Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 20 mars 1937 - Omsorger om Stockholms hygien, av David Anger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
20 MARS UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 12
O _
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Omsorger om Stockholms hygien, av gatudirektör David Anger. — Notiser. — Litteratur. —
Ett beriktigande. — Sammanträden.
Omsorger om Stockholms hygien.
Av gatudirektör DAVID ÄNGER.1
Jag skall här tala om omsorger om Stockholms
hygien och jag kommer då i stort sett att inskränka
mig till gatuförvaltningens verksamhetsområde. För
att ingen skall få den uppfattningen att vi anse oss
ensamma utöva denna omsorg, så vill jag nämna,
att snart sagt varje stadens förvaltning har något på
sitt program, som är att hänföra härtill. Vi lia
stadsplanemyndigheterna, som åstadkomma
sane-ringsplaner för osunda och hopgyttrade kvarter. Vi
lia industriverken, som ge oss belysning och genom
vattenledningsverket bakteriefritt vatten till dryck
och hemmabad, vi ha idrottsstyrelsen, som
planlägger och bygger friluftsbad och andra för
folkhälsan nyttiga inrättningar, vi ha hamnstyrelsen, som
bland annat har Mälarens reglering på sitt program,
en anordning som enligt meddelande från
hamndirektionen snart torde kunna förverkligas, och vi ha inte
minst hälsovårdsnämnden, som kontrollerar oss alla,
både myndigheter och enskilda personer.
Vad nu gatuförvaltningen beträffar så kommer min
överblick här huvudsakligast att röra sig om två stora
avsnitt i vår verksamhet, viktiga för stadens hygien,
nämligen avloppsväsendet och renhållningen.
stommen för avloppssystemet för ifrågavarande
stadsdelar. Sedermera anlades även huvudavlopp för
Södermalm och Kungsholmen. Vid anordnandet av
dessa avlopp följdes den principen, att vattnet från
de olika av naturen givna nederbördsområdena
sammanfördes till en eller flera huvudledningar, vilka
utleddes till närmaste rinnande vattendrag.
Vatteiiklosetternas införande.
Det nämnda förfaringssättet för
avloppsledningarnas anordnande medförde till en början inga
olägenheter, men i den mån staden växte och med ett mera
allmänt införande av vattenklosetter tilltog
föroreningen i vattendragen. Dylika klosetter
anordnades i Stockholm första gången år 1883, och deras
antal växte till en början endast sakta och uppgick
år 1904 till 1506 st. Anledningen till att
vatten-klosetterna icke då funno större användning torde
vara att söka däri, att stadsfullmäktige endast i
undantagsfall medgåvo, att för deras spolning fick
användas vattenledningsvatten. Sedan emellertid
dylikt medgivande år 1904 blev allmänt, inträdde en
mycket stark ökning av vatteiiklosetternas antal,
Avloppsnätets uppkomst och
utveckling.
Vid 1860-talets början funnos ännu
inga underjordiska avloppsledningar i
Stockholm. Smutsvattnet fick avrinna
i rännstenarna eller i särskilda med
plank övertäckta sten- eller trätrummor
till de öppna dikena utanför stadens
obebyggda delar. Detta medförde
givetvis mycket stora sanitära obehag.
1863 väckte byggmästare Alm i S. F.
en motion om förbättring av
avloppsförhållandena. Motionen föranledde bl. a.
framläggandet år 1866 av ett av
dåvarande vattenledningschefen F. W.
Leijonancker utarbetat avloppsförslag
för Norrmalm och Östermalm, vilket så
småningom med vissa förändringar kom
till utförande och ännu i dag utgör
i Föredrag inför Svenska teknologföreningen
den 17 febr. 1937. Fig. 1. Leijonancker avloppsförslag år ]86G.
tu t tM -im.vtM.An trut
ei.Mv. ttt>ti>t’svYrr\rr
10 april 1937
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
