Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 13 mars 1937 - Materialprovning med röntgengenomstrålning, av Håkan Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
13 MARS UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 11
O
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Materialprovning med röntgengenomstrålning av fil. kand. Håkan Swedenborg. — Sammanträden.
Materialprovning med röntgengenomstrålning.
Av fil. kand. HÅKAN SWEDENBORG.
Materialprovning med röntgenstrålning grundar sig
på röntgenstrålarnas förmåga att mer eller mindre
kunna genomtränga allt material. En med
röntgenstrålar åstadkommen skuggbild av en provningsdetalj
visar sålunda, om man förfar på lämpligt sätt, icke
bara den yttre konturen utan också skillnaden i
materialtjocklek och materialbeskaffenhet. Man har
sålunda möjlighet att utan att förstöra eller på något
sätt förändra provningsdetaljen konstatera inre fel
i materialet. Metoden har med framgång använts
för undersökning av de mest olikartade tekniska
produkter. Sin största användning har den dock hittills
haft för undersökning av svetsfogar och gjutna
detaljer samt för kontroll av alla slag av
högtrycks-behållare och högtrycksledningar.
Metodens princip framgår av fig. 1. Mellan ett
röntgenrör och en fotografisk film, innesluten i en
ljustät kasett (eller en lysskärm), placeras det
föremål, som skall undersökas. Allt efter det
genomstrålade materialets beskaffenhet och tjocklek
försvagas röntgenstrålningen i olika riktningar mer eller
mindre. Den experimentella uppgiften består i att
med största möjliga skärpa återge variationer i
tjocklek och beskaffenhet på en fotografisk film (eller
lysskärm).
Allmänna gru nd er.
Är J0 den strålningsintensitet, som träffar
provstycket, Jv den utträdande strålningsintensiteten och
d tjockleken hos det genomstrålade materialet så
gäller
,/i = J0 e-" d
Värdet på absorptionskoefficienten ^ beror på det
absorberande materialets beskaffenhet och
våglängden hos den använda röntgenstrålningen. I första
approximation är ^ direkt proportionell mot tätheten
och tredje potensen av det absorberande elementets
atomnummer. Lättmetaller äro exempelvis avsevärt
lättare att genomstråla än järn, koppar eller bly,
vilket senare på grund av sin stora
absorptionsförmåga användes för avskärmning av icke önskad
strålning.
Ju större strålningens våglängd är, desto större är
absorptionskoefficienten och desto mindre blir den
del av strålningen, som förmår genomtränga
materialet. Man måste därför, för att den strålning, som
träffar film eller ljusskärm, skall vara tillräckligt
intensiv, arbeta med kortare våglängder, ju större
tjockleken och absorptionen hos provstycket är.
För bedömande av den av ett felställe betingade
kontrastverkan på filmen eller ljusskärmen betrakta
vi förhållandet mellan intensiteterna J1 : J2 för två
intill varandra liggande genomstrålningsställen av
ett och samma provstycke med varierande tjocklek.
Här gäller:
Detta uttryck närmar sig ett, då fj, minskar.
Kontrasterna bli sålunda mindre skarpa, när
strålningens genomträngningsförmåga ökas. Fig. 2, som visar
samma svetsfog fotograferad dels med
röntgenstrålar, 120 kV, dels med ^-strålar, ådagalägger
tydligt detta.
För alstring av röntgenstrålningen använder man
sig uteslutande av röntgenrör med volframanod.
Volframanoden tål nämligen stor belastning och har
en förhållandevis hög verkningsgrad. Man får från
röntgenröret en strålning, i vilken ingå alla
våglängder från en viss kortaste våglängd bestämd av
spänningen på röret till en viss längsta våglängd bestämd
av absorptionen i röntgénrörets väggar. Intensitets-
Fig. 1. Principiell anordning vid teknisk röntgengenomlysning.
R’= röntgenrör, Bl = bländare, M = provstycke, K — kasett,
S= skyddsplåt mot blystrålningen, Pb = blyskydd mot
strostrål-ningen, L — lysskärm, Blgl = blyglasskiva till skydd lör
iakttagaren.
maximum för röntgenrörets strålning förskjuts mot
kortare våglängder, då spänningen ökas.
Strömbelastningen på röret har inget inflytande på
strålningens spektrala sammansättning. En höjning
av strömmen orsakar en proportionell ökning av
totalintensiteten. Man väljer därför strömstyrkan så
stor, som konstruktionen av rör och apparater
tilllåta, medan spänningen och därmed
genomträng-ningsförmågan hos strålningen väljes så låg som
möjligt för erhållande av bästa kontrastverkan.
13 mars 1937
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
