Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 3 april 1937 - Försvar, teknik och industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tag. Jämförelse mellan behov och tillgång av olika
slag utgör därefter den grund, enligt vilken de
avsedda krigsmaterieltillverkningarna utplaceras på
olika företag. Uppgörandet av de detaljerade
överenskommelserna om tillverkning av krigsmateriel
med tillhörande ritningar, arbetsbeskrivningar,
leveransbestämmelser m. m. åvilar de militära
myndigheterna, Beträffande övrig materielanskaffning böra
motsvarande skyldigheter ankomma på
rikskommissionen. Det hela utgör ett synnerligen invecklat
puzzle, som skall läggas. Även om arbetet, sådant
det här schematiskt återgivits, i sina stora avsnitt
kan hänföras till olika organisatoriska instanser,
måste det dock ske under ett mycket intimt
samarbete mellan dessa. Man måste alldeles bestämt
fasthålla vid, att organisationen och arbetet bilda ett
gemensamt, odelbart system.
Det har förut antytts, att en av de främsta
orsakerna till den nu beslutade omorganisationen av de
militära förvaltningsmyndigheterna har varit
hänsynen till anskaffning under krig. Materielen har
tidigare anskaffats och redovisats med utgångspunkt
från vissa fredsadministrativa och med
truppslags-organisationen sammanhängande förhållanden. Då
arbetet med krigsplaneringen för något mer än tjugo
år sedan påbörjades, var det nödvändigt att
sönder-lägga materielen i olika grupper med hänsyn till
råvarans och bearbetningens natur för att därigenom
erhålla den nödvändiga anknytningen till industriens
olika verksamhetsfält. En materielgrupp innefattar
sålunda hylsor av stål till granater, en annan
patron-hylsor och tändrör av mässing, en annan grupp krut
och sprängämnen, en grupp textilvaror, en annan
lädervaror osv. En måhända till synes så enkel
artikel som ett skott till en artilleripjäs tillhör
följaktligen flera tillverkningsgrupper: projektilhylsa av
stål, patronhylsa och tändrör av metall, projektil
fyllnad bestående av sprängämne med tillhörande
ini-tieringsmedel, drivladdning av krut. Inom var och
en av dessa grupper möta speciella problem med
avseende på såväl råvaruförsörjning som
tillverkningsmöjligheter i övrigt.
Det kunde väl i detta sammanhang vara av
intresse att närmare skärskåda å ena sidan
olika-slag av krigsmateriel ur framställningssynpunkt, å
den andra de industriella förutsättningarna för
tillverkning under krig. Men detta är självfallet ett
nästan outtömligt kapitel. Att försörjningen med
järn och stål hos oss får anses vara ett av de minst
bekymmersamma problemen, är utan vidare klart.
Tillgången på vissa nödvändiga metaller eller
legeringar är däremot icke lika god. Vår
verkstadsindustris kapacitet är i förhållande till behoven icke
stor, varför befintliga resurser måste tillvaratagas
med yttersta omsorg. Luckor i utrustningen
föreligga främst med hänsyn till viss nödvändig
precisions- och specialtillverkning. På det
kemisk-tek-niska området behöver jag endast erinra om vad
avsaknaden av kol och en på dettas förädling baserad
industri betyder. På det kemisk-tekniska området
framträder därför särskilt starkt den vetenskapliga
och tekniska forskningens betydelse ur
försvarssynpunkt. Denna forskning är ju grundvalen för den
moderna industriella verksamheten över huvud, men
därjämte alldeles nödvändig, därest vi skola kunna
bemästra de svårigheter, som kunna inträffa vid krig
och avspärrning. Man måste dock så mycket som
möjligt anknyta till det som finnes, till det
forskningsarbete, som vid olika institutioner utföres i fred.
Njugghet i anslagsbeviljning för den tekniska
forskningen sänker otvivelaktigt försvarsberedskapsnivån.
Möjligheten att inom rimlig tid få en önskad
tillverkning till stånd efter krigsutbrott förutsätter
emellertid — även om de tekniska betingelserna äro
klarlagda — tillvaron av en verksamhet i fred, till vilken
en i krig nödvändig tillverkning kan ansluta.
Huruvida. en dylik verksamhet i fred kommer till stånd, är
emellertid oftast beroende av ekonomiska faktorer,
varvid stundom stridiga både privata och statliga
intressen göra sig gällande. Att dessa förhållanden
ligga på ett plan, där militära myndigheter endast i
undantagsfall hava möjlighet att direkt ingripa i
utvecklingen, torde vara ganska tydligt.
Försvars-beredskapssynpunkternas tillvaratagande i samband
med dessa förhållanden åvilar främst
rikskommissionen, givetvis på grund av bl. a, de militära
myndigheternas önskemål.
I krig som fred är produktionen avhängig av
tillgången på teknisk ledning, yrkesskicklig och annan
arbetskraft. Det sörjes, som bekant, också redan i
fred för, att den värnpliktiga personal, som
nödvändigtvis vid mobilisering måste kvarstanna vid
olika företag eller forskningsinstitutioner, erhåller
uppskov med inställelse till krigstjänstgöring. Det är
många ingenjörer, som kanske utan att de själva
veta därom, på förslag av respektive företags ledning
äro inordnade i den planerade organisationen. Vad
beträffar detta spörsmål i övrigt vid genomförd
krigshushållning, faller det inom den större ram, som
omsluter hela arbetsmarknadens reglering under krig.
Till äventyrs kan nu den frågan framställas: är allt
då väl beställt, som det är? Helt visst bör frågan
besvaras nekande. Men det kan vara tillåtet att
ställa en motfråga. Hur skulle det varit möjligt att
under en lång och i försvarshänseende ekonomiskt
bekymmersam depressionstid på detta väldiga
arbetsfält åstadkomma ett fullgott resultat? Det har
arbetats i det tysta och under blygsamma förhållanden.
Mer är dock uträttat, än vad mången kanske tror;
men alla, som syssla med dessa frågor äro fullt
medvetna om, hur mycket som återstår. Från grunden
behöver dock lyckligtvis icke hela problemet tagas
upp. Det gäller närmast fortsatt arbete på redan
inslagna vägar, samordnande, justeringar och
detaljplaneringar. Dessbättre finnas nu efter
försvarsbeslutet vissa ekonomiska förutsättningar för ett arbete
i snabbare takt än förut.
Tidigare har omnämnts, att arbetet med
planläggning av krigsmaterieltillverkningen började för något
mer än tjugo år sedan. Det var givetvis de militära
förvaltningsmyndigheterna, som under världskrigets
tryck först måste komma i kontakt med problemet.
Nödvändigheten av att samordna det hela föranledde
regeringen att tillsätta den s. k.
krigsmaterielkom-missionen, vilken dock icke hade sig ålagd någon
planering för industrien i dess helhet. Denna
kommission upplöstes emellertid efter kriget och de olika
militära myndigheterna inom en — ända tills nu —
betänkligt månghövdad organisation stodo åter
ensamma om arbetet. Det har mången gång med en
viss undran sports från industrien, hur det
egentligen kunde komma sig, att samma företag erhöll
3 april 1937
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
