Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 25 sept. 1937 - Till frågan om förbättrad utbildning i stadsplanekonst, av Gustaf Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kni sk Ti ds kri ft
Den trafiktekniska utbildningen.
Stadens huvudelement äro ju huset och gatan. Det
förra förefaller vid första påseende vara betydligt
viktigare än den senare, emedan husbyggandet är
motivet för gatuanläggningen. Emellertid har den
moderna staden utvecklats till en form, som har
be-byggelseagglomerationerna ofta utspridda över stora
områden och skilda åt av icke bebyggda
landskapsdelar, och denna stadsform tenderar alltmera att
vinna terräng. Tillkomsten och utvecklingen av
dylika stadsformer har möjliggjorts genom
kommunikationsmedlens utveckling, häri inbegripet
utformningen av trafiklederna. De trafiktekniska kunskaperna
torde sålunda böra tillmätas lika stor betydelse som
de byggnadstekniska. Det är emellertid ej till någon
nytta för stadsplaneändamål att ingående studera
konstruktionen av de rörliga trafikmedlen, men väl
huru järnvägar, spårvägar, motorvägar, landsvägar,
trafikgator och trafikplatser, bostadsgator,
cykelbanor etc. böra utformas i plan- och höjdled med
hänsyn till trafikmedlens uppgifter och sätt att fungera.
Stadsplaneraren bör t. e. ovillkorligen hava
uppfattning om vad som i olika fall kan vara de lämpliga
och tillräckliga kurvradierna och banlutningarna för
olika sorters trafikmedel och tillräckliga kunskaper
för att bedöma, om den ena eller andra tekniska
anordningen i princip låter sig för rimlig kostnad
utföras. Vidare bör han hava reda på, vilka möjligheter,
som stå till buds för att reglera trafiken å såväl
trafikplatserna som å bansträckningarna, och detta ej
endast tekniska utan även legislativa, dvs.
trafikregler och trafikstadgar. Allmänna och speciella
trafikregler stå nämligen i så intimt samband med
trafik-anordningarna, att man ej bör planera med sikte på
enbart den ena eller andra av dessa medel för
trafikens anordnande. Dessa detaljkunskaper äro
nödvändiga, ty hur skall man exempelvis kunna
dimensionera en trafikplats utan att sätta sig in i, vilka
utrymmen, som krävas för att trafiken skall kunna
fortlöpa på möjligast friktionsfria vis?
En historisk revy över trafikmedlens utveckling
bör vara lärorik för bättre förståelse av den nutida
trafiken.
I sammanhang med trafiken bör även undervisas i
de viktigare typerna av industri- och hamnplaner.
Beträffande studiet av de förra måste särskilt beaktas
transportmekanismen vid råvarans förädling till
slutprodukten, och den principiella skillnaden mellan
anordningarna vid export- och importindustri.
Eftersom detta måste leda till en viss redogörelse för
industribyggnaders plananordning, torde det i sådant
sammanhang vara lämpligt, att läraren lämnar en
redogörelse även för trafikproblem, som kunna
möta vid husbyggnader, avsedda för större
anhopning av människor, såsom samlingssalar,
nöjes-lokaler o. d.
Vidare kan lämpligen i samband med
undervisningen i trafikteknik framhållas, huru olika
trafikanordningar i hög grad inverka på markpriset (se
föregående diskussion angående prisbildningslära).
Med den vidsynta undervisning som har bedrivits
vid K. T. H. torde förutnämnda synpunkter bliva
där väl tillgodosedda. Detta gäller sålunda
vattenbyggarna, Det är ock begripligt att husbyggarna
härutinnan komplettera sina insikter.
Byggnadsteknik och planläggning av olika hustyper.
Om något kan sägas vara ett grundläggande
stadsbyggnadselement och vars studium sålunda är en
förutsättning för förmågan att uppgöra stadsplaner,
så är huset ett sådant element, i synnerhet som den
moderna staden tenderar att bliva till sina
funktioner alltmera differentierad. Vad som i första hand
synes vara nödvändigt är kunskap om och träning i
planlösning för i socialt avseende viktiga
bostadstyper. Även de principiella anordningarna av vanligen
förekommande offentliga byggnader, såsom skolor,
sjukhus, ålderdomshem, böra studeras, liksom
affärslägenheters lämpliga utformning. Sammanhanget
mellan allt detta och stadsplanen bör studeras, varvid
beträffande bostadshus särskilt två förhållanden äro
av vikt, nämligen rummens inbördes läge å ena sidan
och solinlysningen å andra sidan. Eftersom denna
senare är avhängig av utnyttjandegraden av marken,
bör sambandet dem emellan studeras. Härför är
nödvändigt att använda speciella undersökningsmetoder,
vilka vad beträffar
belysnings-bestrålningsförhållandena sammanhänga med den allmänna ljusläran och
i viss mån med matematisk geografi (jordens form
och rörelser i solsystemet) och klimatologi. Denna
allmänna ljuslära sammanhänger i sin tur med dels
bostadshygienen, dels med färgläran, vilken senare
ju är en gren av estetiken. En kurs i metoder för
beräkning av solbestrålningstider m. m. samt de
åtgärder för åstadkommande av lämplig
dagsljusbelysning i rum bör ingå i stadsplanerarens utbildning.
Innan denna något ofullständiga resumé av de
tekniska ämnena avslutas, vill jag tillägga, att
mätningskunskap är av stort värde för stadsplaneraren, som
givetvis bör veta, huru det viktigaste underlaget för
hans konst, nämligen kartan, åstadkommes, och detta
bl. a. av den enkla orsak, att han näppeligen i annat
fall förstår att rätt använda kartan. Vidare bör
framhållas, att, då fotogrammetrin säkerligen
kommer till allt större användning för åstadkommande av
kartor, även denna vetenskap bör i någon mån
studeras, och att detta även kan hava sin betydelse för
en fördjupad förståelse av perspektivet.
Slutligen bör också framhävas, att en kurs i olika
reproduktionsmetoder för kartor och andra ritningar
bör lämnas den blivande stadsplaneraren.
Vad beträffar mätningsteknikens sammanhang med
stadsplaneringen är det visserligen sant, att den
endast är av betydelse för åstadkommande av
kartunderlaget och allt vad därtill hör
(terrängframställning genom nivåkurvor eller direkta siffror,
äganderättsgränser och äganderättsutredningar m. m.), men
det får ej förbises, att mätningsmannen under sin
tjänsteutövning får en synnerligen ingående kunskap
om fastigheterna och terrängen omkring staden.
Dessutom måste han under sin tjänsteutövning bliva
väl förtrogen med såväl fastighetsbildningslagen som
med stadsplanelagen. Som det endast är rikets två
största städer, som hava särskilda fastighetskontor,
ankommer i allmänhet på mätningsmannen att göra
alla de utredningar, som erfordras för genomförande
av en stadsplan, och han bör sålunda vara den mest
kompetente att bedöma, om ett stadsplaneförslag är
genomförbart och lämpligt med hänsyn till befintliga
fastigheter. Det bör sålunda för en stad anses vara
ekonomiskt synnerligen fördelaktigt, om dess mät-
388
25 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
