Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 14 aug. 1937 - Sjöregleringar för vattenkraftändamål, av Otto R. Alrutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti dskrj ft
Österbygdens Vattendomstol tillmötesgick i stort
sett föreningens medlemmars önskemål.
Delaktigheten inom varje delföretag i
vattenreg-leringsföretaget är alltså bestämd efter beräknad
fallhöjd, och jämkning är medgiven i vissa fall, för den
händelse utnyttjad fallhöjds storlek kommer att
avvika från den beräknade. Delaktigheten i
vatten-regleringsföretaget i dess helhet, efter vilken, när
samtliga strömfall blivit utbyggda, bidrag till de
gemensamma administrationskostnaderna skall utgå och
rösträtt i gemensamma frågor såsom styrelseval
m. m. utövas, är i överensstämmelse med vad som
gällde för regleringsföreningen bestämd efter vad
för varje strömfall påförts av
anläggningskostnaderna för samtliga regleringsföretag (således ej efter
båtnadsprincip en).
En del av dessa anläggningskostnader,
motsvarande i huvudsak kostnaderna för erhållande av
domstolsutslag, är redan under regleringsföreningens tid
gulden för samtliga strömfall. Återstoden är betald
för de fullständigare utbyggda strömfallen och skall
för de övriga gäldas, när de bliva så utbyggda, att
den förbättring, som genom regleringen vinnes, kan
vid dem begagnas. Således erfordras icke, att
tillgodogörande verkligen sker såsom vattenlagen
föreskriver, detta för undvikande av onödiga
stridigheter. För strömfallen i den förenade Dalälven är
därjämte särskilt angiven den utbyggnadsstorlek, då
förbättringen skall anses kunna tillgodogöras.
Föreskrivet är även, att, så länge strömfall är utbyggt
endast för en del av fallets höjd,
betalningsskyldighet inträder endast för den utbyggda delen. Detta
måste anses som ägnat att medföra bättre rättvisa
än lagens bestämmelser. Detsamma kan måhända
icke sägas om den från Dalälvens regleringsförenings
stadgar överförda bestämmelsen, att
betalningsskyldighet skall vid vissa tidpunkter (femton år efter
respektive regleringsarbetes påbörjande) inträda även
för outbyggda strömfall.
Genom att samtliga regleringsföretagen sålunda
sammanfördes i ett gemensamt
vattenregleringsföre-tag enligt vattenlagen vanns emellertid icke endast
en förenklad organisation utan även, vad som var
ännu viktigare, den, som sagt, avsedda fördelen, att
ny ägare av strömfall blev enligt vattenlagen skyldig
att under vissa förutsättningar gälda bidrag till
regleringskostnaderna. Med anledning av den trygghet,
som sålunda vanns, ansågo sig delägarna kunna
avstå från de säkerheter, som enligt
regleringsföreningens stadgar ställts av föreningens medlemmar
för fullgörande av deras skyldigheter till föreningen.
Detta innebar en avsevärd förenkling och en lättnad
för delägarna. Fullt samma trygghet erhölls
emellertid icke på detta sätt som genom det gamla
systemet. Enligt vattenlagen skall nämligen ny ägare av
strömfall icke svara för bidrag, som förfallit till
betalning mer än ett år, innan han blev ägare till
strömfallet, eller om han inropat strömfallet på
exekutiv auktion, för bidrag, som före försäljningsdagen
förfallit till betalning. Möjlighet förefinnes alltså, att
vattenregleringsföretaget kan gå miste om ett
bidrag, om delägare blir insolvent, men delägarna i
Dalälvens Vattenregleringsföretag ansågo sig kunna
bortse från denna möjlighet.
Utöver vad vattendomstolen sålunda föreskrev
innehålla de stadgar, som Dalälvens Vattenreglerings-
företag antog, vissa bestämmelser, ägnade att ordna
förhållandet mellan delägarna på ett mer rättvist och
praktiskt sätt än vattenlagen gör. (I allmänhet
överensstämma dessa föreskrifter med Dalälvens
regleringsförenings stadgar.) Så hava större delägare
och Kungl. Maj:t och Kronan rätt att insätta var sin
ledamot i styrelsen. För tillvaratagande av deras
intresse, som äga strömfall i bivattendrag och vilka
sålunda kunna i tappningsfrågor hava andra
önskningar än ägare av strömfall i den förenade
Dalälven, hava ägarna av de förstnämnda fallen viss rätt
att insätta ledamot i styrelsen. Styrelsen har att
bestämma tidpunkten för betalningsskyldighets
inträdande för strömfall, som bliva utbyggda, sedan
vattenregleringsföretaget börjat sin verksamhet, samt
att uppgöra och utsända debiteringslängder.
Styrelsens beslut i dessa frågor kunna överklagas genom
hänvändelse till skiljedomstol. Föreskrifter äro
givna om bildande av förnyelsefonder. Kvalificerad
röstmajoritet erfordras i vissa frågor bland annat om
ändring av fastställd regleringsplan. Bestämmelser
finnas ock om skyldighet för dem, som besluta sådan
ändring, att ersätta delägare, som därav lida skada.
Tvist om skadeersättningens storlek skall hänskjutas
till vattendomstolen.
Sedan Dalälvens Vattenregleringsföretag antagit
stadgar och valt styrelse, trädde regleringsföreningen
efter 20-årig verksamhet i likvidation. Samtliga dess
tillgångar, rättigheter och skyldigheter överlätos på
vattenregleringsföretaget.
I Indalsälvens flodsystem äro hittills endast två
sjöar av betydelse för vattenkraften reglerade,
nämligen Hårkan, till vilkens reglering tillstånd erhölls
enligt äldre lag, och Torrön, som reglerats enligt
vattenlagen. Även för dessa regleringar har ett
gemensamt vattenregleringsföretag kommit till stånd,
benämnt Indalsälvens Vattenregleringsföretag, vilket
består av Torröns och Hotagens delföretag.
Andelstalen inom detta äro icke bestämda så, som
vattenlagen närmast förutsätter, efter en stel längd, där
båtnaden för varje strömfall på förhand uträknats och
andelstalet därefter bestämts. Detta system ansågs
nämligen här olämpligt, enär det var svårt för att
icke säga omöjligt att på förhand avgöra, vilken
fallhöjd skulle för varje strömfall sammanföras i en
och samma anläggning, och det givetvis skulle
kunna leda till avsevärd orättvisa, om en strömfallsägare,
som bebyggde endast en del av i längden angiven
fallhöjd, skulle få betala bidrag för hela fallhöjden,
liksom en motsatt eventualitet icke heller skulle vara
skälig. För den skull överenskommo delägarna, att
bidragsskyldighet skulle inträda endast för fallhöjd,
som bleve utbyggd i sådan omfattning, att en
tredjedel av den genom respektive reglering vunna
ökningen av vattenmängden kunde utnyttjas. Närmare
överenskommelse träffades om huru den utbyggda
fallhöjden och utbyggnadens omfattning skulle
beräknas och om olika relativtal för varje strömfall, med
vilket relativtal antalet utbyggda fallhöjdsenheter
skulle multipliceras för ernående av strömfallets
andelstal. Delägarna överenskommo vidare, att
kostnader, som icke skulle gäldas av delföretag ensamt,
skulle bestridas till 2/3 av Torröns och till 1/8 av
Hotagens delföretag och inom varje delföretag
fördelades enligt ovan angivna regler. Strömfalls
andels-tal i det gemensamma företaget erhölls genom addi-
14 aug. 1937
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
