Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 24 juli 1937 - Renhållning av våra vattendrag. Några synpunkter, av Carl Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
24 JULI UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 30
o
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Renhållning av våra vattendrag. Några synpunkter, av major Carl Schmidt. — Individuel og
international Dokumentation, af Mag. art. Industribibliotekar Oskar Thyregod. — Notiser. — Tekniska
föreningar.
Renhållning av våra vattendrag.
Några synpunkter.
Av major CARL SCHMIDT.
Ett rent vatten i våra vattendrag och sjöar är
en nationaltillgång, som icke kan överskattas.
Om man jämför de nordiska vattendragen med dem
i de stora industriländerna, i de tätt befolkade
trakterna i världen eller länder med yngre
geologiska formationer, där vattnen äro vällingartade
eller i varje fall starkt slamförande framstår utan
vidare, att Norden i stort sett står i en särklass, en
förmån, vars vidmakthållande borde vara värt
betydande offer.
Industriens och samhällenas utveckling ha
emellertid ökat de olägenheter i våra vattendrag och
sjöar, som äro en följd av avloppsvattnens
utsläppande i dessa. Om det sålunda framförallt är
industrier och samhällen, som med sitt avloppsvatten
förorena vattendragen, ha å andra sidan just
samhällena och vissa industrier också stort intresse av
att vattnet i de vattendrag, vid vilka de äro belägna,
resp. där de hämta sitt vatten, hålles rent.
Motsatsförhållandet inträder härvid enligt sakens natur
mellan ovanför eller nedanför varandra utefter
vattendraget, lokaliserade intressen, samhällen,
industrier, enskilda gårdar, etc. Härtill kommer så
det speciella fiskeriiutresset.
De åtgärder i förbättringssyfte, som kunna
ifrågakomma, avse antingen rening av det avloppsvatten,
som utsläppes i vattendraget, eller rening av det
vatten, som hämtas därur för samhällenas behov,
för fabriksdrift eller annat. Allt oftare blir numera
såväl det ena som det andra förfaringssättet
erforderligt.
Den nyligen av regeringen tillsatta kommittén för
utarbetande av ett förslag till lag för reglerande av
härmed sammanhörande förhållanden visar, att
olägenheterna av vattendragens förorening under
senare år blivit så betydande, att hittillsvarande
form för föroreningsfrågornas behandling icke kan
anses tillfredsställande.
I de stora industriländerna ha föroreningsfrågorna
sedan länge stått på dagordningen, och de
föreskrifter, myndigheterna där sett sig nödsakade att
utfärda, lia åsamkat samhällen och industrier betydande
kostnader för byggande av reningsverk, för
avloppsvatten etc., vilka ändock icke alltid resulterat i rena
vattendrag.
Man bör förutse, att vi i Sverige snart nog nått en
tidpunkt, då vi inte längre kunna hantera
vattendragen, som vore de kloakledningar. leke enbart
samhällena måste bygga reningsverk; även vissa
industrier bli som sagt nödsakade att räkna med
reningskostnader, som märkbart kunna inverka på
industriprodukternas framställningspris. På grund av
förhållanden, som längre fram skola beröras, erfordras
även andra åtgärder, om vattendragen skola hållas
rena. Sannolikt måste det allmänna i många fall
träda in och ekonomiskt i en eller annan form
medverka härtill. Nuvarande förhållanden i U. S. A. äro
typiska exempel på vad en socialt inställd
statsledning härvidlag kan åstadkomma. Vid sökandet
av-arbetsobjekt för arbetslöshetens bekämpande ha där
även vattenreningsfrågorna regionellt ocli
planmässigt tagits upp till behandling. Intresset för
byggande av reningsverk har i hög grad stimulerats
genom statsanslag, och ett betydande antal sådana ha
tillkommit efter år 1932.
Sedan vi i Sverige under de senaste decennierna
börjat se om våra nationaltillgångar, och medan
jordbruk, skogsbruk, gruvdrift etc. ordnats rationellt
och även i hög grad omhuldats av statsmakterna, lia
vi kanske med en viss självförhävelse yttrat oss om
rovdriften i andra länder. Men ifråga om våra
vattendrag ha vi själva redan länge på många håll gjort
oss skyldiga till rovdrift genom att förstöra dem med
allt slags avfall. Även om vi nu lyckats få en
föroreningslag, som är ett nödvändigt medel för att reglera
förhållandena, så måste man dock säga, att detta
endast är ett första steg för att skaffa oss rena
vattendrag.
Föroreningsproblemen äro synnerligen
komplicerade. De förebyggande åtgärderna — speciellt för
industrierna — äro allt annat än självklara och med
hänsyn till kostnaderna mången gång svåra att
genomföra. På grund härav har man i Sverige hittills
i regel varit nödsakad att inskränka åtgärderna till
halvmesyrer, som förbättrat förhållandena utan att
skapa rena vatten och utan att giva de skadelidande
någon kompensation för kvarstående olägenheter.
I en del fall har ersättningen för skadan av en
förorening av mindre omfattning ordnats genom
godvillig överenskommelse. Vederbörande ha nöjt sig
10 juli 1937
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
