Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 20 febr. 1937 - Den högre tekniska undervisningen. Mekanisternas yttrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
godkända betyg i matematik, fysik, kemi och
teckning, den som erhållit avgångsbetyg från någon av
statens tekniska elementarskolor eller tekniska
gymnasier, den som erhållit avgångsbetyg från
handelshögskola eller under statens inseende stående
handelsgymnasium och den som med intyg om praktisk
verksamhet utövad under minst två år visar sig äga
framstående anlag för ingenjörsyrket och som styrker sig
i matematik, fysik, kemi och teckning äga kunskaper
motsvarande studentexamen.
Av de studerande som årligen intagas vid
högskolan komma något tiotal från tekniska skolor och
gymnasier samt en eller annan på grund av intyg om
framstående anlag, medan det stora flertalet komma
mer eller mindre direkt från studentexamen. Dessa
senare vinna inträde huvudsakligen på grund av
betygsurval. Detta urval inriktar sig på de
matematiskt betonade ämnena, varför högskolan vid urvalet
bland de sökande automatiskt kommer att uppsöka
de speciella matematikbegåvningarna, och det blir
därför även i stor utsträckning ensidigt
matematikbe-gåvade studerande som högskolan utbildar. Lika väl
som denna kategori är oumbärlig inom
ingenjörskåren, lika väl behövas därinom även begåvningar
av-annan art. Det finns behov av ingenjörer med en
högre teknisk utbildning, utan att de äro särskilt
framstående i matematiskt naturvetenskapliga ämnen,
ingenjörer vilka ej behöva vara utrustade med en
förfinad uppsättning av matematiska verktyg utan blott
med förmåga av tämligen alldagligt tekniskt
räknande. Sådana äro t. e. arbetsledare, många
konstruktörer, offert- och affärsingenjörer m. fi. Det är därför ej
sannolikt att det nuvarande matematiskt betonade
urvalet, även om det kunde göras fullt riktigt och
rättvist, är till uteslutande gagn för tekniken och
industrien. Även ur denna synpunkt är det önskvärt,
att alla kompetenta sökande måtte kunna beredas
tillfälle till högre studier. Men det är även sannolikt, att
det bland unga män, vilka ej kunnat förskaffa sig
sådana förkunskaper, att de kunnat vinna inträde vid
statens tekniska elementarskolor eller tekniska
gymnasier finnas framstående ingenjörsbegåvningar.
Dessa, som vanligen studera vid privata tekniska
skolor, ha visserligen en möjlighet att få åtnjuta högre
teknisk undervisning genom att förskaffa sig intyg om
"framstående anlag". Mot denna utväg må ingen
anmärkning göras, men såsom enda möjlighet är den ej
tilltalande, ty det är givetvis i hög grad slumpartat
om ett dylikt intyg kan erhållas, beroende som det
alltid blir av intygsgivarens subjektiva uppfattning och
större eller mindre samvetsgrannhet och mod. Det är
därför önskvärt, att ökad möjlighet för inträde vid
teknisk högskola beredes även dem som genomgått
privata tekniska skolor, varvid förutsättningen för
inträde naturligtvis dock bör vara, att de på lämpligt
sätt få styrka sin kompetens för de fortsatta
studiernas bedrivande.
För vinnande av inträde vid tekniska högskolan
fordras f. n. inom avdelningen för maskinbyggnad och
mekanisk teknologi ej någon praktik, ehuru innehav
av dylik dock värdesättes vid urvalet bland de
inträdessökande. Den på en slump ordnade och föga
systematiska praktik, som hittills stått de studerande
till buds, har i flertalet fall icke heller varit till något
egentligt gagn för studiernas bedrivande, utan endast
lärt den blivande ingenjören att umgås med industri-
arbetaren, en viktig lärdom, men med rätta ej
påfordrad för vinnande av inträde vid högskolan. Utan
tvivel skulle emellertid praktik, om den rätt
ordnades, vara till nytta för studierna och medföra en
bättre förståelse av meddelade kunskaper, varjämte
den unge studeranden tidigt skulle erhålla en
förkänning av, om han hade utsikt att trivas i sitt
tillämnade yrke. Sedan numera Svenska industriens
praktiknämnd inrättats, synes en förutsättning ha
skapats för en systematiskt ordnad praktik före
studiernas begynnande. Det bör därför uppgöras en väl
genomarbetad plan över den praktik eller rättare
lärlingsutbildning, en sökande bör ha genomgått för
vinnande av inträde vid teknisk högskola. Fordran
på denna systematiska praktik torde i tidshänseende
kunna sättas till 6 månader. Förutsättningen för att
denna lärlingsutbildning skall sättas som
kompetensfordran för inträde vid högskolan är, att industrien
ger sin medverkan till dess genomförande. Den
praktikhandledning och intygsbok som av Industriens
praktiknämnd utarbetats och tillhandahålles de
praktiksökande bör, eventuellt i något kompletterat skick,
obligatoriskt komma till användning. Ett problem
är, huru eventuella sökande i god tid skola erhålla
kännedom om inträdesfordringar, särskilt då
fordringarna på lärlingsutbildning, vilken ju måste
påbörjas i god tid före studentexamen för att ej
förorsaka tidsförlust. Det synes oss som om universitet,
och högskolor eller åtminstone fackhögskolorna borde
utarbeta ett gemensamt häfte med uppgifter om
inträdesfordringar och andra studieanvisningar, vilket
kunde tillhandahållas lärjungarna i gymnasierna.
Endast under förutsättning av en verkligt ordnad
lärlingsutbildning är det dock som praktik såsom
inträdesfordran kan förordas.
Vad studietiden och studiernas omfattning
beträffar, synas tre riktlinjer böra läggas till grund härför.
Den första av dessa är det mått av kunskaper och
förmåga, som det praktiska livet fordrar av en ung,
nyutbildad ingenjör. Vid bedömandet härav är först
och främst att beakta att de unga ingenjörerna
ej böra utbildas till specialister, emedan det i regel
ej är möjligt förutse på vilket område en person
kommer att bli verksam. Den unge ingenjören
bör därför beredas möjligheten att gripa in på vilken
som helst av maskinteknikens områden. Emellertid
är maskintekniken så omfattande och skiftande, att
det ej är möjligt giva honom utbildning på alla
dess områden, det är ej ens möjligt att inom ramen
för en högskola ha alla dessa olika områden
representerade genom lärare. Men även om detta vore
möjligt, så måste det beaktas att en läroanstalt med
nödvändighet blir något artificiellt i förhållande till den
teknik, som genom den industriella produktionen har
att fylla det verkliga livets behov, även om
läroanstalten med framgång eftersträvar att vara i nivå
med utvecklingen. Det är därför uteslutet att en högre
teknisk läroanstalt skall kunna utbilda ingenjörer,
vilka äro färdigutbildade för det praktiska livets
behov. Läroanstaltens uppgift måste därför bli att
giva de studerande en sådan utbildning att de
utkomna i livet ha förmåga att själva snabbt och säkert
inhämta de kompletterande specialkunskaper de för
tillfället behöva. Den ingenjör som ej livet igenom
bedriver självstudier är för övrigt snart efterbliven.
Det måste därför bli den enskilde studerandes egen
62
20 febr. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
