- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
403

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 9 okt. 1937 - Ingenjören såsom sakkunnig i rättstvister, av Gösta Richert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

gå isär, ofta bli synnerligen svårt att säkerställa, att
den tillkallade är absolut fördomsfri och oberoende
i förhållande till de spörsmål det gäller att avdöma.
Det behöver inte ens alltid vara av ondo, att en
skicklig domare, som är tränad att sammanställa fakta och
väga de skäl, som parterna framlagt för sina åsikter,
saknar tillgång till en egen sakkunnig, som i varje
fall — också han — har sin begränsning. En av
arbete överlupen domare kan frestas att ägna sakens
tekniska sida mindre uppmärksamhet, om han vid
sin sida har sin egen sakkunnige, varigenom denne
senare kan komma att i realiteten alltför mycket
övertaga domarens kall. Och risken torde inte vara
utesluten, att domstolens sakkunnige därvid å sin
sida kommer på en piedestal, som insöver honom i en
känsla av ofelbarhet och minskar grundligheten av
hans prövning.

Ehuru domstolens tillgång till egen sakkunskap
dock säkerligen i flertalet fall är av ovärderlig nytta
och lagen om utökad rätt för domstolen att inhämta
yttrande från sakkunniga därför bör hälsas med
största tillfredsställelse, är det utan tvivel av minst
lika stor betydelse, att parternas rätt att tillkalla sina
egna sakkunniga inte beskäres. Att på grund av
enstaka missförhållanden slopa denna rätt vore att
kasta ut barnet med badvattnet. I stort sett måste
man erkänna, att en riktig lösning av de tekniska
tvistefrågorna befordras — och att rättsskipningen
sålunda främjas — genom den allsidiga belysning,
som i regel åstadkommes av parternas skilda
sakkunniga och som innebär en god garanti för att alla
på saken inverkande faktorer verkligen komma fram.
Ofta ha parternas sakkunniga redan före
rättsproceduren haft tillfälle att sätta sig noga in i de tekniska
problemen. Inför rätten blir därtill själva
motsättningen mellan parterna vanligen fruktbärande genom
att de sakkunniga stimuleras att gå på djupet med
frågorna. Ur rättens synpunkt behöver sålunda
part-karaktären av de sakkunnigas utlåtande ingalunda
vara till förfång. Här som i andra fall blir lojal
konkurrens en sporre, som befordrar resultatets kvalitet.
"Sågningen" mellan parternas sakkunniga torde i
regel vara ett särdeles effektivt sätt att komma
sanningen inpå livet. Och just från domarehåll har även
uttalats, att man utan ambitiös partiskhet sällan
kommer till botten av saken, att en viss partiskhet även
hos parternas experter är oumbärlig för
rättsskipningen i tekniska mål. Parternas sakkunniga kunna
inte ersättas av domstolens, men väl kompletteras
av dem.

Om således själva proceduren med parters
sakkunniga är av utomordentligt värde för rättsvården,
är det dock en angelägenhet av största vikt — inte
minst ur ingenjörsetisk synpunkt — att de beklagliga
oarter, som i åtskilliga fall vidlått systemet, i
möjligaste mån undanröjas. Och detta tillkommer
självfallet i främsta rummet de sakkunniga själva. För
en ingenjör, som påtager sig den grannlaga uppgiften
att såsom biträde åt en part inför domstolen uttala
sin mening i tekniska frågor, gäller det sålunda att
inte ge avkall på de etiska krav, som domstolen och
allmänheten därvid har rätt att ställa på honom. De
budord han i denna egenskap har att följa, innesluta
både "’Du skall icke" och "Du skall".

Det kan i detta samband vara på sin plats att

citera följande klausul, som American Institute of
Consulting Engineers år 1928 enhälligt antog till
införande i sin hederskodex:

It shall be considered unprofessional and inconsistent
with honorable and dignified bearing for any member
of the Institute to adopt, while serving as an expert
witness before any court or tribunal, the attitude of an
advocate or to express an opinion not founded ön
adequate knowledge and honest conviction.

Ehuru parten anlitar sin tekniska sakkunnige i
syfte att främja sin sak inför rätten, måste man hålla
fast vid att det inte är som advokat den sakkunnige
engageras — och han bör å sin sida kunna fordra att
inte heller av klientens motparter eller av domaren
behandlas som sådan! Den juridiskt skolade
advokaten är partens ombud, och det ligger i dennes
uppgift att vara partisk; ingenjörens uppgift är främst
att utreda de tekniska frågorna, att upplysa klienten
och hans jurist om dessa frågors innebörd samt att
biträda med deras klarläggande inför rätten. Även
om han av klienten eller dennes jurist anlitas för att
hjälpa dem att vinna målet och är skyldig att
tillvarataga sina uppdragsgivares intressen, får han
dock inte vara "till salu" för att förfäkta en på
förhand av dem given mening och bör inte heller
studera målet i en trångt partisk anda. I regel torde
det för övrigt vara så, att en överdriven partiskhet
i tekniska uttalanden i själva verket är av ondo inte
bara för honom själv utan till sist också för klienten.
Det är för visso en kortsynt taktik från den
sakkunniges sida att från början vara alltför tillmötesgående
med att stödja klientens första, ofta "i överkant"
tilltagna önskemål, ty blir han sedan desavuerad av
domen, måste hans anseende som sakkunnig sjunka
såväl hos domstolen — vilket återfaller på hans
klienter — som hos klienten själv. Måhända kan det
sägas, att en alltför stor benägenhet hos domstolarna
att vid avgörandet i tveksamnia fall gå en medelväg
mellan parternas ståndpunkter i viss mån har varit
ägnad att förleda resp. parter att från början
överdriva sina påståenden och anspråk, men orsak och
verkan kunna härvid även vara omkastade.

En ingenjör, som är mån om sitt eget och sitt yrkes
anseende, känner ansvar inte bara mot sin klient utan
också mot domstolen och dess rättsvårdande uppgift.
Han känner sig pliktig" att nyttiggöra sin kunskap
genom att medverka till att tekniska tvistefrågor
lösas efter rättvisa linjer. Vill han verka i sitt yrkes
anda, måste han framförallt vara fullt ärlig. Hans
utlåtande får inte bidraga till vilseledande
dimbildning och ägnas åt att dölja sanningen. Klarhet är
ingenjörens rätta atmosfär, och saklighet i
fackuttalanden bör vara en för honom naturlig sak. Han är
därför skyldig att såvitt möjligt skaffa sig själv
visshet om alla på saken inverkande faktorer, innan han
avger sitt utlåtande, samt påpeka, i vilka avseenden
han stöder sig på andras uppgifter och på vilkas.
Hellre bör han erkänna sin bristande kännedom 0111
vad han inte kunnat få klarhet uti än uttala en
mening därom. Stöder han svagt grundade tekniska
krav med utlåtanden, som ge intryck av en precision
och en visshet, som illa överensstämmer med
verkligheten, eller företer han kostnads- och andra
beräkningar, som inte äro utförda efter bästa samvete,
kommer respekten för hans sakkunskap snart att
försvinna. En hög yrkesetik förbjuder en ingenjör att

18 sept. 1937

403

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free