Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 19 juni 1937 - Den dubbla bokföringens principer, av Erik Swartling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
man lyfter sin avlöning, så är det i själva verket
överflyttningen av ett antal sedlar från
avlöningskassörens kassa till tjänstemannens plånbok, som
bokföringen skall illustrera. För tjänstemannen betyder
denna transaktion en ökning av hans tillgångar i
form av kontanter, tack vare en ökning av hans
inkomster i form av intjänad avlöning.
Bokförings-mässigt anger tjänstemannen denna ändring av sin
ekonomiska ställning genom att kreditera ett
inkomstkonto, som han kanske kallar
"Avlöningskontot", och debiterar ett tillgångskonto, "Kassakontot".
Så snart avlöningen lyftats, betalar tjänstemannen
en räkning på böcker och gör en avbetalning å en
skuld. Ett par dagar senare återsänder
bokhandlaren ett mindre belopp, som erlagts för mycket.
Betalningen av bokräkningen innebär en
minskning av en tillgång och en ökning av utgifterna.
Bok-föringsmässigt återgives detta genom kreditering av
ett tillgångskonto och debitering av ett förlustkonto,
t. e. "Diverse utgifter".
Amorteringen på skulden representerar också en
minskning av en tillgång men samtidigt minskning av
en skuld. Ett tillgångskonto krediteras och ett
skuldkonto debiteras.
Det av bokhandlaren återburna beloppet innebär en
ökning av tillgångarna och en samtidig minskning av
en redan bokförd förlust. Tillgångskontot "Kassan"
debiteras och förlustkontot "Diverse utgifter"
krediteras.
I det första av de ovanstående exemplen har ett
inkomstkonto, "Avlöningskontot", krediterats och ett
tillgångskonto, "Kassan", debiterats, och frågan är
nu, varför det ej lika gärna skulle kunna vara
tvärtom.
Förklaringen till varför ett visst konto just måste
krediteras i ett visst sammanhang och inte debiteras,
ligger i de båda uttryckens betydelse. I nära
anslutning till denna säger man ofta "gottskriva" i stället
för kreditera och "belasta" i stället för debitera.
Tanken är givetvis, att den som lämnar ifrån sig ett
värde, vare sig avlämnaren är en person eller ett
"konto", skall gottgöras härför, och att den som tar
emot detta värde, blir ansvarig för detsamma.
Alldenstund, som jag här sökt visa, den ekonomiska
redovisningen av en affärshändelse, dvs. en ändring av
affärsförmögenhetens sammansättning, är liktydig
med en bokföringsmässig beskrivning av en rörelse
(man talar ju ej utan skäl om affärsrörelse), skulle
inan kunna säga att en bokföringsorder är en
riktningsvisare, som anger rörelsens utgångspunkt
(kredit) och mål (debet). I enlighet med denna
tankegång skulle det mest följdriktiga vara att ej säga
debet och kredit utan kredit och debet, varigenom man
så att säga följde med strömmen!
Om vi nu fasthålla tanken på riktningen, finna
vi med stöd av de lämnade exemplen, att
Kredit innebär:
1) Beträffande tillgångar, minskning,
2) „ skulder, ökning,
3) „ vinster, ökning,
4) „ förluster, korrigering i minskande
riktning.
Debet innebär:
1) Beträffande tillgångar, ökning,
2) „ skulder, minskning,
3) Beträffande vinster, korrigering i minskande
riktning,
4) „ förluster, ökning,
enligt schemat:
Schema nr 1.
Kredit Debet
9t->
Något annat än vad här ovan angivits kan debet
och kredit icke innebära.
Sedan vi nu fastslagit vad som menas med debet
och kredit förstå vi utan vidare att dessa båda
uttryck med nödvändighet måste vara mångtydiga,
eftersom man vid bokföring rör sig med de fyra så
väsensskilda begreppen tillgångar, skulder, vinster och
förluster. Denna mångtydighet innebär dock ingen
verklig svårighet, om man vänjer sig vid att alltid
tänka efter, vad de transaktioner som skola
redovisas, betyda för företagets ekonomi. Gör man det,
inser man lätt att en bokföringspost endast kan bestå
av antingen ett kapitalkonto och ett resultatkonto
eller av två kapitalkonton. Det senare fallet innebär
i förbigående sagt antingen ett utbyte av tillgångar
eller skulder mot andra tillgångar eller skulder eller
också betyder det att kapital investerats eller
återbu-rits. Har man gjort klart för sig, vad det är fråga
om, behöver man ej heller riskera att begå sådana
inkonsekvenser som att debitera ett resultatkonto och
samtidigt kreditera ett annat, vilket uppenbarligen är
orimligt eftersom det skulle innebära att en vinst
uppstått på grund av liden förlust eller tvärtom.
Märkligt nog är den gängse bokföringsteknikens makt
över tanken så stor att dylika poster alis icke höra
till ovanligheten.
Denna sammanblandning av kapitalkonton och
resultatkonton har säkerligen i hög grad bidragit till
att göra bokföringen dunkel och svårförståelig.
Saken kanske bäst belyses med hjälp av ett exempel. Vi
skola därför följa den redovisningsmässiga gången
av medel representerande avskrivningar av
maskinparkens värde.
Syftet med avskrivningsförfarandet är tvåfaldigt.
nämligen dels att visa värdeminskningen på grund av
förslitning och dels att trygga nyanskaffningen.
Den värdeminskning en maskin undergår, betingas
självfallet av maskinens livslängd.
Kan det förutses att denna ej kommer att bli
större än tio år, skall maskinens värde vara avlägsnat
ur böckerna efter förloppet av denna tid, och
följaktligen skola avskrivningarna göras på basis av det
i maskinen investerade kapitalet, dvs. inköpsvärdet.
Det bör alltså framhållas, att det är den hastighet,
varmed förslitningen försiggår, som bestämmer
avskrivningstakten och icke några ändringar i
prisnivån.
Till nämnda ändringar måste man däremot taga
hänsyn, då det gäller att bestämma storleken av de
medel som böra reserveras för att möjliggöra inköp av
nya maskiner. Härvidlag är det därför lämpligast
att utgå från nyanskaffningspriset.
Bokföringsmäs-sigt förfar man härvid så, att man lägger upp ett
särskilt konto med uppgift att visa den inverkan som
ändringar av prisnivån har på redovisningen. Vi
kommer nu till vårt exempel, ty det är ej likgiltigt om
detta regleringskonto betraktas som ett kapitalkonto
270
17 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
