Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 25 sept. 1937 - Till frågan om förbättrad utbildning i stadsplanekonst, av Gustaf Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
skapsgrenarnas gränser bliva i viss mån svävande
och att vad som i det följande hänföres till ett visst
ämne med ett annat betraktelsesätt kanske kunde
hänföras till ett annat. Ordningsföljden de olika
kunskapsgrenarna emellan har blivit sådan, som det
fallit sig för författaren naturligt vid ett någorlunda
sammanhängande resonemang, och de olika
lärostoffen hava betonats med hänsyn till vad författaren
anser, dels • vara försummat i den nuvarande
utbildningen, dels vara förbisett i de sakkunnigas förslag.
Någon uttömmande redogörelse för alla de ämnen,
som böra ingå i stadsplaneutbildningen,
ifrågakommer sålunda ej här; dock har allt som författaren
anser vara väsentligt medtagits. Den, som vill
närmare sätta sig in i huru den nuvarande
undervisningen bedrives, hänvisas till K. T. H:s
årsredogörelse.
Beskaffenheten av det samhälle, man skall planera för.
Här åsyftas i första hand de sociala förhållanden
under vilka de människor, som bilda ett visst
samhälle leva, men även de ekonomiska förhållanden,
som inverka reglerande på dess tillväxt.
En stadsplanering, där man ej tid efter annan
undersöker förutsättningarna för densamma, vilar ej
på reellt underlag. I stagnerande småstäder eller
andra mindre samhällen kan nog sunda förnuftet utan
stöd av några vidlyftiga utredningar räcka till att
bedöma huru samhället utvecklas men ej så i större
eller under starkare utveckling varande samhällen.
Det kan i längden ej vara förnuftigt att uppgöra
stadsplaner för ett sådant samhälle utan att genom
studier av föregående utveckling och aktgivande på
framträngande tendenser ungefärligen beräkna
utvecklingen med avseende å innevånareantal och
bostadsstandard för att med ledning därav kunna
bedöma, huru stor bebyggelseintensitet, som lämpligen
bör föreslås.1 Denna kombination bör fattas som ett
exempel, ty även andra förhållanden kunna behöva
utredas.
För att kunna åstadkomma dylika utredningar
fordras emellertid kunskaper i befolkningslära och
om bostadssociala förhållanden, vilka i sin tur måste
grunda sig på allmänna kunskaper i sociologi. I
detta ämne bör sålunda meddelas undervisning,
speciellt i bostadens och bebyggelseformernas beroende
av klimat, näringsart och kulturstadium. Fördelen
av att eleverna bibringas en viss förmåga att insamla,
behandla och åskådliggöra statistiskt råmaterial bör
i detta sammanhang påpekas.
Emellertid bör den, som uppgör stadsplaner, veta
vad den ekonomiska innebörden är och kan bliva av
den ena eller andra planen, och detta ej blott med
hänsyn till vad stadsplanens genomförande och
utbyggande kostar utan även med hänsyn till vad man
kan få för den försäljningsbara produkt, som skapas,
nämligen tomtmarken. Han bör sålunda kunna
bedöma, huru stort jord värdet blir, och detta ej endast
för obebyggd mark utan även beträffande bebyggda
fastigheter. Studium av de allmänna ekonomiska
lagarna är säkerligen till stor nytta för uppövande
i Vid val av denna bör hänsyn givetvis även tagas till
huru stor tillgången är till mark lämplig för bebyggelse och
härutinnan hänvisas till nästa avsnitt, som handlar om
naturens inflytande på stadsbildningen.
till ekonomiskt tänkande, men i nu berörda
avseenden är det framför allt tillämpningen av värde- och
prisbildningsläran, som är av betydelse. Denna
till-lämpning fordrar klarläggande av en mångfald
värdebildande faktorer och måste därför göras rätt
ingående och belysas med exempel. Även olika former av
fastighetskredit och deras olika funktionssätt böra
studeras liksom konjunkturernas inverkan å
byggnadsverksamheten och bostadsmarknaden. (Till
nuvarande kurs i nationalekonomi bör kunna anslutas
en kurs i dessa ämnen; en annan lösning vore, att
den sedermera omnämnda kursen i lagar berörande
fastighetsbildning utökades med nu åsyftad.)
Vid planering för såväl nya stadsdelar som för
ingrepp i äldre dylika är det av vikt, att man har
någorlunda klart för sig, huru stadsorganismen i sin
helhet kommer att påverkas vid realiserandet av
utvidgningen resp. ingreppet, i synnerhet inverkan å
de så kallade affärslägena och å belägenheten av
bostadsområdena i förhållande till arbetsplatserna, med
ett ord lagarna för städernas inre differentiering.
Genom betydande undersökningar inom hithörande
områden hava dessa lagar till en del klarlagts.
Särskilt de, som skola ägna sig åt större städer, böra
studera sådan så kallad stadsgeografi (i inskränkt
bemärkelse) men även andra stadsplanerare böra hava
nytta därav, ty i alla stadsliknande samhällen uppstår
av sig självt en sådan uppdelning av områden
tjänande olika ändamål. Stadsgeografiska
undersökningar bidraga i sin mån till underlättande av
förutnämnda bedömande av markvärden, men de giva
dessutom konkreta exempel på huru städernas inre
struktur förändras under vissa kända sociala och
ekonomiska inflytelser. (Stadsgeografisk kurs kan, enl.
uppgift, för ringa kostnad anordnas vid Stockholms
högskola. I denna kurs kunde även medtagas
förutnämnda studier i sociologi och enkla statistiska
metoder.)
Emellertid kan ämnet stadsgeografi även fattas i
en vidare bemärkelse än läran om städernas inre
struktur, nämligen deras samband med sitt
handels-geografiska uppland och dettas avgränsning mot
andra intressesfärer eller med andra ord det
handels-och industrigeografiska läget. Viss kunskap härom
skadar ju ej att hava, men ett mera ingående studium
torde böra överlåtas till geografer, som specialiserat
sig på dylika undersökningar. Dock torde det i
allmänhet böra tillkomma stadsplaneraren att i samråd
med ortens affärs- och industrimän draga de
praktiska konsekvenserna av de sålunda tillrättalagda
premisserna.
Den natur, vari samhället är beläget och har
sin tillväxt.
Då ett samhälle grundas eller utvidgas, är ju
naturen det angripna objektet — angreppsmedlen
däremot ingenjörsteknik i dess olika former. Ett
studium av naturen lämnar ofta de nödiga
förutsättningarna för huru det mänskliga ingripandet i denna
samma natur skall ske, dvs. huru tekniken skall
användas. Det borde vara självklart, att naturstudier
böra tillmätas lika stor vikt som tekniska studier,
vilket påstående ej innebär, att omfånget av studierna
de olika kunskapsgrenarna emellan bör vara lika.
Redan nu ingå i vissa "’tekniska ämnen", såsom
vägbyggnad och vattenbyggnad, en hel del naturkunska-
386
25 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
