- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
116

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 18 mars 1937 - De textila konstfibrerna, av N. W. Hörstadius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Den genom alkalicellulosans upplösning erhållna viskosen pressas
upprepade gånger genom filterpressar och lämnas att "eftermogna" i stora
plåtbehållare.

öppna ocli parallella, erhåller den snodd, som är
nödvändig för den vidare bearbetningen. Efter den
därpå följande hasplingen (10) föreligger garnet i form av
gulbruna hankar eller pasmor, vilka sedan
underkastas blekning, torkning och besiktning, innan
garnet slutligen paketeras. Därmed befinner sig dock
garnet i regeln icke i leveransfärdigt skick, enär de
flesta industrier, som upparbeta konstsilke, icke
kunna taga emot garnet i hankar utan önska erhålla
detsamma upplagt på det ena eller andra slaget av
spolar. Den moderna konstsilkefabriken måste därför
också vara utrustad med stora spolerier, i vilka
garnet kan spolas på s. k. koner eller på flaskspolar eller
på flänsrullar eller kanetter, allt beroende på det
ändamål, vartill konstsilket skall användas. Därjämte
förekommer att garnet skall levereras färgat samt i
vissa fall tvinnat med eller utan effekter. Slutligen
kunna genom upprepade sammantvinningar
framställas grova garner, som lämpa sig för handarbete.

Den mångfald arbetsoperationer och de variationer
av slutprodukten, som känneteckna tillverkningen av
konstsilke, finnas icke ifråga om stapelfibern. Yid
framställningen av denna tager man vid spinningen
helt enkelt tillsammans alla de fiberknippen, som
bildas vid de olika spinnställena, samt förenar dem till
ett gemensamt långt band. Detta ledes sedan genom
en klippningsmaskin, som kontinuerligt hugger upp
fiberbandet i bitar av vanligen 40 mm längd. Den
fibermassa, som sålunda uppstår, samlas på ett
transportband och får därefter passera under en lång
rad av duschar, som bestrila massan med vatten och
olika slag av vätskor, så att den till slut
framkommer fri från syra och svavel samt blekt och på
lämpligt sätt behandlad. Sedan fibermassan
slutligen torkats och uppluckrats, packas den i balar för
att levereras till de spinnerier, som skola spinna den
till garn på samma sätt, som man av ålder spunnit
bomull eller ull.

110

En spinnmaskin har på varje sida ett stort antal spinnställen.

Om vi efter denna korta redogörelse av
viskosfibrernas framställning återgå till de andra
fiberarter-na, må till en början anmärkas, att
kopparoxidammo-niak- och acetatmetoderna icke i princip skilja sig
så avsevärt från det nu skildrade viskosförfarandet.
Med hänsyn till olikheten ifråga om de kemiska ar-

När viskoslösningen pressas genom de fina hålen i spinnmunstycket ut i
spinnbadet, stelnar lösningen omedelbart och vid varje litet hål bildas
en hårfin fiber. Fiberknippet från ett och samma munstycke utgör en
konstsilketråd, som uppsamlas på en roterande aluminiumcylinder.

18 mars 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free