Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 17 juli 1937 - Syntetiskt gummi, av Bror Hansson - Litteratur - Anmälan: Toleranzen und Lehren, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Formeln för neoprene skulle då vara (C4 EL Cl)m.
Som vulkaniseringsmedel för neoprene användes
zinkvitt, som då blandningen värmes under viss tid
åstadkommer, att den termoplastiska massan
övergår till en, oberoende av temperaturen, elastisk massa,
som liknar vulkaniserad kautschuk.
Neoprenes förnämsta egenskap är dess beständighet
mot oljor, fotogen och bensin. Neoprene förstöres ej
så hastigt som gummi av hög temperatur och solljus,
syrgas, syror och alkalier. Gaser ha svårare att
tränga igenom neoprene än gummi. Cement och
lösningar av neoprene impregnera porösa material
bättre än gummilösningar.
Redan så tidigt som 1935 tillverkades i U. S. A.
500 000 kg neoprene per år.
3. Butadiengummi.
I en uppsats om konstgjort gummi borde egentligen
det ryska gummit nämnas först, eftersom
tillverkningen otvivelaktigt är större där, än i något annat
land. Ryssland har ju sedan gammalt haft en mycket
förnämlig gummiindustri. Nu säga ryssarna sig
endast stå efter U. S. A. i årlig gummiförbrukning.
Ryssland förbrukade 1936 30 000 ton naturgummi och
tillverkade dessutom enligt uppgift 60 000 ton
artificiellt gummi. (Hela Europas gummiförbrukning var
samma år 300 000 ton.) Det är emellertid så, att inga
prover på detta, det ryska gummit, kommit utanför
landets gränser. Uppgifterna om kvalitet och
tillverkningssätt äro dessutom föga enhetliga. Det synes, som
om två olika gummisorter skulle tillverkas. Det ena
kallas sovprene och framställes ur acetylen. Härur
framställes kloropren, som polymeriseras till
sovprene. Slutresultatet är troligen detsamma som
neoprene, även om tillverkningsmetoderna äro något
olika.
Den största ryska tillverkningen av artificiellt
gummi använder emellertid potatis som utgångsmaterial
(enl. uppgift odlas omkring 300 000 har för
ändamålet). Av potatisen får man alkohol, som överföres
till butadien (CH2 = CH — CH = CH2), vilken
slutligen polymeriseras till en gummiliknande substans.
En annan liknande produkt tillverkas i Tyskland
under benämningen buna. Här är utgångsmaterialet
kol och kalk, varur acetylen framställes. Denna
överföres sedan till gasformig butadien, som efter
komprimering polymeriseras. Buna är för övrigt
tekniskt föga känt och finnes ännu ej att köpa utanför
Tysklands gränser. Ett bolag med tyska staten som
huvudintressent och med ett aktiekapital av 30 000 000
RM skall emellertid taga upp tillverkningen. Det
understödes av en tull på ungefär 2 kr. pr kg för
naturgummi.
Inom den elektriska industrien i Sverige har hittills
huvudsakligen neoprene använts. Det är än så länge
oersättligt bland annat för mantlar på kablar, som
utsättas för bensin, olja eller andra lösningsmedel (t. e.
tänd- och andra bilkablar, och kablar för garage,
verkstäder etc.). En alldeles speciell användning har
det fått för neonkablar. Vanligt gummi stoppar
nämligen ej i neonanläggningar, troligen på grund av den
ozon, som bildas vid de elektriska urladdningarna.
Neoprene angripes ej av ozon.
Neoprene synes även vara det länge sökta
materialet för tätning av kabelboxar, transformatorer och
andra oljefyllda apparater och får härför allt större
användning.
Av ovanstående framgår att tillverkningen av
artificiellt gummi redan antagit jätteproportioner. Dessa
material komma säkert att i framtiden få allt större
betydelse för speciella ändamål. Huruvida det
emellertid även kommer att kunna konkurrera med
naturgummit i prisbillighet, är en annan fråga. Just nu
kostar visserligen naturgummi ca 2 kr/kg. Under
normala tider kostar det avsevärt mindre, nedemot
0: 50 kr/k g. Thiokol kostar 4: 60 kr/kg och neoprene
kostar 6: 70 kr/kg. Ryssarna, som äro mycket
entusiastiska framhålla emellertid, att för tillverkning av
ett ton av deras butadiengummi åtgå endast 485
arbetsdagar. Här inkluderas då även arbetstiden för
potatisodlingen, tillverkningen av alkoholen etc. För
tillverkning av ett ton naturgummi och leverans, fritt
hamn i Colombo, lär det åtgå ca 1 000 arbetsdagar.
Båda dessa siffror antyda att varken artificiellt
eller naturgummi torde kunna framställas till lågt pris
i länder där arbetskraften är dyr. Det är väl dessutom
fråga om, om de energiresurser vi ha här i norr kunna
konkurrera med tropikernas solenergi, ty i alla dessa
processer fordras mycket energi, då dessa komplexa
produkter skola bildas av enkla ämnen. Gummiträdet
utgår dessutom från ytterst billiga råvaror, luftens
kolsyra och jordens vatten, vid sin syntes av
naturgummi. Bror Hansson.
LITTERATUR
Toleranzen und Lehren av dipl.-ing. P. Leinweber.
115 sidor, 134 figurer. Julius Springer 1937.
Ovanstående arbete förtjänar uppmärksamhet, då
det ger en god överblick över de metoder och
möjligheter, som för närvarande stå till buds för
verk-stadsmässig måttkontroll sådan den gestaltar sig vid
utbytbar tillverkning av relativt noggranna delar.
Erfarenheterna, som ligga till grund för arbetet, äro
liksom de förekommande exemplen huvudsakligen
hämtade från vapen- och ammunitionstillverkningen.
Författaren avstår från att gå närmare in på frågorna
för en ännu noggrannare tillverkning, vilket givetvis
är en brist. Likaså kan anmärkas att de rader som
ägnats mätmetoden för kugghjul blivit alldeles för
få. Då författaren haft en stor fond av erfarenhet
att ösa ur, ger boken en mängd förträffliga praktiska
upplysningar och goda uppslag.
Av bokens tre huvudavdelningar avser den första
att ge konstruktören anvisningar, så att redan vid
detaljritningarnas utarbetande erforderlig hänsyn
tages till de krav, som mättekniskt äro önskvärda
att få fyllda. Här behandlas sålunda bl. a. olika
system för måttsättning av toleranser och
längdtoleransernas beroende av varandra, önskvärt hade
varit, om författaren mer ingående hade behandlat
ISA-toleranserna. I den andra avdelningen ges en
framställning av mätandet med giggar av olika slag,
giggarnas konstruktion, användning och framställning.
Det sista avsnittet är ägnat en mer ingående
behandling av några speciella frågor, bland vilka må
nämnas toleranser för avståndet mellan två hål.
Bn.
308
31 juli 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
