinner man i trygghet och överskädlighet
därigenom att kalkylen bygger på verkliga siffror.
Den industriella redovisningen bör byggas upp i
anslutning till en enhetlig kontoplan. Med hjälp av
denna kan man analysera sin organisation och "på
papperet" genomföra önskade förbättringar och även
studera hur dessa verka innan man i praktiken har
rubbat ens en detalj. De fordringar man kan ställa
på en kontoplan kunna sammanfattas i följande
punkter:
att organiskt uppbygga räkenskapsväsendet i
anslutning till företagets drift;
att utgöra en grundval för företagets
självkostnadsberäkningar;
att underlätta upprättandet av tillförlitliga och ur
bokföringen snabbt tillgängliga månads-,
kvartals-eller halvårsbokslut;
att i möjligaste mån isolera de interna och externa
faktorer, som påverka resultatet;
att förenkla uppdelningen mellan fasta och rörliga
kostnader;
att belysa kostnadernas utveckling inom de olika
produktionsavdelningarna; samt
att förenkla driftsjämförelsen mellan företag inom
samma bransch eller tillhörande samma koncern.
De här uppräknade problemen äro aktuella inom
snart sagt varje industriföretag, och det gäller att
komma till rätta med dem på det ena eller andra sättet.
En kontoplan ger inte lösningen utan vidare, men om
den är ändamålsenligt upplagd kan den tjänstgöra
som en oumbärlig utgångspunkt, och den ger rätt
använd en möjlighet till samarbete mellan det
industriella redovisningsväsendets olika grenar, som förut
saknats. Genom att månadsbokslut,
självkostnadsberäkningar etc. så att säga projicieras på en
enhetlig kontoplan, komma de att kontrollera varandra.
Man får deras inbördes sammanhang bättre belyst och
får lättare ögonen på eventuella svagheter i
organisationen.
De nyare strävandena inom det industriella
redovisningsväsendet gå således ut på att sammanfoga
redovisningens olika led till en enhet, något som även
synes förutsättas i Bruksdisponents artikel. De
vanligast förekommande leden inom räkenskapsväsendet
äro affärsbokföring, driftsbokföring,
självkostnadsberäkning och kalkyl, statistik och budget.
Driftsbokföringen blir här givetvis den axel omkring vilken
det hela rör sig. Där samlas alla olika kostnadsslag
för att efter skilda grunder fördelas på företagets
produktionsavdelningar (kostnadsställen) och i sista hand
övervältras på de färdiga produkterna
(kostnadsbärare). Särskilt fördelningen av de indirekta
kostnaderna är en krävande uppgift för företagsledaren.
Därvid kan man ej bygga på resultatet från enskilda
28
23 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
