Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Brandskydd och brandpremier, av Einar Lindbohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sina följder pålitligt begränsas. Vilka möjligheter
som i samband därmed förefinnas att åstadkomma
premiebesparingar är ju en sak som måste bedömas
från fall till fall av försäkringssakkunnig expertis.
1 sådant syfte verkställes som bekant av
försäkringsbolagens inspektörer specialtarifferingar praktiskt
taget för varenda industri, större eller mindre, som
är föremål för brandförsäkring.
Risk- och värdeanhopning.
Varje år inrapporteras till det förutnämnda
Centralstället för svensk brandskadestatistik 3 000—4 000
skador. Det övervägande antalet av dessa skador
är av relativt ringa omfattning, vad
ersättningsbeloppet beträffar. För industriens vidkommande
hava under en 10-årsperiod 70 % av skadorna varit
av en storleksordning mindre än kronor 5 000
vardera. De motsvarande totala ersättningsbeloppen
uppgå icke till 31/2% av totalersättningen under
samma period. 26 % av antalet skador ligga mellan
5 000 kronor och 100 000 kronor och hava konsumerat
291/2% av den totala ersättningssumman. Till slut
visar sig att 4 % av antalet skador ligga i
storleksordning över kronor 100 000. men hava tillsammans
slukat ej mindre än 67 % av det sammanlagda
ersättningsbeloppet.
Man kan av förestående siffror draga den
slutsatsen att om man genom lämpliga
brandskyddsåtgärder kunde hindra att ett eldsvådetillbud växte
sig större än att uppsluka kronor 100 000 så skulle
visserligen antalet industribrandskador inom landet
endast nedgå med några få procent, men den totala
ersättningen skulle nedgå med 2/3 av vad förut varit
fallet. Hur skall då ett sådant önskvärt resultat kunna
förverkligas? Att besvara denna fråga i hela dess
omfattning låter sig här. icke verkställa. Så mycket
kan man emellertid säga som att ett nedbringande
av värdena för de enskilda brandobjekten är en
åtminstone teoretiskt nära till hands liggande utväg.
Ur premiesättningssynpunkt kommer man också till
den självklara slutsatsen att de små objekten böra
slippa undan med billigare brandpremier, under det
att de stora etablissementen böra betala efter en
progressiv skala. Ju större rörelsen är, desto flera
eldsvådeanledningar förefinnas, och desto större kan
den uppkommande skadan befaras bliva.
Försäkringsbolagen tillämpa ur nyssnämnda synpunkt inom
de flesta industrigrupper vissa premieförhöjningar
baserade på rörelsens omfattning. För att få ett
mått på denna omfattning räknar man i vissa fall
antalet arbetsmaskiner av olika slag, och i andra
fall få antalet arbetare eller den utökade drivkraften
utgöra måttstock. Antalet mellanbottnar i en
byggnad kan stundom tjäna till ledning för samma
ändamål. En annan metod för att i någon mån komma
åt och i premieavseende beskatta de stora samlade
värdena och de därav föranledda stora riskerna för
katastrofskador det är att utmäta s. k.
värdeanhop-ningstillägg, vilka beräknas på de
varuförsäkrings-belopp, som överskrida 1 mill. kronor pr enskild
risk. Inom brädgårdar tillämpas en liknande metod,
varvid antalet standards får tjäna som måttstock för
värdeanhopningen. Även andra metoder förekomma.
Det kan med fog påstås att de svenska
försäkringsbolagen icke i tillräckligt hög grad tagit hänsyn till
de ekonomiska risker, som värdeanhopningen innebär.
Särskilt inom järn- och metallindustrien kunna ur
försäkringsgivaresynpunkt betydande missförhållanden
i nu nämnda avseende anses föreligga. Det är
säkerligen för många industrier ytterligt svårt att undgå
hopandet av millionvärden under ett och samma tak
utan avskiljande brandmurar eller brandtrygga
mellanbottnar. I sådana fall böra emellertid de
avvärjande brandskyddsåtgärderna givas högsta grad
av effektivitet för att i någon mån kompensera de
anförda olägenheterna och för att hålla
brandpre-mierna på en någorlunda hygglig nivå. Vi äro
därmed framme vid sista avsnittet av denna
framställning, som skall beröra.
Alarmerings- och brandsläcknlngsanordningar.
Den förut flera gånger åberopade
brandskadestatistiken ger beträffande industrieldsvådorna vid
handen att det övervägande flertalet eldsutbrott äger
rum under pågående arbetstid, vilket ju icke är
ägnat att förvåna eftersom under sagda tid alla de
maskiner, apparater och tillverkningsprocesser äro
igång, vilka närmast kunna göras ansvariga för
brandfaran inom industrien. Av samma statistik kan
man emellertid även utläsa att när fråga blir om
skadornas storlek — vare sig genomsnittligt eller
totalt — så komma de fåtaligare skador, vilka
inträffat under den del av dygnet, då arbete icke
pågått, att i proportionen 6 :1 dominera över de övriga
brandskadorna. Orsaken härtill är ganska naturlig.
Så länge fabrikerna äro fyllda av folk, upptäckes ett
eldsvådetillbud omedelbart, och alla goda krafter
kunna samverka att begränsa och hejda branden. Sker
eldsutbrottet däremot under andra delar av dygnet,
kan det hända att det från början tämligen oskyldiga
tillbudet får tillfälle att obemärkt utveckla sig till
en förhärjande brand, innan upptäckt sker och
släckningsarbete kan komma till utförande. Man finner
sålunda ett klart uttryck för värdet av god
vakthållning eller av ett pålitligt alarmsystem. Vi äga
här i landet förmånen av tillgång till ett utmärkt
automatiskt alarmsystem av inhemsk tillverkning,
nämligen det som fabriceras av Telefonaktiebolaget
L. M. Ericsson. Anläggningar av detta slag i
kombination med ett välordnat eldsläckningsväsende
medföra också betydande premierabatter.
Då det gäller att icke endast alarmera utan även
automatiskt igångsätta släckningen av
eldsvådetillbud finnes ett värdefullt hjälpmedel i de automatiska
sprinkleranläggningarna. De medföra visserligen
ganska betydande anläggningskostnader, men erbjuda
också avsevärd trygghet och stora nedsättningar i
premierna, som kunna nedgå med ända till 50 %.
I det stora flertalet fall måste dock industriens
avvärjande brandskydd taga sig uttryck i form av
en brandkårsorganisation, utrustad med maskindrivna
sprutor eller för eldsläckningsändamål avpassad
vattenledning. Vare sig en industri i detta avseende
kan bygga på hjälp från en kommunal brandkår
eller man upprättar en fabriksbrandkår finnas ju
stora möjligheter att ernå s. k. brandsläckningsrabatt
på de eljest utgående brandpremierna.
Avbrottsrisken.
Såsom inledningsvis redan antytts, måste i
brand-försäkringskostnaderna jämväl inbegripas
avbrottsförsäkringen. Det finns visserligen fortfarande in-
29 maj 1937
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
