Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 6 mars 1937 - Elektriska ångpannor för 100 009 volt, av Robert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 5 och 6. Munstycke av Sipa H i ångpannan enligt fig. 4.
hur den ännu är fullkomligt oskadad invändigt.
Fig. 6 visar samma dysa utvändigt. Detta senare
foto är mycket intressant. Dysan har varit
monterad i den å bilden visade riktningen. Från den
spräckta delen av flänsen har vatten runnit ned och
koncentrerats på vägen. Omedelbart under sprickan
är isolatorn fullt oskadad men på de ställen där
vattnet hunnit bli alltför koncentrerat, har materialet
angripits. Dessa båda fotografier lära oss att
isolatorn ej angripes på de ytor som bespolas av
ångpannevattnet utan så gott som uteslutande på de
ställen där vattnet får tillfälle att avsevärt
koncentreras. Och nu äro vi framme vid problemet om
en ångpanna för 100 000 voit.
Ingenjör Stålhane har i sin ovannämnda uppsats
i Teknisk tidskrift skrivit om framtidsutsikter betr.
elektriska ångpannor. Fig. 7, som är hämtad ur
denna artikel, visar i princip hur en ångpanna för
höga spänningar tänkes konstruerad. Från en
förefintlig vanlig ångpanna pumpas vatten igenom ett
system av två seriekopplade keramiska rör och får
passera en strypventil innan det får gå tillbaka till
pannan. Om panntrycket t. e. är 8 kg, hålles vattnet
i rören under t. e. drygt 25 kg tryck, så att det kan
uppvärmas från ca 175° till ca 225° utan att
ång-blåsor uppstå förrän vattnet passerat strypventilen
och åter inkommit i pannan. Yid sin passage genom
de båda rören uppvärmes vattnet av den elektriska
strömmen. Vid en vattenhastighet av 10 à 15 meter
per sekund kan man utan risk för genomslag i vattnet
använda spänningsfall på upp till 10 kV/cm.
Räknar man in avkylningen genom påspätt
matarvatten, skall ångpannevattnet vid passagen genom de
båda rören uppvärmas ca 55°. Yid en tvärsektion av
6 cm2, dvs. en diameter av 28 mm, kan således vattnet
vid en vattenhastighet av 20 m/sek. upptaga 2 370 000
kcal per timme, motsvarande en effekt av 2 760 kW.
Räkna vi med att de två seriekopplade rören skola
upptaga 2 500 kW tillsammans, skall således vattnets
motstånd vara 4 000 ohm om spänningen är 100 000
voit. Är längden av varje rör 50 cm och
tvärsektionen enligt ovan (2 X) 6 cm2, skall specifika mot-
ståndet vid medeltemperaturen 200°, vara 960 ohm.
Om matarvattnets specifika motstånd vid 18° är
20 000 ohm, har detta värde vid 200° sjunkit till 3 000
ohm. Yi kunna således tillåta en ca 3 gånger högre
ledningsförmåga hos pannvattnet än hos
matarvatt-net, dvs. vi uppnå en vattenfaktor m ~ 3. Av fig. 2
se vi då att vi kunna uppnå 92 % verkningsgrad.
En ångpanna enligt fig. 7 är icke bunden
uteslutande vid höga effekter. Minska vi rörens
tvärsektion till 1 cm2, dvs. till en diameter av 11 mm,
minskas effekten samtidigt till ca 420 kW. Pruta vi
samtidigt på verkningsgraden till 85 %, kunna vi
minska vattenfaktorn m till 2 och därigenom öka
specifika motståndet hos vattnet med 50 %,
varigenom effekten går ned till 280 kW. Denna effekt är
emellertid fortfarande räknad vid en spänning av
100 000 voit. Så snart man går ned till lägre
effekter finns det ingen större anledning att låta pannan
arbeta med en så hög spänning som 100 000 voit.
84
Fig. 7. Rörånggeneratorns princip.
6 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
