Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 6 mars 1937 - Elektriska ångpannor för 100 009 volt, av Robert Engström - Luftbehandlingskonferens på I. V. A., av B. Lw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Vid 50 000 voit kan man med samma data som ovan
komma ned till 600 kW för ett 6 cm2 rör vid 92 %
verkningsgrad och vid 30 000 voit kunna vi under
samma förutsättningar komma ned till 225 kW.
Låt oss för jämförelsens skull räkna på en mera
normal panna å t. e. 10 000 kW för 30 000 voit, där
vi endast eftersträva högsta verkningsgrad. Pannan
måste vid 30 000 voit ha en strömstyrka av 333
ampère, dvs. ett motstånd av 90 ohm, för att ge
10 000 kW (för bättre jämförelses skull räkna vi även
här med enfas växelström). Dimensioneras pannan
med 6 rörsatser, vardera bestående av 2
seriekopplade keramiska rör av 30 cm längd och 6 cm2
tvärsektion, skall pannvattnets specifika motstånd vid
200° vara 216 ohm, motsvarande ca 1 400 ohm vid
18°. Vi kunna således vid ett matarvatten på 20 000
ohm utan svårighet uppnå en vattenfaktor m på över
14, dvs. komma över 98 % verkningsgrad vid tryck
upp till 15 kg eller mer.
En dylik rörpanna kan således byggas för snart
sagt varje praktiskt förekommande effekt och
spänning vid god verkningsgrad. Och vad kommer
pannan att kosta i tillverkning? Praktiskt taget
ingenting känner man sig frestad att säga. De
keramiska rören kosta ej mycket och pannan saknar ju
fullständigt genomföringar etc. Något större
pann-kärl behövs knappast eftersom man utan svårighet
torde kunna ansluta anordningen till redan
förefintliga koleldade ångpannor. Finnes ej denna
möjlighet, behövs i varje fall endast ett mycket enkelt
och litet pannkärl. Det dyrbaraste på hela
konstruktionen blir förmodligen cirkulationspumpen och
därnäst regulatorerna, men även dessa detaljer kunna
knappast kosta några större belopp.
Varför skall man nu nödvändigtvis låta pannan
arbeta med spänningar på upp till 100 000 voit om
det gäller stora effekter? Svaret är att en
transformator på t. e. 10 000 kW kostar ca 100 000 kronor
och detta sparar man i anläggningskostnad om
ångpannan kan anslutas direkt till högspänningen. Om
en högspänningsledning på t. e. 77 000 voit går i
närheten av en fabrik, kan fabriken på denna
högspänningsledning i regel taga ut högst avsevärda
effekter, men däremot ej på sekundära ledningar med
lägre spänning, såvida ej stora transformatorer
anslutas. Ju billigare vi kunna bygga de elektriska
ångpannorna, desto mer lönar det sig att installera
sådana för endast några månaders drift per år och
ju mer sekunda kraft kunna vi utnyttja. I
motsvarande grad kunna vi spara kol och förbättra vår
handelsbalans.
Men komma de keramiska rören att hålla, frågar
sig säkert läsaren. Den frågan kan givetvis ej
definitivt besvaras förrän någon dylik ångpanna kommit
i gång och blivit utprovad. Fig. 5 och 6 visa
emellertid att det ej är någon särskild risk för att rören
skola angripas och förstöras för fort av vattnet.
Hålla rören bara några månader, är därmed
problemet löst. En ångpanna med t. e. 9 st. rörsatser,
vardera upptagande 2 500 kW, dvs. inalles 22 500 kW,
hinner på 2 månader vid 70 % medelbelastning
förbruka för ca 75 000 kronor ström à 0,33 öre/kWh.
Detta strömpris motsvarar i normala fall kostnaderna
för ångans framställning vid en koleldad
ångpanne-anläggning vid ett kolpris av 20 kr. per ton. Denna
ångpanna å 22 500 kW har som eventuell förbruk-
ningsartikel endast 18 keramiska rör, vilkas
ersättning ej kan spela stor roll även om de skulle
förbrukas på 2 månader.
Ej heller de mekaniska, termiska och elektriska
påkänningarna på dylika rör äro större än att de, rent
räknemässigt sett, böra hålla med tillfredsställande
säkerhet. Det är givetvis åtskilliga problem soin
måste lösas i samband med dessa ångpannor innan
man kommit fram till driftsäkra konstruktioner, men
det finns ingen rimlig anledning att förmoda att
svårigheterna skola visa sig oöverstigliga.
Uppenbart är att utvecklingen på detta område
går mot:
energiomsättningsorgan utanför pannkärlet,
höga vattenhastigheter i keramiska rör,
små pannkärl,
låga anläggningskostnader,
höga verkningsgrader,
möjlighet att använda höga spänningar och stora
pannenheter.
Luftbehandlingskonferens
på I.V. A.
En konferens rörande det nu alltmer aktuella
luft-beliandlingsproblemet avhölls måndagen den 22 febr. å
Ingeniörsvetenskapsakademien. Till konferensen, som
tillkommit på initiativ av överingenjör Alex. Engblom,
Borås, och till vilken inbjudan utfärdats av akademien,
hade ett hundratal representanter för industri och
vetenskap infunnit sig. Efter ett inledningsanförande av
kommerserådet Axel F. Enström följde en serie föredrag.
Föredragshållare voro övering. Alex. Engblom, som
talade över "Luftbehandlingsproblemet ur industriell
synpunkt", civiling. Hadar Gille, som talade om
"Luftbehandling i teori och praktik", ingenjör Erik O.
Jonsson, vilken behandlade ämnet: "Några synpunkter å
luftbehandlingsproblemet närmast i samband med
husbyggnad" samt slutligen civiling. Axel Rosell, vilken belyste:
"Luftbehandlingens tekniska problem".
överingenjör Engblom erinrar om att ett
luftbehandlingsproblem inom industrien oftast är en kompromiss
betingad av å ena sidan de teknologiska kraven, å andra
sidan kravet på arbetspersonalens välbefinnande.
Talaren skildrade behovet av luftbehandling inom olika
industrier, speciellt textilindustrien samt redogjorde
närmare för utvecklingen av problemet genom ett par
exempel från bomullsindustrien, som visade vilka tekniska
krav, som där kunna ställas och hur man sökt lösa
dem. Genom den under senare år allt snabbare bedrivna
rationaliseringen ha kraven på en ordentlig
luftbehandling stegrats på ett mycket markerat sätt, som skapat
nya ännu litet kända problem, t. e. regleringsproblemen
och de problem visavi byggnaden, som uppstå på grund
av kondensation i väggar, tak och dylikt. Även ur
fysiologisk synpunkt erbjuder luftbehandlingen inom
industrien många och invecklade problem, som ännu ej
äro lösta. Talaren föreslog till slut, att en kommitté
för problemkomplexets vidare behandling måtte
tillsättas.
Civilingenjör Gille talade inledningsvis om hur
behovet av luftkonditionering inom industrien uppkommit för
ökning av såväl kvalitet som kvantitet inom
produktionen samt redogjorde för temperatur- och
fuktighetsoptima inom en mångfald industrier. Behovet av
luftbehandling förefinnes även för samlingslokaler samt inom
kommunikationstekniken. Även människan som
produktionsfaktor måste ha drägliga förhållanden. Hen-
85 13 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
