Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 3 april 1937 - Försvar, teknik och industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
efter vår egen krigsmakts speciella behov. Givetvis
sker ett motsvarande arbete av betydande omfattning
inom försvarets egna tekniska organ och vid dess
verkstäder. Ehuru det självfallet icke är möjligt att
här ingå på några detaljer, kan måhända ett exempel
vara av intresse. Det har sålunda lyckats att
enbart genom förändringar av granatkonstruktionerna
förlänga skottvidderna vid våra tämligen gamla
haubitser med omkring 30 %, dvs. med 2 000—
3 000 m; ett utan tvivel mycket vackert och med
blygsamma kostnader uppnått resultat.
Efter detta torde tiden vara inne att övergå till de
förhållanden, som sammanhänga med planeringen
för tillverkning under krig. Detta är ett problem
av annan art än krigsmaterielens konstruktion och
tekniska förbättring, ehuru, som tidigare framhållits,
åtskilliga beröringspunkter dem emellan förefinnas.
Det är helt naturligt, att frågan om en
masstillverkning av krigsmateriel under krig icke kan
betraktas och handhavas som ett isolerat spörsmål. Den
kraftresurs, som landets industri utgör, måste
självfallet i allvarstid utnyttjas i krigföringens tjänst,
vilket begrepp dock i våra dagar innefattar mer än
den militära sidan av försvaret. Visserligen torde
väl krigsmaterieltillverkningen principiellt komma
att äga prioritet, men man får icke bortse från, att
även andra viktiga behov finnes, som ur
krigföringens synpunkt stundom måste givas företräde, t. e.
framställning av materiel för underhåll av
järnvägslinjer, kraftverk och elektriska förbindelser ävensom
för nybyggnads- och underhållsarbeten vid industrien
själv, i den mån dessa äro nödvändiga för
krigs-materielförsörjningen. Det förtjänar även att
erinras om en annan sida av saken, som gör, att
krigsmaterieltillverkningen ofrånkomligen är
sammanflätad med övrig tillverkning. Den egentliga
krigs-materielen framträder icke som sådan förrän på ett
relativt sent stadium i en tillverkningsprocess, där
utgångsprodukterna äro desamma som för en
mångfald annan materiel. Så måste t. e. järnbrukens
totala produktion av järn och stål eller — för att
gå ännu längre tillbaka — malmen och träkolet bilda
den gemensamma försörjningsbasen för alla de
slutprodukter, som skola framställas härav, vare sig
dessa utgöras av krigsmateriel eller andra
förnödenheter. Utnyttjandet av tillgängliga resurser kräver
sålunda ett ur riksintressets synpunkt ledande och
samordnande organ, så att de särskilda behoven
bliva tillgodosedda i den ordning, som förhållandena
kräva, vilket i sin tur ytterst avgöres av landets
regering.
I försvarsbeslutet förutsattes därför även, att vid
krig vissa centrala organ skola upprättas för att stå
till regeringens förfogande i och för dess ledning av
krigföringen och bland dessa även ett organ, en
industrikommission, för ledning av den industriella
verksamheten. Embryot till ett dylikt organ är,
organisatoriskt sett, rikskommissionens industriavdelning.
Här föreligger sålunda en motsvarighet till
förhållandena inom den militära organisationen, där en
mångfald truppförband och formationer, vilka icke
finnas i fredstid, uppsättas vid mobilisering på
grundvalen av i förväg utarbetade, detaljerade planer.
Industrikommissionen synes, vad själva
tillverkningens reglering beträffar, böra indelas i olika
underavdelningar i anslutning till industriens indelning i
olika huvudgrupper. Den avsedda inre
organisationen i övrigt må här förbigås.
De industriprodukter, vilkas tillverkning i krig
måste säkerställas, kunna ur en kombinerad
organisations- och anskaffningssynpunkt lämpligen indelas
i vissa grupper. Anskaffningen kan sålunda sägas
omfatta dels helt slutarbetade krigsmaterielartiklar
eller delar till dylika och i nära anslutning härtill
vissa speciella mellanprodukter, maskiner, verktyg
etc., som äro nödvändiga för den egentliga
krigsmaterielens tillverkning, dels för den allmänna
försörjningen nödvändiga varor och dels för industriens
eget underhåll och dess drift erforderliga
förnödenheter. Ledningen av produktionen liksom företagens
förseende med personal, kraft och bränsle m. m.
komma härvid att åvila industrikommissionen.
Anskaffningen av krigsmateriel omhänderhaves av de
militära myndigheterna på så sätt, att
beställningarna utplaceras på de företag, som
industrikommissionen angiver. Med dessa avsluta de militära
myndigheterna specificerade leveransavtal och ombesörja
kontroll samt mottagning av materielen. Systemet
måste anses ändamålsenligt, ty den centrala
myndigheten ensam överblickar, huru de olika företagen vid
varje tidpunkt äro belastade, när och i vilken
utsträckning vissa företag bliva fria för nya
beställningar från olika myndigheters sida osv.
Dessa i stora drag återgivna riktlinjer för
anskaffningen i krig måste givetvis ligga till grund för
och återspeglas i de former, under vilka
förberedelsearbetet i fred bedrives. Därest en tillverkning
av-erforderlig omfattning skall kunna igångsättas
omedelbart vid ett krigsutbrott, måste planläggningen i
fredstid vara så genomförd att industriföretagen veta,
vad som av dem skall presteras. Man måste likvisst
i allt fall räkna med att en ganska avsevärd tid
förflyter, innan färdig materiel kommer att föreligga i
så stora kvantiteter, som beräknas motsvara
avgången. Det gäller nämligen att starta nya
tillverkningar vid det stora flertalet företag, vilkas
produktion i fredstid är en helt annan.
Beredskapsarbetet i fred inom de olika
organisatoriska instanserna finner sin naturliga anslutning till
de nyss i stort angivna riktlinjerna för det avsedda
systemet i krig. Jämsides med att den centrala
myndigheten, rikskommissionen, planerar för
råvaruförsörjningen och den allmänna behovstäckningen,
halden även att tillse att krigsmaterieltillverkningen blir
så inplacerad i hela produktionsapparaten, att denna
blir på effektivaste sätt utnyttjad. Det måste sålunda
tillses, att de olika försvarsgrenarnas önskade
tillverkningar bliva samordnade och förlagda till lämpliga
företag eller inom ett visst företag till lämpliga maskiner.
leke minst betydelsefullt är härvid att tillse, att icke
vissa företag komma att belastas med tillverkningar,
för vilka de äro överkvalificerade. Det kan i detta
sammanhang erinras om, att i krig den kvantitativt
största tillverkningen omfattar granater, vilken dock
icke är någon kvalitetstillverkning i teknisk mening.
Hos den centrala myndigheten måste
sammanställas å ena sidan kraven i tillverkningshänseende,
sådana dessa taga sig uttryck i t. e. kvantiteter av järn
och stål av olika dimensioner och kvaliteter, behovet
av maskiner av olika typer och dimensioner etc. oc.h
å andra sidan de tillgångar av motsvarande slag, som
förefinnas eller kunna åstadkommas inom olika före-
156
3 APRir. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
