Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 6 febr. 1937 - Ingenjörernas användning för den industriella produktionens distribution, av C. A. Landegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
6 FEBR. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 6
O
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Ingenjörernas användning för den industriella produktionens distribution. — Ekonomisk översikt.
— Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Ingenjörernas anvä nd ning för den industriella
produktionens distribution.
Av bergsingenjör C. A. LANDEGREN.
Ordet "ingenjör" kommer från det latinska
"ingenium" och skulle sålunda ånge en person, som är
särskilt väl utrustad i andligt avseende.
Mänsklighetens beundran för tekniken har emellertid givit
patenträtt på den ståtliga ingenjörstiteln till de
personer, som tagit till sin livsuppgift att nyttiggöra
naturresurserna — i stort sett med undantag för de
biologiska — för mänskligheten. Titeln har sålunda
begränsats till tekniken och kravet på snillrikhet hos
innehavaren är icke ovillkorligt enligt denna latinska
och germanska uppfattning av yrket.
Det anglosachsiska och likljudande "engineer" har
märkligt nog antagligen ett helt annat ursprung. Dess
ursprungliga betydelse är helt enkelt maskinskötare
och då ställas inga extrema krav på övermänsklighet.
Men engelsmännen ha så småningom låtit sin titel
"engineer" tränga allt högre upp i de sociala skikten,
ja i England har man gått så långt, att numera bli
somliga affärsmän där engineers.
Ingenjörstiteln förutsätter alltid en viss grad av
teoretisk utbildning för att den skall kunna anläggas
och erkännas, men den kan även såsom fallet ofta
är i England vara ansluten till en viss befattning,
som medför tekniskt ansvar i en eller annan form.
Naturvetenskapsmän inneha här ofta
ingenjörsbefattningar, den engelska ingenjörsutbildningen har ju
legat efter andra kulturländers.
Man kan även såsom fallet är i Förenta staterna
hänföra ingenjörsbegreppet till en mental inställning.
Denna skulle då utgöras av ett kritiskt, analytiskt
och konstruktivt tänkesätt till skillnad från den mera
spekulativt intuitivt arbetande affärsmannens och
försäljarens.
Ingenjören såsom forskare är icke sanningssökare
för sanningens egen skull ocli skiljer sig därigenom
från vetenskapsmannen. Hans forskningsuppgifter
äro alltid pragmatiska, dvs. deras resultat skola hava
ett nyttighets värde.
Åtminstone de högre utbildade ingenjörernas
arbetsuppgifter voro till en början analytiska och
konstruktiva, De tekniska förundersökningarna av
naturresurserna föllo på hans lott. Malmfynden
undersöktes av dem, vattendragen uppmättes, byggnaderna
beräknades och ritades, maskinerna konstruerades
och andra produkters ändamålsenliga
sammansättning bestämdes av honom. Själva tillverkningen
överläts till i praktiken handgångna män, som kunde
hantera verktygen för framställningen. Det var
sålunda till en början endast det konstruktiva
momentet i produktionsprocessen, som täcktes av ingenjörer.
Men en produkts användbarhet för mänskligheten
är icke enbart betingad av dess tekniska
ändamålsenlighet, den måste även kunna tillverkas till ett
pris, som möjliggör dess användning i största
möjliga utsträckning. Då det gäller produktionsmedel,
skola såväl säljaren, som framför allt köparen göra
vinster på produkten. Tillverkningskostnaderna
måste hållas nere och det sker genom mekanisering
och rationalisering, vilket ju sker på grundval av
metodisk och systematisk undersökning av själva
tillverkningsprocessen. För detta ändamål ha
ingenjörer kommit till allt större användning och ersätta
nu till stor del de rena praktikerna på tillverkningens
område.
Efter tillverkningen skall produkten distribueras.
De åtgärder, som då skola vidtagas kunna i grova
drag uppdelas på följande faser: 1)
avsättningsunder-sökning och försäljningsplanering (var och genom
vilka kanaler skall produkten avsattas?), 2) reklamen
eller bekantgörandet av produkten, 3) den egentliga
försäljningen eller produktens anpassning för varje
särskilt fall, 4) emballering och transporter samt
slutligen 5) service eller det bistånd, som en köpare
behöver för att kunna utnyttja produkten.
Förr ansåg man att dessa åtgärder tillkommo
affärsmännen, men förhållandena hava nu ändrats
därhän att ingenjörskraft i allt större utsträckning
tages i anspråk på detta- område åtminstone
beträffande produktionsmedlen. Dessa äro sådana
nyttigheter, som utgöra medel för produktion eller
distribution av konsumtionsvaror och som därför aldrig
komma till användning för annat än professionella
ändamål. Do säljas endast företagare emellan.
Konsumtionsvarorna däremot förbrukas för individernas
livsuppehälle i första hand och i övrigt för att göra
livet behagligt och värt att leva.
Ehuru skarpa gränser icke kunna dragas emellan
de båda produktslagen, ty indelningsgrunden är efter
användningen, föreligger en grund väsentlig skillnad
i metoder m. m. för deras försäljning.
För vilka arbetsuppgifter inom avsättningen av
dessa produktslag skall man begagna ingenjörer?
0 febr. 1937
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
