Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 17 juli 1937 - Fastighetstaxering av vattenkraftverk, av Gottfried Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sambänd med taxeringen, som äro av så stort intresse,
att de borde ägnas en ingående uppmärksamhet
samtidigt med en lagändring i huvudfrågan och göras
till föremål för ytterligare direktiv från
myndigheterna.
Jag skall här inskränka mig till att med några ord
beröra en av dessa frågor, nämligen avskrivningen.
Detta är visserligen en fråga, som är generell för
alla olika slag av fastigheter, men vad som
framkommit under den senaste fastighetstaxeringen och
därav föranledda taxeringsmål ger tydligt vid
handen, att skarpare preciserade direktiv redan äro och
i än högre grad komma att bli påkallade beträffande
våra vattenkraftverk.
Det är inte tillräckligt att fastställa vissa
avskriv-ningsprocent. Regler måste också finnas av sådan
art, att avskrivningsprocentens formella tillämpning
inte leder till absurditeter. För lekmannen är ett
vattenkraftverks värdeminskning svår att överskåda..
Ifråga om husbyggnader är värdeminskningen mera
gripbar. Man ser lätt, att man för vissa byggnader
måste räkna med en relativt kort livslängd, men
samtidigt inser man utan vidare, att Stockholms slott
inte undergått någon väsentlig värdeminskning
under nära 200 år.
Innan jag går närmare in på frågan om
vattenkraftverkens värdeminskning, är det nödvändigt att
med några ord beröra avskrivningsförfarandets
ekonomiska sammanhang.
När man vid beräkning av en anläggnings
årskostnad förutom ränta på anläggningskapitalet samt
underhålls- och driftkostnader upptar ett visst
belopp, exempelvis 1,2 % på anläggningskostnaden, för
avskrivning, innebär detta, att man skall använda
sistnämnda belopp för avsättning till en
förnyelsefond (eventuellt i form av en successiv avbetalning
av obligationslån). Vid exempelvis 4 % räntefot
innebär detta i sin tur, att man räknar med att
byggnaden bör fullt avskrivas på ca 40 år, under vilken
tid förnyelsefonden hunnit växa till samma storlek
som den ursprungliga byggnadskostnaden, under
antagande att endast ca 1 % på-anläggningskostnaden
kommer förnyelsefonden till godo och att resten av
avsättningen, 0,2 % av anläggningskostnaden, måste
disponeras för på fonden och dess ränteavkastning
fallande skatter. Om man sålunda i detta fall
räknar med att byggnaden skall förlora hela sitt värde
efter 40 år, uppgår den årliga värdeminskningen i
genomsnitt till 2,5 %. Frågan är emellertid, hur
denna värdeminskning i realiteten gör sig gällande
under avskrivningsperioden.
I ett hyreshus kunna hyrorna — vid konstant
prisnivå — successivt sjunka, på grund av att huset
kommer att allt mindre motsvara tidens krav och
att dess standard successivt sänkes. I ett kraftverk
är emellertid kraftens värde oberoende av
kraftverkets ålder. Utgår man i första hand från ett
konstant kraftpris, så att man sålunda kan påräkna
samma avkastning under verkets hela livstid, är
kraftverkets byggnadsvärde under en viss beräknad
amorteringstid vid varje tidpunkt lika med
skillnaden mellan den ursprungliga byggnadskostnaden
och det belopp vartill förnyelsefonden hunnit växa
vid tidpunkten ifråga. Vid konstant årlig
avsättning till fonden växe/ denna långsammare i början
och fortare mot slutet. Om ett kraftverk skall be-
räknas vara helt avskrivet efter 40 år, kan vid 4 %
räntefot en "förståndig köpare" efter 20 år betala
69 % av ursprungsvärdet. Avkastningen under de
återstående 20 åren är ändock tillräcklig för
köpesummans förräntning och full avskrivning. (Har
affärskalkylen från början upplagts på sådant sätt,
att kraftverket under hela drifttiden skall lämna en
högre ränta på hela begynnelsevärdet än den,
varmed förnyelsefonden förräntas, så kan "den
förståndige köparen" betala något mer än 69 % efter
20 år, enär han då får ett mindre kapital att
förränta efter den högre räntefoten än den
ursprunglige ägaren.)
Affärsmässigt sett sjunker således ett kraftverks
värde under amorteringstiden långsamt i början och
hastigt mot slutet. Från visst håll har gjorts
gällande, att man bör räkna med en hög nedskrivning
under exempelvis de 10 första åren och sedan med
en minskad nedskrivning. För ett dylikt
resonemang finnes ur taxeringssynpunkt ingen reell grund,
såvida man inte skall utgå från att anläggningens
tillkomst varit mindre välbetänkt och att dess
byggnadskostnader på grund härav skola nedskrivas.
Däremot är det förklarligt att man för enkelhets
skull vill gå in för att räkna med en konstant
årlig värdeminskning. I det anförda exemplet
med 1,2 % avsättning till förnyelsefond skulle därvid
den tänkta konstanta årliga värdeminskningen
uppgå till 2,5 %, och efter 20 år skulle anläggningens
byggnadskostnad på så sätt bli nedskriven med 50 %
i stället för med ovan beräknade 100 — 69 r= 31 %.
Till förmån för ett dylikt förfarande kan anföras,
dels att man därmed kan tillgodose kravet på en
försiktig konsolideringspolitik från företagets sida, dels
att — bortsett från rena förnyelsearbeten — den i
årskostnadsberäkningen ingående
underhållskostnaden kan beräknas ställa sig lägre i början och högre
mot slutet av amorteringstiden. Det anförda gäller
vid konstanta kraftpriser samt oförändrad
avkastning och prisnivå. Förändringar i ena eller andra
riktningen av dessa faktorer påverka
värdeminskningens förlopp. Vid taxering kan man dock inte
spekulera i framtida förhållanden, utan man får nöja
sig med att vid de med vissa års mellanrum
återkommande taxeringarna ta hänsyn till förändrade
förhållanden, i den mån de framträda.
Det är emellertid inte tillfyllest att för en
kraftanläggnings från varaktighetssynpunkt olikartade
delar (byggnadsarbeten, turbiner och elektrisk
utrustning) fastslå vissa amorteringstider och
bestämma, hur den årliga nedskrivningen skall ske
under den påräknade amorteringstiden, och därefter
låta proceduren automatiskt fortgå. Beträffande en
del äldre och mindre kraftverk kan det vara lätt att
inse, att de kunna behöva helt avskrivas under en
relativt kort tidrymd. Å andra sidan har
erfarenheten beträffande speciellt våra storkraftverk givit
vid handen, att man för dessa kan räkna med en
relativt lång livslängd; de komma inte att närma sig
0-värdet under överskådbar framtid. Vissa
anläggningsdelar, såsom kanaler, bergtunnlar och
jorddammar samt över huvud taget alla schaktnings- och
sprängningsarbeten, som utförts för fallhöjdens
samlande, behöva inte förnyas och mista inte sitt
värde i annan mån än som kan betingas av ett
fallande kraftpris eller ett höjt penningvärde. Andra
10 juli 1937
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
