Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 8 maj 1937 - Den kemiska forskningens informationscentral (Maison de la Chimie, Paris), av Dagmar Odqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
slagits på internationella kemikonferensen i Haag
1928. sammankallades i Paris för att uppgöra ett
arbetsprogram för Office international de chimie,
vilket på samma gång som det är verkställande organ
för den internationella unionen, är en statlig
institution. Experterna sammanfattade sina råd i
"Recommandations des experts réunis à Paris les
19 et 20 sept. 1932 par TOffice international de
chimie. Paris 1932"’.1 Här bestämmes vilka
ämnesgrupper, som skola bli föremål för granskning av
kemiska dokumentationscentra (allmän, organisk,
oorganisk, fysikalisk och medicinsk kemi och under
tillämpad kemi fabriker och laboratorier,
brännmaterialier, bergskemi, organisk-kemisk industri och
agri-kulturkemi), vilka slag av litteratur som skola
behandlas (böcker, dissertationer, broschyrer; dagliga
tidningar; facktidskrifter; ritningar;
patentbeskrivningar; manuskript; modeller; fotografier; kataloger
etc.), hur ett dokumentationscentrum bör organiseras.
Vidare fastslås att det första som bör göras är en
inventering av redan existerande centra.
Inventeringen skulle enklast ske genom utsändande av en
rundskrivelse, som hade formen av ett frågeformulär.
Arbetet var ju redan tidigare påbörjat, och under år
1935 utkom i Paris "Répertoire international des
centres de documentation chimique". Den innehåller
utom den egentliga förteckningen råd, hur den som
söker litteratur, bör formulera sina frågor.
Den andra av de frågor, som framfördes vid
Cambridgekonferensen 1923, hade under tiden upptagits
till behandling av andra organisationer, nämligen det
nyss omtalade Institut international de coopération
intellectuelle, sorterande under N. F., samt Union
frangaise des organismes de documentation (U. F.
O. D.), båda med säte i Paris. Det senare bildades
i slutet av 1931, och dess ordförande är Jean Gérard,
samme man som är direktör för Office international
de chimie. Resultatet av deras arbete är dels en
inventering av dokumentationscentra i Frankrike
omfattande alla ämnen,2 dels den "Projet de guide
international de la documentation (Société des
Nations. I. I. C. I."), som jag nämnde i inledningen.
Denna guide är försedd med företal av presidenten
för I. I. D. och innehåller bl. a. en beskrivande
förteckning på nationella centralorganisationer av
dokumentationscentral en organisationsplan,
definitioner och terminologi.
Som synes existerar redan ett fruktbärande
samarbete mellan kemiens centralorganisation och de
internationella organ, som ha dokumentation på sitt
program. Man strävar efter att ett dylikt samarbete
skall komma till stånd dels mellan alla
dokumentationscentra för olika ämnesgrupper inom ett och
samma land, dels mellan dokumentationscentra för
samma ämnesgrupp i alla länder. Om en inven-
1 Ingick senare i Office international de chimie. Rapport
sur 1’activité. Paris 1934.
2 La documentation en France. Répertoire des centres de
documentation existants en France publ. par U. F. O. D.
Paris 1935.
3 Dessa äro: Association of special libraries and
information bureaux (Aslib), London; U. F. O. D., Paris;
Neder-landsch instituut voor documentatie en registratuur, Haag;
Vermittlungsstelle für den teehnisch-wissenschaftlichen
Quel-lennachweis des Deutschen Verbandes
technisch-naturwissen-schaftlieher Vereine, Berlin; Dansk Central for
Dokumentation, Köpenhamn ; Centro nazionale di notizie techniche
del Consiglio italiano delle ricerche, Rom.
tering sker efter dessa båda linjer, skulle man få en
geografisk och en systematisk efter ämnen
uppställd förteckning av existerande
dokumentationscentra, som i sin tur genom samarbete sinsemellan
skulle komplettera varandra och tillsammans bilda
ett likformigt helt.
Vad- beträffar det tredje önskemål, som framkom
vid konferensen i Cambridge, ett repertorium över
kemiska periodica, föreligger detta i form av
förteckningar per land, visserligen ej i fullbordat skick,
men i provtryck, vilka utsänts till resp. länder för
revidering.1
Av ovan meddelade definition synes det, som om
ett dokumentationscentrum eller en litteraturtjänst,
då den är fullt utbildad i alla sina underavdelningar,
vore en vidlyftig apparat, som fordrar stora lokaler
och stora summor för sitt förverkligande. A. Predeek
framför vid tyska bibliotekariemötet i Dresden i
juni 1936 en lika saklig som spirituell kritik
av den enligt hans mening alltför pretentiösa
definitionen av begreppen dokumentation och
dokumentationscentrum.2 Han fruktar, att dessa, om de
utbildas enligt Gérards och U. F. O. D:s vidlyftiga
schema, endast bli papperskvarnar med
självändamål utan nytta för dem de kommit till för. Jag tror
emellertid ej, att faran är så stor. En definition
är en definition, och som sådan måste den ha en
viss allmän räckvidd. Men därmed är ej sagt, att
varje dokumentationscentrum från början måste
utrustas med alla de avdelningar, som upptagas i
ovannämnda schema. Detta är ju blott ett
organisationsmönster, särskilt avsett såsom vägledning för dem
som ämna starta en ny litteraturtjänst, Vad man
speciellt ville understryka i Predeeks föredrag är
emellertid hans fordran på ett välförsett och
välutrustat bibliotek såsom bas för varje
dokumentationscentrum: "... die Bibliothek ist nicht nur die
mehr oder weniger untergeordnete Sammelstätte des
Dokumentationsstoffes, sondern das potentielle
Zen-trum der Dokumentation." Dessa synpunkter komma
fram även på andra håll. Sålunda kritisera M. och
Mme de Grolier den skarpa gräns, som
dokumentalisterna, dvs. de specialutbildade
litteraturgranskarna, tyckas vilja sätta mellan
dokumentations-centrum å ena sidan och bibliotek å den andra. I
ett nummer av U. F. O. I):s månadsskrift3 framhålla
de, att dokumentalisterna ofta beteckna biblioteken
såsom rena depåer för att ej säga lagerlokaler. De
gå givetvis med på att det finns olika slag av
dokumentation; den som lämnas i ett amerikanskt
folk-eller skolbibliotek är t, e. av annat och elementärare
slag än de anlyser och granskningar, som göras av
Centre de documentation chimique i Paris. Men,
fortsätta mina sagesmän, det är blott en skillnad i
grad, i kvalitet. Båda äro av den natur, att de
fordra ett biblioteks resurser i omedelbar närhet för
ett lyckligt lösande av sina arbetsuppgifter. Om
varje vetenskaps- eller industrigren skulle ha sitt
dokumentationscentrum oberoende av de offentliga
bibliotek, som äga dithörande litteratur, måste ar-
1 Office international de chimie. Rapport sur l’activité.
Paris 1936.
2 Zentralblatt für Bibliothekswesen. Jahrg. 53 (1936),
H. 9/10.
3 La documentation en France. Bulletin mensuel de
l’U. F. O. D. Anné 5 (1936), nr 5.
198
26 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
