Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 2 okt. 1937 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
2 OKT. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 40
o
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén. — Nils Forssblad †. — Den lägre tekniska
undervisningen. — Snabbare tåg — ett modernt krav. — Notiser. — Litteratur. — Sammanträden.
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RUTGER ESSÉN.
Världens oroscentrum flyttar från Europa
till Fjärran östern. — Högkonjunktur och
rustningskonjunktur. —
Non-interventions-kontrollen förolyckas. —
Nationalistframgångar i spanska kriget. —
Nyon-konferen-sen. — Försök till utjämning
England—Italien. — Folkförbundsförsamlingen i Genève.
Axeln Berlin—Rom. — De mindre europeiska
makterna. — Den nya regeringen i
Frankrike: besparingsregim. — Tyskland:
fyraårsplanen, partidagen i Nürnberg. —
England: imperiefrågor, Palestina-projektet. —
Den Närmare östern: Teheranfördraget. -—■
Krisen i den Fjärran östern. — Japans
strävanden. — Nanking-regeringens
konsolidering. — Krigsläget och utsikterna.
Stockholm den 24 sept. 1937.
Den dominerande politiska händelsen under det
sistförflutna kvartalet är utbrottet av det
kinesisk-japanska kriget i den Fjärran Östern, ett
händelseförlopp, vars världshistoriska innebörd torde
överväga det mesta av vad som under samma tid
inträffat i Europa, och vars följder ännu icke låta sig
överblicka. På Europas politik har krisen i den
Fjärran Östern hittills dock snarast haft en
avspännande verkan, då den starkt understrukit
nödvändigheten av att undvika en öppen europeisk splittring.
De motsättningar, som det spanska kriget och dess
följdföreteelser alltjämt hållit vid liv de europeiska
stormakterna emellan, ha icke heller hittills lett till
svårare brytningar än tidigare. Snarast förefaller det
som de allvarligaste kritiska punkterna nu vore
passerade. Den nya besparingsregimen i Frankrike och
francens devalvering har också bidragit till
minskad oro på det penningpolitiska området.
Högkonjunkturen fortsätter, på den tunga industriens område
alltjämt stimulerad av den världen runt pågående
upprustningen. Den politiska världsoron verkar
emellertid fortfarande dämpande på
framtidsoptimismen.
Den gemensamma europeiska diplomatien hade
under vintern 1936—37 i främsta rummet fungerat genom
den i London sammanträdande
non-interventions-kommittén, en improviserad anordning, som
emellertid bättre än det stympade folkförbundet i Genève
visat sig vara i stånd att avleda de upprepade
kris-tillbud, som det spanska kriget och flera makters
intervention i detta hade gett upphov till. Under det
sistförflutna kvartalet har emellertid det för året
mödosamt färdigställda internationella
kontrollsystemet för non-interventionsprincipens upprätthållande
fallit sönder, och man har tvungits att söka nå
motsvarande resultat med andra medel.
Den 19 juni riktade tyska regeringen en erinran
till non-interventions-utskottet på grund av försök
till torpedering, varför tyska kryssaren Leipzig
utsatts under dess kontrolltjänst i Medelhavet. Tyska
regeringen, som ansåg otvivelaktigt att dessa angrepp
utgått från Valencia-regeringen, krävde gemensamma
åtgärder av de fyra kontrollmakteriia emot denna
regering. Allvaret i dessa krav underströks
samtidigt på ett uppseendeväckande sätt genom
inhibe-rande av utrikesministern von Neuraths beramade
Londonresa. Detta framkallade emellertid snarast en
motsatt verkan på den brittiska uppfattningen.
Leipzig-intermezzot inträffade ungefär samtidigt med
den regeringskris i Frankrike (varom mer nedan),
som ledde till Blums tillbakaträdande. I detta svåra
läge syntes den engelska regeringen vilja undvika allt
som kunde ytterligare skaka den franska
regerings-auktoriteten. Vid en debatt i underhuset den 25 juni
blev också Tyskland föremål för skarpa angrepp från
oppositionen, särskilt av Lloyd George. Resultatet
blev att förhandlingarna om gemensamt uppträdande
från non-interventionsmakternas sida strandade,
varefter Tyskland och Italien drogo sig tillbaka från
kontrollsystemet. Härefter upphävde Portugal den
30 juni landkontrollen vid sin gräns mot Spanien,
och den 13 juli vidtog Frankrike samma åtgärd för
sin Pyrenéergräns. Non-interventions-utskottets
förhandlingar kommo därefter att främst sysselsätta sig
med frågan om Franco-regeringens erkännande som
krigförande part. Den brittiska regeringen
anmodades uppgöra ett kompromissförslag, vilket också
framlades den 16 juli. Detta var baserat på bägge
de spanska parternas erkännande som krigförande
men förutsatte samtidigt tillbakadragande av alla
utländska frivilliga. Det visade sig emellertid omöjligt
att uppnå enighet härom, och den 20 juli avbrötos
förhandlingarna på obestämd tid.
Härmed kunde kontrollsystemet anses definitivt
förolyckat. Läget hade emellertid undergått en
väsentlig förskjutning genom den förändring av
krigsläget till den nationalistiska sidans förmån, som
samtidigt fortgick, och som efter Bilbaos erövring den
19 juni och Santanders ockupation den 26 augusti
numera lett till att så gott som hela den spanska nord-
11 sept. 1937
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
