Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 27 febr. 1937 - Några synpunkter rörande den statliga vägtaxan, av D. - Hindersmässan, av Bror Orton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
av arbetet blir ännu mindre än förut. Skulle
förrättningsmannen på eget ansvar upprätta ett
alternativförslag, finge han, även om detta vore verkligt
bärande, ingen extra ersättning, om förordnandet
saknas. Mycket ofta går det nog därför liksom av
andra anledningar så till, att han tvingas följa minsta
motståndets lag och upplägga förslag, som förordas
av lokala och andra krafter, men som enligt vad som
förut nämnts ofta visat sig icke vara av bestående
värde. Som en viktig synpunkt gäller tydligen bl. a.,
att kostnaden för förslagen skola vara så låga som
möjligt. I flertalet fall uppgår den emellertid ej till
mer än ca 0,5 à 1,0 % av byggnadskostnaden, i många
fall till mycket mindre. I förhållande till själva
byggnadskostnaden är sålunda kostnaden för förslaget en
ren bagatell.
Stora delar av de väldiga kapital, som f. n. årligen
nedläggas på här ifrågavarande väg- och broföretag,
riskeras genom den fullständigt omotiverade
njuggheten beträffande de i vägtaxan upptagna ersätt-
ningarna till förrättningsmännen. Taxornas
revidering är därför icke blott en fråga av betydelse för
förrättningsmännen, utan av stor nationalekonomisk
betydelse; varje dag, som går med nya vägförslag i
följe, upprättade med stöd av den nuvarande taxan,
medför stora förluster för landet.
Sedan Sv. teknologföreningen nu tagit sig an denna
fråga och nyligen till kungl. maj:t avgivit en
underdånig- framställning, att de nuvarande statliga
ingenjörstaxorna, däribland även vägtaxorna, så snart som
möjligt må underkastas en grundlig revidering, har
föreningen ali anledning att med uppmärksamhet
föija frågans vidare utveckling och detta med
hänsyn till ej blott de ingenjörer, vilkas intressen så
starkt beröras av frågan, utan även det stora
inflytande, som ett sakligt tillrättaläggande av
ingenjörstaxorna utövar på såväl de väldiga arbetsföretag, som
här äro ifråga, som den verksamhet, som skall
nyttiggöra dessa.
D.
Hindersm assan.
Den tekniska delen av årets Hindersmässa hade
utökats med en synnerligen välkommen länk, nämligen
en insats av den nybildade Jernkontorets gruvbyrå,
varom mera längre fram. Mötena voro i övrigt ordnade
som vanligt med en teoretisk-teknisk-kommersiell del på
morgonen, förmiddagen eller t. o. m. aftonen och en
sällskaplig del den återstående delen av dagen.
Anslutningen var stor i synnerhet till de allmänna föredragen
och delarna av mötena. Dessa höllos i rikssalen i
öre-bro slott, vilken då var fullsatt.
Mötena började med Örebro ingenjörsklubbs
sammanträde den 28/1, varvid handelsrådet Lundvik talade om
"handelspolitiska bekymmer". De fortsattes den 29/1
då Jernkontorets gruvbyrå på förmiddagen hade
sam-mantiàde med föredrag av dess ombudsman
direktörsassistenten jur. kand. B. Tunhammak om "förslaget till
ny gruvlag" samt med Järnverksföreningens möte på
middagen med redogörelse för "tillverknings-,
export-och importstatistik för sista kvartalet 1936 och för hela
1936" samt för "järnmarknadens läge" och för
"normalnoteringar för järnhanteringens exportartiklar".
Därefter följde ett föredrag av pofessor Emk Lindahl över
"förutsättningarna för fortsatt industriell expansion i
Sverige".
Föreningen Bergshanteringens vänner liade sina
sammanträden på lördagen den 30 jan. Efter de
sedvanliga redogörelserna och sedan styrelsen beviljats
ansvarsfrihet avsade sig föreningens mångårige
sekreterare, disponenten Herman Sundholm, Djursholm, sin
befattning och föreslog till sin efterträdare
bergsingenjören Fredrik Mogensen, Ludvika. Styrelsen omvaldes
i övrigt och består av disponent Axel Fornander,
Fagersta, f. disponent Nils Hedberg, i Grängesberg, numera
bosatt i österskärs villastad utanför Stockholm,
bergsingenjören F. Mogensen, Ludvika, och direktör Claes
Wahlund, Domnarvet.
Därefter följde den sedvanligt parentationen över
under året avlidna medlemmar, 54 personer, vilken åhördes
med stort allvar, nästan andakt. Därefter höllos
föredrag av bergsingenjör Nns årmann om "det rostfria
stålet genom tiderna" och av professor O. Sillen om
"konsten att läsa en balansräkning". Vid middagen
utfördes Bergshögskolans teaters gästspel "I
Martinugnen".
Referat av de respektive föredragen följer här nedan.
Handelsrådet Lundviks föredrag om handelspolitiska
bekymmer formade sig inledningsvis till en översikt av
staternas olika sätt att befrämja de principer, som vid
varje tidpunkt allt sedan förkrigstiden intill våra dagar
ansågos betydelsefulla, såsom traktatsystem,
främjandet av importen och motarbetandet av exporten,
prisfallstiden — 1920-talets —• partiellt protektionistiska
försök att genom tullar och verkliga importförbud hindra
importen och främja exporten. Därefter berörde
talaren den följande valutaförvirringens tid och slutligen
valutastibiliseringarnas tid. De internationella
kapitalrörelserna kommo vid denna tid igång och främjade
allmänt uppsving, trots att arbetskraften ännu var
relativt orörlig.
Så kom med 1929 den oerhörda världskrisen, som allt
mer skärpte de nationalistiska och protektionistiska
tendenserna ända därhän, att England övergav sina
frihandelsprinciper och införde t. o. m. rätt kraftigt
tullskydd. "Mest gynnad nationsprincipen", de
kvantitativa restriktionerna och valutarestriktionerna voro
besvärliga likaså en för världshandeln farlig tendens till
bilaterism hos stater med passiv handelsbalans, vilket
framtvingade clearingavtalen. Staterna började allt mer
intervenera i utrikeshandeln, men endast ’Sovjetunionen
införde statsmonopol på densamma.
Faromomenten och bekymren för handelspolitiken
voro och äro sålunda många och svåra. Somliga önska
skydda oss genom skärpning av nu i Sverige tillämpade
system, vilket även skett genom ökad handelspolitisk
beredskap, utvidgat tillämpningsområde för hamn- och
tullförordningen, principen om återgångstullar m. m.
Talaren trodde ej på systembyte i handelspolitiken
genom dubbelt tariffsystem eller dylikt. Han ansåg, att
vi lyckats väl hävda oss på exportmarknaden genom
våra varors behövlighet, deras konkurrenskraft — till
stor del beroende på kronans devalvering och på
industriens rationalisering, men ock på handelspolitiken;
särskilt handelsavtalen med Storbritannien och U. S. A.
— Bland gynnsamma faktorer anförde talaren även det
76
20 febr. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
