Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 24 juli 1937 - Renhållning av våra vattendrag. Några synpunkter, av Carl Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te km sk Ti ds kri ft
skäl viel kondensation av avloppsgaser utsläppt
giftiga kondensat. Ett utnyttjande eller
tillvaratagande av avloppsvattnens skadliga beståndsdelar borde
kunna stimuleras genom att industriens
sammanslutningar utlyste pristävlingar för rationella
förbättringar avseende avfallsvätskorna.
Vid utfärdande av bestämmelser angående
reningsåtgärder måste man ofta nog gå fram successivt och
efter hand studera åtgärdernas verkningar. Ett
vattendrags beskaffenhet har härvidlag stor betydelse.
Vattenmängd, profilregleringsförhållanden, vattnets
kemiska och biologiska beskaffenhet etc. måste
beaktas. En nytillkommande hög dammbyggnad i ett
vattendrag, varigenom ett nytt stort lugn
vattenbäcken skapas, kan samtidigt inverka på vattendragets
självrenande förmåga. Vattnets temperatur är av
mycket stor betydelse, emedan oxidationsprocesser
försiggå med större hastighet och intensitet vid hög
temperatur än vid låg. Åtgärderna behöva i regel
anpassas efter årstiden. I ett mera jungfruligt
vattendrag kan exempelvis tillåtas en viss förorening,
räknad per kbm vattenföring: i ett annat, där redan
en fabrik eller ett samhälle åstadkommer viss
förorening, kan intet eller endast ett mindre tillskott i
förorening tillåtas. Fråga kan då bli, om exempelvis
en ny fabrik icke skall tillåtas bliva uppförd vid
vattendraget, eller om de äldre föroreningarna skola
förminskas för att bereda plats för den nya fabriken.
Det har någon gång påyrkats, att åtminstone en
del av våra älvar skulle fullt skyddas mot förorening
genom förbud mot anläggande av fabriker längs dem.
En sådan åtgärd bleve nog i längden icke praktiskt
genomförbar. Många exempel finnas, där industrien,
utan att något åtgjorts för att hindra föroreningen,
fått fritt husera. Ett typiskt exempel på vart detta
kan leda är Mölndalsån, där såväl Mölndals stad som
ett flertal industrier hjälpts åt att förstöra ån. Om
icke detta vattendrag runne ut genom Göteborgs
stad, skulle väl förhållandena få fortgå, även sedan
ån blivit hopplöst förorenad. Genom den stank, som
nu uppkommer inom Göteborg, torde åtgärder bli
nödvändiga. Mölndals stad har nu också visat vägen
genom det nyligen fullbordade reningsverket för sitt
avloppsvatten.
Komplikationer kunna ofta uppkomma, då en
industri skall utvidga sin verksamhet med en
fabrikation, som fordrar relativt rent fabrikationsvatten.
Industrien ligger vid ett vattendrag, som redan —
särskilt vid sommarlågvatten — är starkt förorenat.
Fabrikationen misslyckas. Samtidigt utvidgar en
ovan-förliggande industri sin fabrikation, vilket ytterligare
skärper föroreningsfrågan och ställer den nystartade
fabrikationen inför ett ännu svårare problem. Det hade
måhända från början varit möjligt att åtminstone
under större delen av året genom rening av
fabrikationsvattnet hålla driften igång vid den nystartade
fabrikationen, men efter den ovanförliggande
industriens utvidgning är denna möjlighet förminskad.
Redan vid teknikens nuvarande ståndpunkt skulle
effektiva reningsåtgärder ofta nog kunna vidtagas,
men kostnaderna bli höga i jämförelse med skadans
beräkningsbara värde. De komma därför icke till
utförande, i varje fall icke i tillfredsställande
utsträckning. Det är i första hand i dylika fall, som
det allmännas ingripande vore berättigat, för att
reningsverk överhuvudtaget skola komma till.
Om statsmakterna även i fortsättningen se sig i
stånd att under en lågkonjunktur anordna
beredskaps- eller statskommunala reservarbeten, borde
även reningsverk kunna bli lämpliga objekt. Behov
av anläggningar av detta slag kommer säkerligen att
finnas även efter lagens tillkomst, och en sådan
utväg att förbättra vattendragen skulle säkerligen av
alla berörda parter hälsas med tillfredsställelse.
I sammanhang härmed må framhållas
önskvärdheten av att underlätta anskaffandet av områden för
anläggande av reningsverk. Det förekommer
nämligen, att industrier disponera över ett mycket
begränsat område, och förvärvandet av erforderligt
område, sedan vederbörande blivit ålagda att utföra ett
reningsverk, kan stöta på svårigheter.
Vid bedömande av industriens föroreningsproblem
måste rörligheten i industriens tekniska metoder
särskilt beaktas. Den ständiga utveckling, som äger
rum, medför att åtgärder, som vidtagas, åtminstone
i vissa avseenden icke kunna bli bestående för lång
tid framåt. Ändringar och moderniseringar i
tillverkningen kunna snart nog inverka på resultatet av
utförda reningsåtgärder.
Samhällenas reningsfrågor ligga härvidlag på ett
annat plan. I allmänhet komma samhällena att bestå
för lång tid framåt, och anläggningar behöva endast
beräknas för en viss fortskridande ökning i
invånare-antal. Det är även lättare för samhällena att lägga
ned större kapital, när detta icke påfordrar en hastig
avskrivning.
Emellertid är det icke enbart sjöar och vattendrag
som förorenas, också skärgårdarna och havskusten
beröras redan på många ställen.
Vid vissa rådande kustströmmar kunna fiskens
lekplatser, fiskeplatser och människornas badplatser
spolieras. Exempel härpå finnas i Öresund, på vissa
områden längs skånska kusten under betkampanjen,
vid kopparverket i Oskarshamn, i Stockholms inre
skärgård, på ett flertal ställen längs Norrlandskusten,
där stora cellulosafabriker under de senaste
decennierna vuxit upp, samt vid ett flertal å- och
älvmynningar, där vattnet är starkt förorenat, exempelvis
Göta älv, Nissan, ett flertal mindre åar i Skåne, Emån,
Motala ström och Ljungan. Kustföroreningars
inverkan är ofta svår att bedöma, emedan
kustströmmarna äro beroende av vinden och mycket växlande
till storlek och riktning.
En rätt avvägning av de åtgärder, som böra
ifrågakomma, är en vansklig uppgift, som också blir i hög
grad beroende av teknikens utveckling. Man kanske
till en början får nöja sig med enklare anordningar
och högre penningersättning för att längre fram göra
reningsåtgärderna effektivare och därigenom kunna
sänka ersättningen till de skadelidande. En
nypröv-ning av föroreningsproblemet kan snart nog bliva
motiverat av tekniska framsteg.
En utveckling av reningstekniken förutsätter
emellertid ett intimt samarbete mellan biologer, kemister,
vattenbyggnadsingenjörer och industriexperter. Dessa
måste ha tillgång till laboratorier för att beredas
möjlighet att bedriva forsknings- och försöksverksamhet.
Ett forsknings- eller uppfinnareinstitut, anknutet till
Ingenjörsvetenskapsakademien eller Tekniska
högskolan, skulle säkerligen vara ett effektivt medel att
påskynda dessa frågors lösning och samtidigt utgöra
ett välbehövligt stöd för de domstolar eller myndig-
24 juli 1937
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
