Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Industriens brandförsvar, av Torsten Mohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ena sig med luftens syre, är tillräckligt
för att definitivt släcka branden, ty då
lågorna försvinna upphör
strålningsvärmen och därmed även gasbildningen.
Därför att det således ej finnes någon
värme magasinerad i vätskan kan
genom kvävning gasutvecklingen brytas
och branden släckas. Även vid
släckning av vätskor gäller det sålunda att
häva gastillförseln, vilket kan ske
antingen genom kvävning eller genom att
lägga ett värmeisolerande skikt över
vätskeytan, vilket sker vid
skumsläckning.
Vätskor, som låta blanda sig med
vatten, kunna släckas även genom att
utspädas i tillräcklig grad. Sådana
vätskor låta däremot ej släcka sig med skum, enär
vätskan drager till sig vattnet i skummet, som således
spolieras.
Fasta ämnen.
Vid brand i fasta ämnen förkolas dessa och ur
kolet utdrivas de gaser, som bli synliga i form av lågor.
Förkolningen är en glödbrand, i vilken stora
värme-mängder äro samlade. Kastas t. e. en filt över en eld,
som brunnit så länge, att glödbranden kommit igång,
upphöra visserligen lågorna momentant men elden är
ingalunda släckt. Värmen i glöden finnes kvar och
gasbildningen fortgår. Filten angripes och då de heta
gaserna åter få tillfälle att förena sig med luften
antändas de. Kylning av glöden är enda sättet att
häva gasbildningen. På ett tidigt stadium, innan
någon glödande skorpa bildats, kan eld i fasta ämnen
släckas medelst kvävning.
Målet för allt släckningsarbete är således att
upphäva gastillförseln. Medlen äro:
a) för gasformiga ämnen avstängning eller
tilltäppning,
b) för flytande ämnen kvävning, ytans skyddande
mot strålningsvärme eller i vissa fall kylning (bl. a.
mulsifyre),
c) för fasta ämnen kylning, på tidigt stadium ev.
kvävning.
Fig. 3. Även fabriksbyggnader av sten kunna totalskadas om inredningen
är brandfarlig.
mannasynpunkt ett, svårlöst problem. Man riskerar
nämligen att träffa på dem snart sagt överallt. På
grund av sin tyngd äro de rätt svårhanterliga,
särskilt i rök och hetta.
Det kan därför ej tillräckligt inskärpas, att
gasbehållare även vid tillfällig uppställning böra placeras
så att deras undanskaffande i händelse av eldsutbrott
underlättas och av personalen göras uppmärksam på
nödvändigheten av att vid eldsvådetillbud flytta
undan desamma, helst ut i det fria. Invid gasbehållare
eller vid dörr till lokal, där gasbehållare finnes
uppställd, bör därför uppsättas skylt med uppmaning att
undanskaffa behållaren i händelse av eldsvådetillbud,
för att i allmänna medvetandet inpränta vikten av
denna åtgärd. Efter avslutat arbete bör behållare
helst förvaras på plats, där den ej kan utsättas för
eld. I närheten av plats, där behållare förvaras i
väntan på att tagas i bruk, lagerplats, få under inga
villkor brännbara föremål uppläggas.
Kom ihåg, att förekomsten av gasbehållare inom
en brinnande byggnad ofta på grund av
explosionsrisken utgör ett hinder för eldsläckningsarbetets
bedrivande. För att ej riskera människoliv, kan en
brandkår bliva nödsakad att i väntan på explosionen
belt enkelt inställa släckningsarbetet och kanske
t. o. m. stå och se på hur elden sprider sig.
Vätskor.
Iakttager man brinnande vätskor noggrant, särskilt
flyktiga sådana, märker man att lågorna äro mera
rörliga än då andra ämnen brinna. Stundom gå de
upp och bliva stora, för att ögonblicket efteråt
minskas. De så att säga pendla mellan ett högre och
ett lägre läge. Förklaringen ligger i att de
brännbara gasernas mängd är starkt beroende av den från
lågorna utstrålande värmen. När lågorna ligga nära
vätskeytan, är strålningsavståndet kort och värmen
mot vätskeytan intensiv, varav följer en kraftig
gasbildning. De utvecklade stora gasmängderna måste
för att finna tillräckligt med syre söka sig ut och
lågorna avlägsnas därigenom från vätskeytan.
Härigenom minskas strålningsvärmen och gasbildningen
avtar. Den mindre gasmängden finner sitt syrebehov
i vätskeytans omedelbara närhet, varav följer att
lågorna gå ned. Den del av strålningsvärmen, som är
riktad mot vätskeytan, omsattes i vätskans
förgasning och temperaturstegringen i själva vätskan blir
ej nämnvärd. Ett övertäckande av vätskeytan med
en filt eller dylikt, som hindrar brandgaserna att för-
Fig. 4.
Ur brandsynpunkt är detta icke två mindre utan en
större byggnad.
15 maj 1937
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
