Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 18 sept. 1937 - En beklämmande utställning, av B. Traneus - Nya arbetsmaskiner på Leipzigermässan 1937, av E. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
att ingen av ABF:s 78 000 medlemmar haft tillfälle
medverka vid utställningens utformning. En sådan
medverkan hade bestämt avsatt välgörande spår.
Apropå ABF, så skulle man vilja rekommendera
utställningens arrangörer att åhöra den föreläsning,
som kommerserådet Å. F. Enström där skall hålla om
"Svenska intelligensindustrier" någon gång under
det instundande läsåret. De skulle då få en något
annorlunda uppfattning om vad tekniken betytt och
betyder för Sveriges land och folk — dess arbetare
ej uteslutna — än den, varåt de givit uttryck i
Lilje-valchs konsthall. Då kanske den enkla, sanningen
går upp för dem, att vår teknik så litet förtjänar bli
föremål för demagogiska utläggningar, att den
tvärtom borde behandlas med tacksamhet och sympati,
då "arbetarrörelsen har ordet". B. Traneus.
Nya arbetsmaskiner på Leipzigermässan 1937.
Av diplomingenjör E. LUNDGREN.
För teknikens utveckling har den årligen
återkommande utställningen i Leipzig erhållit stor betydelse,
och det stora allmänna intresset för Leipzigermässan
är därför förklarligt. I år besöktes mässan av över
33 000 utlänningar, härav 1 700 svenskar. Särskilt på
verktygsmaskinernas utförande och konstruktion
utövar den med utställningen förenade tävlingen mellan
fabrikerna utan tvivel ett mycket gott inflytande.
Härom vittnade den imponerande samling av
verktygsmaskiner i den ståtliga hallen nr 9. Denna stora
byggnad var f. ö. nu för första gången på många år
fullt upptagen, så att även på läktarna maskiner och
verktyg voro utställda. Ändå hade man i
huvudhallen berett plats för betydligt flera
verktygsmaskiner än vanligt, genom att till hall nr 11 överföra alla
träbearbetningsmaskiner och även svetsmaskiner och
apparater. I sistnämnda hall funnos även en mängd
förstklassiga verktygsmaskiner.
Vid en granskning av de utställda maskinerna kan
man knappast finna några helt nya konstruktioner,
men överallt spårar man en strävan att förenkla
maskinernas skötsel samt att öka deras allmänna
användbarhet. För drivning av maskinerna användas
i allt högre grad polomkopplingsbara motorer med
flera hastigheter, vilket i regel medför en förenkling
av konstruktionen samt även för skötseln, då
kontrollspakarna kunna anordnas inom bekvämt räckhåll
för arbetaren.
Ett alltid återkommande problem är att finna medel
för bekvämt varierande av hastigheter och matningar,
så att man i varje fall kan arbeta på lämpligaste sätt.
Den eftersträvade "stufenlose" variationen kan man
som bekant uppnå på elektrisk väg, såväl som
hydrauliskt och även rent mekaniskt. Alla tre sätten
voro använda på olika maskiner på mässan. Den
elektriska Ward-Leonard drivningen med dess ytterst
bekväma inställningsmöjligheter inom vida gränser
är förhärskande vid större hyvelmaskiner t. e.
Wald-richs, Böhringers o. a. samt även för drivning av
arbetsstycket hos rundslipmaskiner (Fortuna m. fi.).
Hydraulisk rörelse har funnit allmän användning för
slipmaskinernas matningar, bordrörelse etc., den
användes som bekant även för drivning av kipphyvlar
(Lange & Geilen) samt för enstaka svarvar.
Mekaniska anordningar för att uppnå den önskade
gradvisa förändringen förekomma i olika utföringsformer.
Flera av utställningens borrmaskiner (exempelvis
Auerbach & Scheibe) och andra maskiner voro
försedda med Heynau-Getriebe, en friktionsdrivning,
vilken även demonstrerades i en särskild utställning
på läktare i hall nr 9. Densamma är i princip lika
med Reeves gamla välkända konstruktion, med två
par koniska skivor, ett par på den drivande, det
andra på den drivna axeln, anordnade så att det
axiala avståndet mellan skivorna bekvämt kan
varieras. Det kraftöverförande elementet angriper då
närmare axelcentrum å den ena axeln, samtidigt längre
bort från den andra och på sätt åstadkommes en
kontinuerlig förändring av översättningsförhållandet.
Hos Reeves bestod det kraftöverförande elementet av
en bred med träribbor belagd rem, hos Heynau är det
en stålring som klämmes mellan de koniska skivorna.
I en annan konstruktion, P. I. V. (vilket betyder
Positive, Infinitely Variable), som på mässan användes
på ett flertal svarvar (Löwe, Heymer & Pilz, Scheu
revolversvarv), överföres kraften på ett liknande sätt
medelst en kedja, som ingriper i radiala spår på de
koniska skivorna.
En av mässans mest omdiskuterade maskiner var
den av ing. Jereczek genom Allgemeine
Werkzeug-maschinen A. G. lanserade
"Gleichlauf"-fräsmaski-nen. En maskin av denna typ visades visserligen
redan vid förra årets mässa, men den tycktes väcka
större uppmärksamhet i år. Karakteristiskt för
maskinen är, att arbetsbordet icke som hittills matas
mot fräsens skärriktning, utan i samma riktning,
därför namnet "Gleichlauf". Fräständerna skära
således under sin rörelse nedåt mot arbetsstycket, så
att arbetsbordet alltid av skärtrycket pressas mot
sina glidytor, medan vid det hittills vanliga
arbetssättet frasen tenderar att lyfta arbetsstycket, så att
detta icke ligger fullt så stadigt. Vidare är det gamla
vanliga sättet mindre fördelaktigt av det skälet, att
frasen vid början av sina skär endast tangerar
arbetsstycket, den har icke genast något material att skära
i, utan får en liten tid glida och slita på arbetsytan.
Detta inverkar skadligt på skärtändernas
varaktighet. Annorlunda förhåller det sig vid "Gleichlauf".
Där drives skäret från början under gynnsammare
förhållanden direkt in i materialet. Den skadliga
slitningen undvikes, fräsen håller längre eller också
kan den köras med högre hastigheter, varför man
erhåller slätare ytor. Å andra sidan kan förfarandet
ha sina olägenheter. Vid fräsning av t. e. obearbetat
gjutgods kan fräsens förslitning bliva större till följd
av att skärkanterna oupphörligen pressa mot den
som bekant ofta mycket hårda ythinnan hos godset i
stället för att som vanligt få skära in i det mjukare
godset under den yttre hinnan. Dessutom måste
skär-kanterna vid mycket stora spåndjup och grova mat-
378
18 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
