Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 25 sept. 1937 - Till frågan om förbättrad utbildning i stadsplanekonst, av Gustaf Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
per, nämligen jordarternas vägbyggnadstekniska
egenskaper, resp. vattnets förekomstsätt i naturen,
och ämnet allmän geologi får med undantag av den
korta kursen i geoteknik anses vara av helt
naturvetenskaplig art. Men dessa kunskaper räcka dock
ej att göra stadsplaneraren skickad för sitt värv i
förevarande avseende.
Liksom vid föregående resonemang angående
behövligheten av humanistisk-sociala studier börjar jag
med att exemplifiera för att därigenom göra mera
påtagligt, vad jag menar.
Det torde vara för läsaren känt, att man allmänt
kommit till den uppfattningen, att vid ett samhälles
utveckling ett sådant stadium förr eller senare
inträffar, då det gör sig gällande ett behov av en
undersökning, huru den mark, som inom överskådlig
tid kan tänkas bliva berörd av samhällets
utveckling i stora drag lämpligen bör disponeras, och att
sådan s. k. regionplanering bör föregå ett fortsatt
uppgörande av detaljerade stadsplaner. Som grund för
regionplaneringen måste i sin tur ligga en
markinventering, dvs. undersökning av inom regionen
liggande mark med hänsyn till dess lämplighet för ena
eller andra stadsändamålet eller för fortsatt jordbruk
eller skogsskötsel. Det bör nämligen ej anses som
något från början givet, att hänsynen till de
stadsmässiga användningssätten alltid skall gälla framför
hänsynen till de lantliga. Dessa olika intressen böra
fastmer avvägas emot varandra, och givet är, att ju
mera man nalkas ytterområdena av en stad, desto
mera böra de lantliga intressena komma att
förhärska (lantbruket gentemot sommarbebyggelsen,
hänsynen till landskapets karaktär vid val av
vägsträckor). Å andra sidan måste man hava, klargjort huru
stort markbehovet för de stadsmässiga
användnings-sätten är, så att man ser till, att tillräckliga och
lämpliga områden finnas för stadens utveckling. Den,
som skall bedöma, bör naturligtvis hava kunskaper
inom båda de områden, som beröras. Någon kunskap
i jordbrukslära och jordbruksekonomi samt
skogslära och skogsekonomi bör sålunda stadsplaneraren
besitta (t. e. vissa delar av lantmäterikurserna i dessa
ämnen).
Yid regionplanering liksom vid annan
stadsplanering kommer det emellertid framför allt an på
förmåga att bedöma de olika områdenas lämplighet för
det ena eller andra statsändamålet. Det är
nödvändigt att härvid hava allmänna kunskaper om olika
bergarters, jordarters och jordmåners egenskaper av
betydelse för såväl tekniken som för växtlivet. Här
fordras sålunda kunskaper om bergens allmänna
upp-byggnadssätt och mineralsammansättning, om
jordarternas egenskaper med avseende på bärighet,
tjäl-skjutning och genomsläpplighet för vatten samt
vidare om sambandet mellan å ena sidan jordarterna
och å andra sidan de naturliga växtsamhällena och
kulturväxterna. Dessa kunskaper ingå till en del i
den allmänna geologien, till en del i den marklära,
som studeras vid lantmäterikursen.
Men också vid ett sådant bedömande bör man
kunna i medvetandet levandegöra alla de olika
terrängformationerna runtom staden, så att en helhetsbild av
landskapet erhålles. Det mest effektiva medlet att
ernå denna landskapskännedom är att erhålla
förklaring till de olika terrängtypernas uppkomstsätt, och
denna gives av den unga vetenskapsgren, som be-
nämnes geomorfologi och som räknas till geografien,
fast dess grund är geologi. Varje förhandenvarande
terrängtyp betraktas härvid som ett stadium i en
alltjämt fortgående geologisk utveckling.
Men en sådan kunskap är nyttig på flera andra
sätt; den giver nämligen möjlighet att bedöma var
man har att vänta mark- och grundförhållanden av
visst slag (t. e. viss lagerföljd av grus, sand och lera),
huru grundvattensförhållandena gestalta sig (t. e. om
källådror finnas), huru man med de enklaste ingrepp
i det naturliga dräneringssystemet skall kunna nå
åsyftade resultat osv.
Beskaffenheten av berg- och jordarter samt
jord-måner betinga växtligheten, och det är helt enkelt
omöjligt att förstå denna utan kunskap om de förra,
men det är givetvis även nödvändigt att studera
själva detta sammanhang, särskilt beträffande
växt-bestånden (växtsamhällena) och dessas särskilda
egenskaper. Utan denna kombinerade
geologiskt-bio-logiska insikt kan’ man t. e. ej avgöra, vilka
områden, som lämpa sig för parker av olika slag, från de
med konst anlagda till naturparker, med minsta
möjliga ingrepp, ej heller huru stark slitning genom
gångtrafik olika undervegetationer tåla samt huru
anläggningssättet och linjeformningen av parkvägar
och -stigar böra lämpas efter terräng och vegetation.
Självfallet äro dessa kunskaper även av vikt vid
utväljande av områden för olika slag av bebyggelse.
Den glesare bebyggelsen bör med hänsyn till god
ekonomi för gator, ledningar, husgrunder och
trädgårdar i normala fall ansluta sig till den kultiverade
jorden och därmed till den rent lantliga bebyggelse,
som finnes. Denna äldre bebyggelse och kultivering
utgör det tredje moment i landskapet, som är av vikt
att studera. Jag pekar här åter på att de agrara
synpunkterna böra beaktas, så att lantegendomarna i det
längsta kunna ekonomiskt drivas. Den
intressekonflikt, som förut omtalats, framträder även här vid det
successiva besittningstagandet av jorden för
stads-ändamål.
Alla dessa tre olika sätt att betrakta och studera
landskapet kunna sammanfattas under ordet
landskapslära, men undervisningen kan dock ej
lämpligen ordnas så, att detta kommer att motsvara ett
läroämne. Geomorfologien (läran om terrängtyperna)
torde kunna innefattas i en utvidgad kurs i allmän
geologi. Exkursioner äro nödvändiga för praktisk
tillämpning (nuvarande lärare ha trots stort intresse
nödgats avstå från sådan mera ingående
undervisning på grund av bristande tid å schemat).
Arkitekterna kunna tänkas komplettera sina kunskaper
om jordarternas tekniska egenskaper i samband med
kurs i vägbyggnad. Sambandet mellan jordarter,
jordmåner och växtliv lär väl enklast tagas i
lant-mäterikursens marklära. En mindre kurs i
anläggning av trädgårdar, parker och idrottsplatser skulle
givetvis vara mycket värdefull, men jag tillåter mig
ej ens en antydan om huru den skulle anordnas.
Bebyggelsegeografien kanske lämpligen bör anslutas till
den rena stadsgeografien.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
