Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 17 juli 1937 - Fastighetstaxering av vattenkraftverk, av Gottfried Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
Frågan blir: Om man ger upp att söka nå den
ouppnåeliga "rena sanningen", huru långt bör man
då gå för att tillgodose det praktiska livets
rättmätiga krav?
I första hand bör härvid uppmärksammas, att man
vid beräkning av kraftvärdet inte blott kan utan i
överensstämmelse med lagens anda och bokstav bör
utgå från i olika delar av landet normalt gällande
kraftpriser, vilka med tillräcklig noggrannhet lätt
kuniia fastställas vid lämpligt sakkunnigt forum.
Ett rimligt värde på storleken och beskaffenheten
av den kraftmängd, som kan produceras, kan
likaledes lätt fastställas tack vare den goda kännedom,
som vi numera äga om vattenföringen i våra
vattendrag, och med ledning av lämpliga generella
anvisningar. Därmed erhåller man även ett rimligt värde
å den kraft, som verket kan producera.
De normala årskostnaderna för våra
vattenkraftverk (ränta, avskrivning, underhåll och övriga
driftkostnader) uppgå för storkraftverken vid ett
någorlunda lågt ränteläge till ca 8 % av
anläggningskostnaden och överstiga inte 10 % för något kraftverk
av betydenhet. För att skälig ränta skall kunna
erhållas på det i ett medelstort kraftverk nedlagda
kapitalet, skall sålunda värdet av den producerbara
kraftmängden, kraftvärdet, uppgå till ca 10 % av
kraftverkets anläggningskostnad; eller omvänt, ett
visst kraftvärde lämnar skälig förräntning på en
anläggningskostnad, som är ca 10 gånger större än
kraftvärdet.
På grund av detta enkla förhållande har
civilingenjör Charles Hässler föreslagit och vid ett flertal
taxeringsberäkningar själv utnyttjat den förenklade
tillämpningen av affärsmetoden, att man vid
fastställandet av ett kraftverks taxeringsvärde helt
enkelt i första hand utgår från det efter ca 10 %
räntefot kapitaliserade kraftvärdet.
Denna "förenklade affärsmetod" synes mig i det
närmaste kunna betecknas såsom "Columbi ägg" i
den föreliggande frågan. Det är visserligen sant,
såsom i det föregående framhållits, att om tvenne
kraftverk ha samma kraftproduktion men olika
höga byggnadskostnader, så är det dyrare kraftverket
i verkligheten värt något mindre än det billigare,
till följd av att det dyrare kraftverket drager större
avskrivnings- och underhållskostnader. Till detta
förhållande tages inte hänsyn i det skildrade
förenklade förfaringssättet. Men detta är av
underordnad betydelse i jämförelse med att man i det
närmaste eliminerar den upprörande orättvisa, vartill
anläggningskostnadsmetoden kan leda. Om sålunda
av tvenne kraftverk med samma kraftproduktion det
ena kostat dubbelt så mycket som det andra att
bygga och således enligt
anläggningskostnadsmetoden skulle åsatts ett ungefär dubbelt så högt
taxeringsvärde, så skulle däremot de båda kraftverken
med användandet av den förenklade affärsmetoden
bli likvärdiga.
Man kan dock vid tillämpandet av denna metod
lätt komma sanningen ännu ett steg närmare inpå
livet. Om nämligen kraftverkets anläggningskostnad
är lägre än det funna kapitalvärdet, och kraftvärdet
sålunda även kan förränta ett visst fallvärde, är att
observera, att årskostnaden för själva fallet inklusive
utmål endast utgöres av skälig ränta på fallvärdet.
Om denna sättes till 5 %, innebär detta, att värdet
av själva fallet inklusive utmål borde upptagas til\
dubbla skillnaden mellan det funna kapitalvärdet
och den verkliga byggnadskostnaden. Kraftvärdet
räcker då att täcka de till 10 % på
anläggningskostnaden beräknade årliga omkostnaderna samt att
lämna 5 % förräntning på fallvärdet. Emellertid
ökas årskostnadsprocenten något vid minskad
anläggningskostnad till följd av att den årliga
kostnaden för administration och driftspersonal är
oberoende av anläggningskostnadernas variationer. En
närmare undersökning av dessa förhållanden ger
därför lätt vid handen, att man kommer sanningen
mycket nära, om man åsätter fallet inklusive utmål
ett värde lika stort som det belopp, som erhålles,
om man ökar skillnaden mellan det funna
kapitalvärdet och den verkliga byggnadskostnaden med
endast 50 %. Äro kraftverkets
anläggningskostnader högre än det funna kapitalvärdet, få
byggnadskostnaderna vid taxeringen nedskrivas till detta
värde, och fallvärdet upptagas till noll. (Huruvida
fallet trots de föreliggande förhållandena ändock kan
äga något värde, såsom berörts i det föregående, är
en fråga, som i allmänhet torde kunna ställas på
framtiden.)
Totalomdömet om denna förenklade affärsmetod
blir, att man med den skulle kunna uppnå en rimlig
och framför allt en i stort sett rättvis avvägning av
taxeringsvärdena för hela vår utbyggda vattenkraft.
Det har redan framhållits, att för ändamålet
tillfredsställande, generaliserande och praktiska
anvisningar böra och kunna lämnas för metodens
tillämpning. Här är icke platsen att i detalj ingå på den
sidan av saken, men jag vill dock framhålla, att
bland annat kraftverkets storlek i viss mån inverkar
på kraftens värde vid kraftstationsväggen. Detta
är nämligen vanligen något lägre för större
kraftverk, delvis beroende p£l åt t kostnaderna bli högre
för kraftens distribution över ett större eller delvis
mera avlägset distributionsområde. Beträffande
beräkningen av den vid ett kraftverk disponibla
kraft-mängden och dess värdesättning vill jag i övrigt
endast hänvisa till de synpunkter, som framlagts av
civilingenjör Hässler i Teknisk tidskrift,
Elektroteknik, häfte 1, 1936, och i Svenska
vattenkraftföreningens publikation nr 289.
Kanske man framdeles kan komma fram till någon
ännu bättre metod, men i avvaktan härpå synes mig
tiden redan mogen att ändra lagens anvisningar pä
sådant sätt, att taxeringen föreskrives normalt skola
ske med användande av den förenklade
affärsmetoden. För dess tillämpning erfordras sedan blott, att
myndigheterna efter sakkunnig bearbetning låta
utgiva praktiska anvisningar och normer för beräkning
av värdet av den producerbara kraften i olika delar
av landet och i kraftverk av olika storlek samt angiva
den räntefot, efter vilken kraftvärdet vid kraftverk
av olika storlek skall kapitaliseras för beräkning av
skäligt nybyggnadsvärde och fallvärde. Detta
hindrar inte, att man kan gå förhållandena närmare
inpå livet i de fall, då så av kraftverksägaren eller
skattemyndigheterna kan befinnas önskligt.
Att fastställa en i praktiken användbar metod,
som för fram till en likformig och rättvis taxering
av de stora och alltjämt växande värden, som våra
vattenkraftverk representera, är den dominerande
huvudfrågan. Men det finnes även andra frågor i
304
17 juli 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
