Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 17 april 1937 - Luftskydd vid vattenkraftverk, av A. Ekwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1.
utredningen, närmast berörande de elektrifierade
järnvägarnas drift under krig.
2) Bombsäker övertäckning.
Om man sålunda i fråga om planläggningen endast
kan åstadkomma obetydliga förbättringar ur
luftskyddssynpunkt genom att sprida anläggningens
ömtåliga delar och göra dem mindre synliga uppifrån, är
det i allmänhet icke möjligt att åstadkomma en lika
säker förläggning för själva kraftstationen, som av
tekniska och ekonomiska skäl givit sig självt t. e. vid
Porjus och Krångede, där både turbiner och
generatorer äro förlagda djupt nere i berget.
Maskinstationerna bli vid dessa anläggningar så gott som
fullständigt osårbara. Det är emellertid endast vid ett
fåtal anläggningar i vårt land, som de naturliga
betingelserna och bergets goda kvalitet möjliggör dylik
förläggning. Dessa båda stora anläggningars
förefintlighet är emellertid mycket värdefull med hänsyn
till den mycket begränsade risken för svåra skador å
dem genom bombfällning. Vid de flesta andra större
kraftverk måste man av naturliga skäl förlägga
själva kraftstationen ovan jord. Över maskinerna
uppföres därvid i allmänhet en byggnad avsedd till
skydd mot väder och vind, men ingalunda mot
bombanfall.
Det första man med hänsyn till luftanfall bör
tillse vid en ny kraftstationsöverbyggnad är lämplig
placering av fönster och dörrar inkl. möjligheten att
täcka dessa muröppningar för att förhindra skador
å maskinerna från splittret av eget luftvärnsartilleri
eller från bombnedslag i stationens närhet. Mycket
stora fönsterytor, särskilt sådana nära markytan, böra
därför undvikas.
Vad slutligen angår takkonstruktionen är ju detta
det svåraste spörsmålet. Det minsta man bör fordra av
taket är att det motstår splitter. Ett tak med tillräcklig
styrka för att motstå fullträff av stora flygbomber
blir mycket kraftigt, tungt och dyrbart, varför en
viktig ekonomisk förutsättning för möjligheten att
bygga en stor vattenkraftstation bombsäker, synes
mig vara att förminska dess plandimensioner. Med
den utveckling turbintekniken numera tagit har detta
önskemål av sig självt realiserats. Enligt min
erfarenhet upptager själva maskinsalen i en modern
anläggning icke större planutrymme än en tredjedel av
vad man förr måste räkna med. Förklaringen
härtill är att man bygger färre och större maskiner ocb
att man vanligen utför dem med vertikala axlar. Ett
exempel härpå blir den nya kraftstation, som snart
nog torde komma till utförande vid Trollhättan efter
genomförandet av Vänerns reglering. En
tvärsektion av denna anläggning visas å fig. 1, varav synes
att stark övertäckning är tilltänkt såväl över
maskinsal som över tubintag. Genom stationens relativt
små planmått minskas i hög grad träffsäkerheten från
stor höjd.
När det därefter gäller att finna lämpligaste
konstruktion av dylik övertäckning, mötes man först av
svårigheten att bedöma storleken av de bomber, mot
vilkas verkningar man vill skydda sig. Vid en
bombstorlek av 300 kg utgör den erforderliga
tjockleken av massiv, armerad betong enligt i tysk
litteratur förekommande uppgifter omkring 2
meter, och detta mått ökas till omkring 3 meter, då
man vill skydda sig mot verkan av 1 000 kg bomber.
Det synes icke omöjligt att även större eller till
verkan farligare bomber kunna ifrågakomma mot ur
militär synpunkt mycket viktiga mål. Att dylika,
kolossalt kraftiga betongkonstruktioner, medföra
mycket avsevärda kostnadsökningar, är utan vidare
klart. Lämpligast synes mig vara att man från
början gör övertäckningen stark nog för vissa måttliga
bombstorlekar, men konstruerar taket så att
komplettering kan ske utan större förändring av
konstruktionen och utan något avbrott i driften. Därvid
kan man i första hand åstadkomma ökad
motstånds-förmåga genom takets påbyggnad, särskilt om de
bärande pelarna från början utföras med hänsyn
härtill. Vid konstruerandet bör därför taket och den
bärande konstruktionen planläggas för dylik ev.
förstärkning.
Ett extra skydd över själva maskinerna är även
en utväg för att minska risken för dessa. Å
tvärsektionen av den blivande Trollhätte-stationen är
sålunda antytt möjligheten att anbringa ett extra
balk-skydd för att skydda maskinerna mot nedfallande
10 april 1937
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
