- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
295

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 10 juli 1937 - Snabbare tåg — ett modernt krav, av N. Gustafsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig:. 3. Amerikanskt snabbtåg. Maximihastighet ca 175 km/tim.

hastigheten bestämts till 120 km/tim. Trots detta
ligger den effektiva medelkörhastigheten nära 100
km/tim. Tågen taga vardera 152 passagerare och då
de erhållna resultaten varit synnerligen goda även
nr ekonomisk synpunkt komma ytterligare ett antal
tåg av denna typ att insättas i drift. Enligt
tillgängliga uppgifter uppgår kostnaden inkl. ränta,
amortering samt löner för två förare och en konduktör till
60 à 65 öre pr km, under det att
bränsleförbrukningen uppgives till 1,25 liter pr km. (Motorernas
sammanlagda maximala effekt utgör 1 000 hkr.)

Man torde kunna få anse att de moderna tågens
främsta betydelse ligger i den förkortning av restiden
mellan vissa större platser som härigenom kan ernås.
För att ej förfuska detta mål får naturligtvis antalet
stationsuppehåll mellan ändpunkterna vara så litet
som möjligt, och i regel stanna dessa tåg ej på några
mellanstationer. De medtaga med andra ord endast
resande till slutstationen.

Även i U. S. A. hava dessa snabbtåg blivit
synnerligen populära.1 Trots att de endast i regel medföra
1 :a och 2:a klass passagerare och att biljettpriset är
högre än för de normala tågen, lär man f. n. få
beställa biljett minst två dagar i förväg för att kunna
påräkna plats.

De erfarenheter, som hittills vunnits, hava alltså
varit av den art att ett allmänt införande av dylika
snabbtåg torde vara att förvänta. Desamma hava även
nu varit så pass länge i drift, att de tekniska
lärdomarna visat var konstruktionens svårigheter ligga och
att det har blivit möjligt att övervinna dessa.

I vårt land hava tyvärr ännu ej några färsök blivit
gjorda i denna riktning. Yi hava visserligen våra
huvudlinjer elektrifierade, men trots att härigenom en
viss förkortning av restiden vunnits, återstår dock
mycket innan samma resultat nås som utomlands. Då

i Ett exempel på ett dylikt’ visas i fig. 3. Med en effekt
av 900 hkr utgör dess högsta hastighet ca 190 km/tim.

hastighet, är tidens lösen torde det kanske ej dröja så
länge innan dessa krav bliva så betydande att
åtgärder få lov att vidtagas för problemets lösande. • Den
enda väg som härvid står till buds är att genom ett
nedbringande av vikten och en aerodynamisk sett
rationell formgivning möjliggöra den höga farten med
rimliga effektbelopp och den redan förefintliga
ban-överbyggnaden.

Att införa dieselelektriska vagnar på våra elektri
lierade huvudlinjer skulle måhända vara att gå över
ån efter vatten i ali synnerhet då en enklare och
billigare lösning av problemet ligger direkt inom
räckhåll.

Våra snabbaste tågförbindelser finnas på sträckan
Stockholm—Göteborg. Resehastigheten mellan
ändstationerna utgör ca 75 km pr tim. Frånräknas
uppehållen, vilka ej behöva förekomma vid ett direkt
snabbtåg, uppgår medelhastigheten till 80 km/tim.
Som en jämförelse kan anföras att en vanlig lastvagn
av modern typ kan tillryggalägga samma sträcka
medförande en last av 3 500 kg med en
medelkor-hastighet av 60 km/tim. Förhållandena för en
lastvagn äro dock ofantligt mycket ogynnsammare
än för ett tåg, enär vägbanan dels upptager en massa
annan trafik samt ej heller är byggd för snabb
körning. Järnvägarnas stora fördel ligger ju i den fria
körbanan, vars beskaffenhet i de allra flesta fall är
fullgod och där framkomstmöjligheterna knappast
påverkas av väderlekens växlingar. Denna jämförelse
visar hur ofantligt bilens framkomstmöjligheter
förbättrats under de senare åren.

Trafiken Stockholm—Göteborg är av sådan
storleksordning, att den med ali säkerhet skulle tillåta
insättandet av moderna snabbtåg med två tåg i
vardera riktningen per dag som endast taga I och II
klass passagerare event. med ett tilläggspris över den
vanliga biljettkostnaden. Restiden för ett dylikt tåg
skulle ej behöva överstiga 3 tim. 20 min., alltså ej
stort mera än halva den nuvarande tiden. Anskaff-

10 juli 1937

295

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free